Magnus blommar ut i köket*

*Han satte rubriken själv. Skyll inte på mig. Han är uppväxt bra närmare Göteborg än jag.

Ni vet ju vid det här laget att Magnus kommer gästblogga förrän den dagen flygande grisar fryser inne i helvetet. Fanskapet skriver väldigt bra, men fullkomligt vägrar ha något som helst med det där internet att göra förutom Melodikrysset och enstaka googlingar på hårdrocksband.

Däremot lagar han faktiskt mat ibland. Framför allt när jag säger åt honom att nu får du faktiskt laga maten idag, jag orkar inte, jag måste gå och dö ett par timmar. Men ibland tar han även eget initiativ. I lördags åt vi blomkålspuré till en biff, och då började Magnus prata om gratinerad blomkål med bacon. Mhm, sa jag och så var det med det trodde jag. naivt nog var slutet på den historien.

Men så igår fic k jag ett sms när jag var på jobbet. “Har köpt blomkål. Fixar maten.” Ooo-kej? Nåja, arbetsfri mat tackar man inte nej till även om skälet till att jag bara hummat när han först presenterade mig för rätten var att jag med fasa minns mitt vegetariska tonårstöcken. Och i dess kölvatten de eviga bechamelgratinerade grönsaksrätter de vänliga, men oförstående mattanterna bar fram.

Jag höll mig framför datorn när maken stökade i köket. När som helst väntade jag mig aromen av isländsk dusch, eller äggmök som det heter i vardagsmun. Den där karakteristiskt svavliga stanken av farbror överkokt blomkål som kan driva vilken vegetarian som helst in i baconets famn (vilket jag i min misstänksamhet antog var skälet till att de två serverades tillsammans).

Den stanken kom aldrig. Däremot började det dofta ljuvligt av muskot, vitlök, timjan och bacon.

Som så vanligt när jag fått för min något visade det sig vara jag fel, fel, fel. Det var skitgott. Jag vill ha gratinerad blomkål och bacon som min sista måltid. Eller nä. då vill jag bara ha en tallrik bacon. Och en biff. Och en liten spädgris och kikärtor och potatis och varma mackor och gravlax och corn dogs och belugakaviar och… Vänta nu? Hur kom jag in på det här?

Gratinerad blomkål à la maken var det. Jag har intervjuat honom om receptet, och så här tror han att han gjorde.

Magnus gratinerade blomkål

Receptmakare: Magnus Petersson Richert i samarbete med bonneiers stora kokbok

Portioner: 4

Tid: 40 min

Är man oldschool kan man utesluta smaksättarna. Men då får man skylla sig själv.

• 1/2 stort blomkålshuvud eller ett litet
• 1 klyfta vitlök
• 3 msk smör
• 1 msk vetemjöl
• 2 dl mjjölk
• 1 dl grädde
• bågra stjälkar timjan, repade
• 1/3 nyriven muskotnöt
• 2 dl finriven mild ost
• 1 dl finriven pecorino
• salt,svartpeppar
• 2 äggukor
• till servering:
• bacon
• polsk dillgurka, helst av märket Krakus

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Dela blomkålen i buketter.
3. Koka blomkålen nästan mjuk i lättsaltat vatten. Låt rinna av och lägg sedan i en smord form.
4. Smält smöret i en kastrull och pressa ned vitlöksklyftan. Låt fräsa på ganska låg värme tills vitlöken blir genomskinlig.
5. Tillsätt mjölet. Låt fräsa någon minut och rör sedan i mjölken, lite i taget. Sen också grädden. Låt småputtra under omrörning fem minuter.
6. Repa ned timjan och riv lite muskot över. Rör om.
7. Rör ned hälften av båda ostarna. Ta från värmen. Rör ned äggulorna och smaka av med salt och svartpeppar.
8. Bre såsen över blomkålen och strö över mer ost.
9. Grädda i övre delen av ugnen tills allt fått fin färg, en kvart eller lite längre säger maken.
10. Ät med bacon. Sallad är gott till men helt klart överkurs.  Däremot är polsk dillgurka helt gudomligt till.