Mamma Mu, är det du?

Alldeles genomfrusen blåste jag in genom dörren till Mrs Brown i Malmö häromdagen för att äta lunch. Sällan har en löksoppa värmt så gott och det bräserade ekologiska kalvhögrevet med tomat, dill och mandelpuré satt där det skulle. Nyfiket såg jag mig omkring och noterade att kvällens à la carte var biffstek av ekologiskt naturbeteskött från KC-Ranch på Revingehed. Jag tyckte extra mycket om Mrs Brown för KC-köttets skull, för jag träffar på de där korna nästan varje dag när jag korsar Revingefältet. Förskonade från Djurskyddsmyndighetens omtanke betar de i det fria året om. De är praktiskt taget vilda och inga keldjur, men den som påstår att kor är dumma har aldrig haft ögonkontakt med någon och från bilen gjort en tyst överenskommelse om vem som har företräde (- Tänker du köra nu? Inte? Då går jag…). Alla har inte möjlighet till närkontakt med kor i sin vardag, men konsumentens önskan om lokalt ursprung i fråga om basvaror som mjölk är rent puckat att bortse från. Sedan några veckor tillbaka pågår ett fullskaligt mjölkkrig i Skåne. Orsaken är att Coop valt att göra Arla till fullsortimentsleverantör och slutar sälja mjölk från Skånemejerier. Även Willys, Netto och City Gross har övergått till mjölk från Arla. Upprörda kunder hotar med bojkott och Facebookgruppen ”Coop suger fett” hade i skrivande stund 7500 medlemmar. Coop har länge – långt innan ICA vaknade upp – varit föredömliga med sitt arbete för utökat ekologiskt sortiment, så varför denna moraliska ”kovändning” när det kommer till närproducerat? Även vi har fått propåer från Arla om ett lägre inköpspris än Skånemejeriers, sockrat med löften att investera i inredningen till vår mejeriavdelning. Det känns inte som ett alternativ, men vi har som enskild butik i alla fall friheten att fatta våra beslut själva. Arla har givetvis rätt att konkurrera fritt, fast väljer man som återförsäljare att inte lyssna på kundviljan riskerar man att förlora bra mycket mer än några ören per liter.