Jag sitter här och dräglar över le Creuset-grytor jag aldrig kommer ha råd att köpa (3000 pix för den 12-literskastrull jag alltid behövt!) och filosoferar lite över min belägenhet.
Jag är nog fattig med den rika världens mått. Senast jag klippte mig var i juni och jag har köpt en enda klänning (jag använder inte byxor av någon anledning) det senaste året. Fast samtidigt handlar det om prioriteringar och det är något jag är dålig på. Jag bränner lätt tvåhundra kronor på kammusslor och köper fänkål för 40 kronor utan att blinka och utan att ha en middagsplan samtidigt som jag idogt lagar mina strumpbyxor eftersom det är onödigt att köpa nya.
Ibland beklagar jag mig högt och tycker riktigt synd om mig själv. Men klagolåten fastnar i halsen när jag tänker på min arbetskamrat. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det är en tjej som får pengarna att gå ihop på ett helt otroligt sätt. Hon borde ligga back på flera tusen varje månad men lyckas ändå upprätthålla ett (visserligen litet) sparande till både sig själv, barnen och barnbarnet. Hon serverar god och nyttig mat till sina barn och lyckas till alltid se alla potentiella guldkanter på tillvaron.
Och till råga på allt är hon den vänligaste och lyckligaste människa jag någonsin träffat. Hon är omåttligt generös, inte med pengar utan med tid och omtanke. Man kan tala med henne om vad som helst i förtroende och det stannar där. Behöver man hjälp eller råd eller en sovplats efter en vinglig utekväll finns hon alltid där.Tränger man hjälp på något vis brer hon ut sina vingar över en. Det finns inte många sådana i världen.
Och det är när jag tänker på henne som jag verkligen inser att vad fan ska jag med en Le Creuset med när jag har en sådan vän?
Kommentarer
18 svar till ”Lyckan finns inte i botten av en gryta”
Fint skrivet!
…fast jag smakade precis på den kalvfond jag började med i går eftermiddag och är nästan beredd att påstå att jo, lyckan kan finnas i botten av en gryta.
Mia: tack!
Peter: Jo, lyckan kan finnas i boten på en gryta. Men den smakar inte lika gott utan riktiga vänner.
Delad kalvfond är dubbel kalvfond, som talesättet går!
Lyckan finns i en stor, härlig Le Creuset man hittat för 40 spänn på loppis.
Jo. Det är sant. Jag har faktiskt hittat flera. En har jag gett bort till en god vän.
Sen behöver det verkligen inte vara en Le Creuset. Hur bra är inte gamla husqvarnagrytor? Står oanvända hemma hos de flesta gamla släktingar. Tunga, gedigna, franskt orangea och alldeles svenska.
Att ge tid och omtanke måste alltid vara det viktigaste? Vad vore vi utan människorna runt oss? Ingenting!
Le Creuset blir fjuttig i jämförelse. Tänk att göra den där jättegrytan och så är det ingen annan än du som smakar?
Hellre bjuda in människor du älskar på teflonpannestekt karré än stå själv vid en hajpad gryta?
Eller?
Blev fel bloggadress, brukar bli så såhär dags! =)
Orka göra fel igen? Ja tydligen!!
Bra skrivet! Känner absolut igen mig. Brukar påminna mig själv om att det inte alls är synd om mig bara för att jag inte har råd med dyra köksprylar och att resa. (Fast… Italien…någon mer gång i livet SKA vi resa dit!)
Jämfört med resten av världen är även de som har det sämst ställt i Sverige rika.
Funderar fröken Dill
Din kollegas generositet verkar vara något enastående. Det känns varmt när du beskriver detta.
Jag känner av din generositet i ditt skrivande.
Det är varmt, målande och djupt in i märgen beskrivande.
Denna generositet delar du med dig av varje dag (nästan)
Vi är många som älskar dig för detta.
Jag brukar köpa kärleken i grytan, men det är en inställningssak. Jag ska inte gå miste om smaker och upplevelser. Jag vill inte ha några “tillkortakommanden” då jag sitter på hemmet en dag.
Tack, vilken fin text Gitto!
Peter: Ja, delad kalvfond är garanterat dubbel glädje!
Anders: Jag måste nog börja gå på fler loppisar tror jag. Magnus berättade nyss om en kollega som hittade en gedigen gammal köttkvarn för tio pix.
Rebecca: Du har så rätt! Och skönt att du fick bloggadressen rätt till slut.
Frk Dill: Jo, visst är det så att man jämför sig med “fel” människor. Mycket vill ha mer, som det heter. Men visst, resor kan jag också sakna. Mycket mer än saker.
Thomas: Tack för ditt beröm, det värmer verkligen. Och min kollega ÄR verkligen enastående!
Anna S: Tack själv för berömmet!
Men Gitto. Inte behöver du sörja över en le Cresuet. Till och med jag som haussar le Cresuet inser att det är ett substitut för vänner. Eller möjligen et sätt att skaffa sig vänner. Men om man har goda vänner behöver man ingen Crusse.
Hemo: Jag sörjde bara en liten stund. Tills jag insåg att det var helt befängt!
Din mat blir nog inte godare av en dyr gryta!
Sant!
Ditt skrivande är allra bäst när Du berättar om människor Du tycker om.
Gitto: Jag har på känn att tomten kommer med en!