Är det någon mer än jag som tycker att Crister Enanders frontalangrepp mot Bokhororna är lite komiskt? Ja, tankarna går lite till amerikanska sexskandaler där storkäftade moraliska konservativa politiker gång på gång ertappas med brallorna nere.
Vi som läser Bokhora har nämligen sett Crister Enander ofta och entusiastiskt rumla runt med glädjeflickorna i kommentarerna på deras blogg. Enligt läpparnas bekännelse är Bokhora att förakta, men ändå kan han inte hålla tassarna borta. Kan det vara så att han –oh, fasa!– rent av har haft ganska kul i deras sällskap? Eller är han månne litteraturens egen William Gladstone? Frågorna hopar sig!
Detta sagt tror jag inte kommer att köpa Album. Jag gillar Bokhororna men när jag bläddrade i det kändes det alltför lättsmält för min smak (dock inte lättspytt, vilket Enander tycks anse). Jag köper hellre en bra bok för pengarna. Faktiskt en som just Bokhore-Helena rekommenderat.
Kommentarer
28 svar till ”Litteraturkritikens egen lilla sexskandal”
Enander är en dåligt påläst skribent. Jag vet inte om han kallar sig själv journalist, men om så är fallet så har han inte gjort sig förtjänt av det epitetet. Se min kommentar till den här artikeln:
http://www.ystadsallehanda.se/article/20090924/NOJE/584102470/2063/KULTUR/&/En-nyttig-lektion-for–gravande-journalister
Men är det ändå inte en fördel för debattklimatet att det finns NÅGON enda människa som inte hyllar Bokhora i alla tonarter?
Annina: Det finns väldigt många sådana. Det behöver vi inte oroa oss för, inte Crister heller. Jag tycker det är förvånande att det finns en allmän vanföreställning om att alla älskar oss. Men å andra sidan tror folk också att vi är kritiker och lever på bokhora och att vi reservationslöst hyllar allt vi skriver om. Så vanföreställningar verkar vi få leva med.
Det som jag tycker är mest synd med hela den här historien, är ju det faktum att det inte sköts professionellt. För självklart ska ju inte en person som dels har gått i offentlig polemik med skribenten via ett antal publicerade artiklar (och repliker), dels har kontaktat skribenten med begäran om att skriva om böcker från hans förlag, ens tänka tanken att recensera verk från dennes penna.
Jag är oerhört förvånad över en sådan amatörmässig inställning till litteraturkritik.
Annina: Jo, det tycker jag verkligen. jag tycker inte själv att Album är någon hit. Det som är trevligt och roligt i en interaktiv amatörblogg håller inte alltid på papper för ett ganska högt pris. Men det är oerhört märkligt med det rabiata tonfallet hos Enander.
Rah! Vilken tråkis! Att hans artikel är ytligt gnällig fulländar magplasket. “Känslomässigt bubbel i stället för eftertanke och kritik.” Jo, eller hur…
Naturligtvis måste man kunna kritisera en blog som Bokhora. Men Enanders inlägg andas en stor bitterhet över att sådan litteraturkritik som han vill ha inte får den plats som han önskar. Sedan låter han denna bitterhet gå ut över Bokhora. Inte snyggt.
Jag köpte Album igår, tycker nog att utseendet sänker produkten lite i onödan. Den ser mer tjo- och tjimmig ut än den är, finns flera riktigt bra texter i den om man tar sig tid att läsa.
Det är klart att litteraturkritiken genomgår en kris, en del är olycklig och orsakad av de minskade resurserna och ett nedslående lönsamhetstänk. En del har de själva ådragit sig genom att tråka ut och alienera sina läsare.
Men lösningen är inte att ge sig på glada (halv)amatörer. I alla fall inte på det ovärdiga, onyanserade sättet. Jag har samma problem som matskribent; allt fler amatörer tar över arenan. På gott och ont. Nu har ärevördiga amerikanska Gourmet gått i graven, men jag kan inte skylla det på på matbloggare.
Åh, vilken bok?
Typ allt av Sarah Waters om ingen lånar ut dem till mig!
Låter som en plan! Starta med de viktorianska och ta dig mot 1900-talet.
Jag tyckte artikeln var på pricken, jag. Försökte länge läsa Bokhora för att se när de där braiga tipsen skulle infinna sig, men gav upp. Att veta att en eller annan person tycker att en bok är bra säger inte så mycket, man måste som recensent kunna förmedla bokens ande och sin egen läsupplevelse i skrift, och det tycker jag inte Bokhora lyckas med.
Hur Enander agerat bakom kulisserna vet jag dock ingenting om.
Det där var ju riktigt skrattretande.
Bokhora ger inte mig så mycket mer än nya och för mig okända författarnamn som jag sedan googlar vidare på (och läser mer ingående om) och kanske blir sugen på att läsa. Men det är inte fy skam det heller!
Framför allt retar jag mig på frenesin i Enanders angrepp. Varför detta hat? Om det inte var en så uttjatad förklaring skulle jag misstänka att det handlar om att Bokhororna är unga, snygga tjejer som har uppenbart kul med det de gör. Och det brukar inte vara särskilt poppis bland gubbar i alla åldrar.
Anna i Bryssel: Jag gillar Bokhora men jag är inte litteraturvetare som du, andra får ogilla Bokhora om de vill. Det är bara det att om man själv med liv och lust deltagit i diskussioner på en sajt känns det inte så trovärdigt att tokdissa hela fenomenet som värdelöst och dessutom insinuera att de stackars bokhororna är indirekt skyldiga till BLMs tragiska bortgång och kritikens förfall.
Margit: Exakt! Jag ser inte Bokhora som recensenter i första hand utan mer som otroligt frejdiga (vilket jag menar positivt) boktipsare. Jag är nämligen sådan att jag vill läsa djupare recensioner och analyser av boken först efter jag läst den. Samma sak med filmer.
Margit: Lite av förklaringen kan man få här:
http://hd.se/kultur/2008/12/12/bokhora-svarar/
Men det är ju Album han recenserar, inte bloggen Bokhora. Han tycker väl att Bokhora passar som blogg, men inte som litteraturtidskrift. Och om innehållet i Album är detsamma som i bloggen, vilket texten antyder, så tycker jag han har rätt. Bloggfenomenet som sådant är jag dock en fanatisk anhängare av.
Johanna Ö: Tack så mycket för länken! Och tack för att ni finns, jag har upptäckt bland annat Sarah Waters genom er! Den läsbekantskapen skulle jag inte vilja vara utan.
Och jag läser verkligen mycket, både litteraturkritik och böcker. Har alltid gjort. Inte skippar jag plötsligt kultursidorna bara för att Bokhora finns… Men en del litteraturkritik kan faktiskt vara obegriplig och ganska ointressant om man inte har läst 40 poäng litteraturvetenskap. Fine by me, det bläddrar jag bara förbi. Men det kanske inte är så strategiskt smart om man vill nå ut som kritiker. Och det verkar där skon klämmer hos en del.
Anna i Bryssel – som sagt, han borde inte ha recenserat vare sig Album eller sajten för den delen, mot bakgrund av såväl den offentliga debatt han har fört med oss i tryckt media som det faktum att han har kontaktat oss vid ett flertal tillfällen angående böcker han velat att vi ska skriva om (vi har alltså avböjt det), det anser nog vilken annan kritiker som helst olämpligheten i. Åtminstone de som har yrkesstolthet och är professionella.
Alldeles oavsett om han hänger på sajten och kommenterar eller inte. Det är liksom det minst tokiga felet som begåtts i den soppan.
Sedan får man tycka illa om Album, om bokhora, om bokbloggar, om internet, om mänskligheten i stort. Det är absolut inte förbjudet.
Jag vill alltså påpeka att jag inte tycker att det är etiskt fel att tokdissa en (så att säga) bokversion av en blogg där man hängt i kommentarerna. Bara väldigt komiskt!
Tja, men för att öht kunna tokdissa en sajt så måste man ju läsa den? Och möjligen är det lätt hänt att man även kommenterar i såna fall?
Fast eftersom jag inte läser bokhora eller dess kommentarer så har jag ingen uppfattning om det bedrägliga i Enanders agerande.
Kanske är han sur för att de böcker han skickade inte togs upp? Det skulle ju kunna spela in i alla fall.
Vilket naturligtvis inte är en seriös anledning att skriva ner en litteraturtidning, eller vad nu Album kallas.
Själv hoppas jag på (inser jag nu) att bokhora med statliga pengar och större möjligheter att genomföra saker tar sitt uppdrag på allvar och kanske även försöker att fördjupa det. På något sätt.
Litteraturen har ju det med sig att vi faktiskt får en möjlighet att tala om de Stora Frågorna. Och det är inte så ofta vi får det, men vi behöver det.
Det finns ju ingenting som säger att ett fenomen (som t ex bokhora) behöver eller ens kan vara oföränderligt? Därmed inte sagt tvärkast, men försiktig fördjupning? På skribenters och läsares villkor?
Karin: Jag hoppas också att Bokhora utvecklas. Jag kanske inbillar mig men jag tycker att inläggen senaste tiden känns lite mer allvarliga. Men redan tidigare har en hel del diskussioner varit stimulerande och roliga. Jag tror deras blogg skulle vinna på lite färre och mer genomtänkta inlägg.
Men grejen är att jag tror att många personer som inte tidigare haft ett ställe att diskutera på har hittat en hemvist. Ett ställe där de slipper känna sig dumma.
Några enkla påpekande. Bokhororna är, i egenskap av blogg såväl som tidskriftsredaktion, en del av offentligheten. De får därmed räkna med att bli granskade enligt de villkor som råder där.
Det är dessutom, som jag ser det, självklart att vi som arbetar inom området ska följa den utveckling som branschen genomgår. Bokhororna är ett nytt fenomen. Vad jag personligen anser om dem har förhoppningsvis framgått med all tydlighet.
Här är mitt svar på Bokhororna genmäle för att undvika fler lögner: http://hd.se/kultur/2008/12/12/svar-direkt/ .
Men det finns positiva motexempel, även om man inte vill läsa avancerad litteraturkritik som hos Bernur. En bokblogg som sällan uppmärksammas men som är avsevärt bättre än Bokhorornas, återfinns här: http://blogg.expressen.se/bokbloggen/
Stefan: Dåligt påläst? Du menar att jag i min recension av Guillous memoarer skulle ha tagit hänsyns till en debattartikel på Newsmill som publicerades samma dag som min recension var införd? Hur tusan skulle det ha gått till?!
“Album” var väl varken bättre eller sämre än de vanliga bloggkommentarerna från de sex skribenterna på Bokhora. (En av de sex skriver alltid intressant – en annan av de sex verkar inte egentligen vara en reflekterande bokläsare …
De sex är mycket ojämna, men de är oerhört flitiga och jag läser ofta och gärna deras blogg.
Men det finns bätte bloggar för bokintresserade.
Mest imponerad är jag av
Bernur
Hermia
Böckersomjagharläst (Vixxtoria)
Hoppas att ni läser deras bloggar!
Och hoppas att dessa tre (en gymnasielärare, en bibliotearie, en doktorand som snart är klar)får publicera sig också i tryckt form.
Lisa – din blogg får mig att våga tro på att jag (dotter till en hushållslärare och mor till två hungriga idrottsmän)
också ska kunna laga god mat en dag.Kanske!
Tack!
Dessutom skriver du så vackert – rent litterärt vackert!
Kanske, kanske,kanske förlåter jag dig – på grund av detta – för att du vann över mig i “Fakta Slam” på Bokmässan häromistens.
Men bara kanske …..
Lena: Det finns många bra bokbloggar, Bokhora är en av dem. Jag uppskattar mest den avslappnade stämningen och det är en sann begåvning att lyckas skapa en sådan.
Tack för berömmet. Men du har mycket kvar att lära om matskriverier om du är förvånad över att det kan vara vackert. ;-) Läs MFK Fisher t ex. Mat som är tillräckligt anslående förvandlas nästan ofelbart till litteratur förr eller senare. Det är inte konstigare att skriva litterärt om kålrötter än om kärlek.
Crister: Ledsen att din kommentar försenades, den fastnade i mit spamfilter, det var absolut inget personligt, du är naturligtvis ytterst välkommen att mingla bland mathoror och bokhoror.
Trodde jag åkte ut i grovsoporna som en annan härsken fläsksvål.
hälsar
Boktorsken