När jag var på Bloom i Malmö sist slutade kvällen med att restaurangchefen Iggy Vidal stod och vrålade på hela sällskapet. Om jag betalat själv hade jag inte gått dit igen, nu tyckte jag att det var ett intressant socialt experiment.
Idag, på nya Bloom i Pildammsparken, visade Iggy sig från sin charmigt excentriska sida (och mindes mig inte från sist). Maten var inte klockren men höll oerhört hög standard. Jag föredrog egentligen Ebbe Vollmers mer nedtonade, renare matlagning. Men den här maten tävlar i en annan gren och att jämföra dem vore som att mäta längden på ett höjdhopp. Ibland var det i och för sig som tiokamp på varje enskild tallrik. Lite för mycket som hände för min smak. Men å andra sidan inser jag att de flesta uteätare vill ha mycket pang för pengarna. Stjärnnivå? Ja!
Bäst var spädgrisen med inlagda moreller. Små köttbakelser med smältande möra fettlager, knaperskinn och mjällast tänkbara kött. Så bra att jag kommer att drömma om det i natt. Och kanske många nätter. Tillhörande pilgrimsmusslor med små algbeströdda sesamflarn och lavasalt reducerades till staffagefigurer.
Desserten med kastanjekaka, enbärsrullad kastanjemousse, choklad-honeycomb, slånbärssorbet och fryst grangrädde var också en höjdare.
Men mest imponerande (precis som förra gången) är Iggys sätt att vinsätta maten. Även om den här mer smakspretiga maten var svårare gick han i land med det galant.
Just nu lider jag av mild hybris efter att ha spikat två viner blint. Sanningen är att jag är rätt kass på viner eftersom jag som purung var mer intresserad av pojkar och som något, ehem, mognare mer intresserad av mat än av vinet i glasen.
Med mig och att gissa vin är det så att jag antingen gissar rätt på precis en gång med reptilhjärnan eller helt åt helsike. Analyser och ledtrådar ger mig ingenting. Det var en elegant Vouvray (till ett ostron med gräslök, varm olivolja och roségelé) och en fullkomligt betagande Condrieu (till majssoppa och en potatistrådslindad hummerstjärt med mangosalsa) i glasen. Sen serverades en ovanligt subtil Rioja vilket jag tokbommade på trots att jag faktiskt varit på vinresa där.
Kommentarer
11 svar till ”Lunch på Bloom”
Totalt OT till detta inlägg, men jag antar att du kommer att vara på Stora bloggpriset galan på måndag? Jag och maken ska dit nämligen….Jag håller tummarna för dig!
Jo, jag tror att jag kommer. Bara så galet trött just nu.
Är du i Malmö igen? Jag undrade just om du börjat skriva för Sydsvenskan ännu? Jag har hållit utkik, men inte sett till ditt namn ännu.
Måste kolla närmare på Bloom! Tycker att det är en väldig dåldis men det kanske har att göra med att man bor i Stockholm?
Mvh
Christoffer
Kul med en update om bloom. I köket står inte längre ebbe, som nu är på premisse i köpenhamn, utan en av han gamla adepter från england vilket kan förklara den nya stilen.
Kul med att du pricka rätt med vinerna, men utan att grusa ditt nyvunna självförtroende för mycket, kom ihåg, gästen har alltid rätt!
pok Heinz
Jo, jag vet att Ebbe inte är kvar det har jag skrivit om tidigare här i bloggen tror jag. Där av verbet “föredrog”. Men den lilla rara grisen toppade faktiskt det mesta jag ätit senaste året (utom noma).
Du mnar att jag gissade fel på vinerna men att de omärkligt smög dit nya etiketter på flaskorna när jag tittade bort ;-) I sådana fall borde de få ett servicepris. Vilken affärsidé!
Du har nog rätt om vinerna. Dock skulle det inte förvåna om Iggy hälde över ett vin i en annan flaska vid något tillfälle för att ge gästen rätt. Servicen han bjuder på är fantastisk och förtjänar ett pris. Ska nog pröva Bloom snart igen..
Heintz: Servicen är kraftigt varierande. Gången innan blev vi extremt märkligt behandlade. Orkar inte gå in på allt; det var bara bisarrt. Men nu var jag där i “rätt” sällskap.
Jag har aldrig varit på Blooms men kommentarerna jag hör är mycket varierade…
Förklara gärna taggen “Bjudlunch”??
Sen kommentar till Henrik: Sydsvenskan bjöd!