Lycka: Chokladmousse med slickepott

Idag är en sådan där överjordiskt späckad dag med skrivbordsuppgifter, samtal, mail hit och dit, möten, posten, banken, simskolekörning. Och som grädde på moset trippel i föräldramöte ikväll.

I morse kändes det som om jag skulle blundat så hade jag nog missat något. Men som tur var hann jag sticka emellan med en lunchdate med min man.

Vi gick till Klostergatan i Lund, och för er som eventuellt undrar om jag aldrig äter någon annanstans i stan är svaret nej. Just nu är det väldigt dystert på restaurangfronten i stan, så vill man ha god mat, gott vin, bra service och trevlig atmosfär är det Klostergatan som som gäller. Gudarna ska veta att både restaurangen och lundaborna säkert hade mått bra av lite ökad konkurrens, men nu är det som det är.

Men i alla fall så började det spöregna precis när vi fått in kaffet. Det var då jag bestämde mig för att beställa dessert, ja jag var faktiskt värd en chokladmousse för att klara resten av dagen, kände jag.

Och chokladmoussen med hallon, karamelliserade hasselnötter och pistaschhack kom in tillsammans med – en egen liten slickepott! Mina mungipor, som varit parkerade i ett bestämt streck hela dagen, drogs genast upp på max av den totala lyckokänslan att få äta mousse med slickepott.

Jag fick reda på att chefen Calle hade plockat upp serveringstricket på The Standard Grill i Meatpacking District i New York och att han nu roat studerade effekten slickepotten hade på gäster vid lite striktare affärsluncher. Snacka om icebreaker!

Eftermiddagen:  Jag är redo, hit me!