Det här med att ha lillebror inneboende är väldigt roligt. Det säger sig självt att jag, som flyttade hemifrån till internat redan som femtonåring inte fick en naturlig och tät kontakt med minstingen Max som var en rundkindad åttaåring på den tiden.
Så när mamma ringde och sa att Max ska plugga i Stockholm, kan han bo hos er? blev jag lite orolig. Hur skulle det gå att bo ihop med någon annan? Inte ens total främling, utan tvärt om någon man borde känna en samhörighet med, någon man inte bara kan lacka ur på och kasta ut. Det var faktiskt lite läskigt.
Men nu när har vi har haft en chans att umgås lite mer vardagligt än de där besökshelgerna på Öland (då man ska hinna göra allting, umgås med alla och helst försöka ta det lite lungt också) kan jag bara konstatera att min nervositet var helt ogrundad. Grabben är ju fullkomligt underbar! Förutom att han är väldigt rolig och intelligent (fattas bara med den Richertska genpoolen!) så är han lugnt, omtänksam och genuint matintresserad. Framför allt av att äta: jag vet inte hur många knådfria bröd han har satt i sig den här månaden. Tidigare bakade jag ett åt gången, och kanske bara varannan vecka när andan föll på, men nu står det alltid två degar och puttrar hemtrevlig ovanför kylskåpet. Och det tar ändå slut snabbare än jag hinner baka nytt!
Och maten! Jag har introducerat honom för en hel del nya favoriter: flankstek (godaste köttet någonsin tyckte han och har redan planerat in en egen tur till Hötorgshallen), hästbiff (jävligt gott!), spansk lufttorkad entrecote, beurre de baratte, abborre, trattkantareller, beyaz peynir, spetskål, hemvevad majonnäs och gud vet allt som tillhör min dekadenta vardag.
Det roligaste av allt är att han verkligen visar ett genuint matlagningsintresse också. Ropar jag “Kom! Nu ska du få lära dig hur man gör majonnäs!” tar det ungefär en halv minut innan han är där, och han lyssnar, frågar, iakttar. Redan gör han sitt egna knådfria bröd om jag sitter och ropar måtten åt honom från min plats framför datorn och har lovat att komma hem med lite fett griskött till hans nya favoritpålägg rilettes. Burken jag fick igår av Patrik som tack för getleverans redan är halvtom efter Max kylskåpsraider.
Just nu är han ute och letar stolt fjällskivling igen eftersom “det finns ju ändå inget vettigt att göra här”. Men jag såg att han log samtidigt som han sa det och det var då jag insåg att han är en matnörd i vardande.
Kommentarer
19 svar till ”Livet med lillebror”
Ja, låt dig inte luras. Traditionella tonårssysslor när det inte finns något att göra är att sladda omkring med en moppe och sätta skräck i omgivningen och slentrianvandalisera. Endast en äkta matnörd ger sig på jakt efter stolt fjällskivling istället.
Max kan skatta sig lycklig över att ha en sån kärleksfull storasyster;-)) Och det verkar det ju som om han gör – med besked!
Apropå att lära sig göra majonnäs. Jag brukar göra majonnäs med mer eller mindre lyckat resultat. Ibland tjocknar den fint som den ska, lika ofta och kanske till och med oftare tjocknar den inte. Det är inte frågan om att den skär sig, utan bara att den inte blir just majonnäs utan en rinnig historia som inte är mycket för världen. Det där med att allt ska vara samma temperatur har jag koll på, men lika fullt misslyckas jag då och då. Jag kör i matberedare också så det vispas ju ganska ordentligt. Har du något tips och trix för hur det ska göras, så jag kan sluta hälla bort misslyckad majonnäs så ofta?
Vill du ha den riktigt tjock, kör med stavmixer. Då blir den riktigt fluffig. Eller på högsta hastighet i matberedare.
HAndvispad blir mycket mjukare. Ju mer luft som vispas in, desto fluffigare.
Lina- Matmolekyler om majonnäs
http://matmolekyler.taffel.se/2010/07/01/majonnas-ett-lyckligt-aktenskap/
Tack så mycket! Jag ska läsa och begrunda och försöka igen. Skam den som ger sig.
Vilken tur den pojken har som har en så matkunnig syster. Det är kul att läsa att ni har det så bra ihop. Jag älskar också mina knasiga systrar och deras underbara familjer.
Åh gör du beurre de baratte själv?
Jag kan inte äta häst. Det strider mot mina fasta principer. Det andra dekadenta gjorde mig hungrig, bekänt, idag jag många kalorier har förbränt.
Tråkigt att man inte kan ha en tät kontakt med sina syskon, det har du ju nu iallafall…
/ Ordf.
Matpolisen: Jag är verkligen glad att ha honom här!
Jessika: nej, så kul har vi inte haft det ännu, det här är av märket La Gall och görs på rågrädde. Det är ett av de godaste smör jag någonsin smakat, tror jag.
Ordförande: Inte äta häst, vad är det för lustig princip?
Och har man som jag 14 syskon utspridda över större delen av världen så är det nästintill omöjligt att ha tät kontakt för det mesta. Men när vi väl träffas har vi alltid oerhört kul!
Kul att få skämma bort brorsan! Jag hänger gärna med min lillebror också när han är hemma, men jag har lovat att inte skriva om honom ;)
Så kul att ha en inneboende som delar matlagningsintresset!
Oj 14 syskon, en av dina föräldrar måste varit aktiv.
// Ordf.
Ordförande: Ja, min far är gift för tredje gången med min mor. Så han har hunnit yngla av sig.
Jessika: PÅ Wijnjas osthandel, eller hur det nu stavas. Vrålgott!
Var hittar du smöret?
Jag har gjort lite eget, grädde plus lite creme fraiche sedan äter man smöret för sig självt ;)! Okej ta ett tex till då…
Och det där med häst. Jag äter inte häst. Inte så mycket för att jag ser hästar framför mig utan för att jag inte har ätit något gott hästkött. Däremot har jag ätit en massa annat som man i västvärlden rnkar på näsan åt. Man är då väl medveten om vad man äter är en fråga om kulturella referenser.
De har ett gott franskt smör på Cajsa Warg också.
Lina: Om majonnäsen blir lite sådär så brukar jag, enligt tips från her Videgrård här på Taffel, ta en matsked kallt vatten och vispa om genom att i sakta droppa ner den ofullständinga majonnäsen. Brukar bli finfint. Men som gitto säger, det handlar om hur fort/energiskt man vispar hur tjock den blir. Jag har en liten klen elmixerstav med en balongvisp monterad på, brukar bli bra.
Matintresset kommer väl oxå från Richert-genen eller? Känns ju som att det är något som många i släkten innehar :)
Lollo: Kul att se dig här! Och jo, det här jävla bisarra matintresset är nog det som håller släkten samman. :)