Matälskaren gillar: Snäpp-upp i ost- och charkdisk

Väldigt mycket av tillvaron som matskribent handlar om att få folk att handla, laga och äta ett snäpp bättre. Kanske två. Varsamt får man fösa folk framåt – tills de en vacker dag ömsar skinn och framstår som fullfjädrade matnördar. Under hela min karriär har jag bara en enda gång korrumperat en obekymrad smakanalfabet till en stackars hjälplös sate fast i smakernas våld. (Kanske skriver jag om den märkliga historien någon gång.) Så här får ni i stället ett sådant där realistiskt litet pyttetips som hjälp på vägen.

Upprinnelsen ligger naturligtvis i moderskärleken, den starkaste kärleken i världen näst den till  perfekt stekt lök . Visst är det världens vackraste och ljuvligaste bebis jag välsignats med, men ibland växer önskan att sätta ut ungen till räven mig nästan övermäktig. Närmare bestämt när matvägran slår till. Lösningen är att antingen riva parmesan eller smula getost över maten. Succé! Metoden ökar näringsintaget med ca 124 procent. Just nu googlar jag dock nervöst på: “getost”, “bebis” och “dödlig dos”. Bonustips: Om man dessutom tummar lite på sin värdighet och imiterar alla djuren i ett ordinärt storstads-zoo under måltiden kan man ytterligare öka på konsumtionen. Men eftersom det här inte är en blogg om goda djur snarare än söta djur, håller vi oss till osten, va?

Hur som helst: Om du är och harvar i det ordinära getostträsket men inte lägre riktigt går igång på den billigaste rullen så ska du kika efter den franska getrullen från Wernerssons Ost. Den är ganska exakt 23 gånger så bra som den billigaste sorten. Mer aromatisk. krämigare och smälter bättre i munnen. Nej, jag hörde inte änglars härskara stämma upp i hymn när jag första gången smakade den. Men nog tusan satt en amorin i skafferiet och smågnolade lite? Eller så var det bara köksfläkten som skevade. Sen när du dramatiskt höjt lägstanivån i getostförrådet kan du börja nafsa på Mont Enebro, Rocamadour och andra godsaker. Efter ett tag är det de som är dina matlagningsostar medan du går på mer obskyra höjdare … Och snart, mycket snart inser du att det inte blir det här året du kommer att börja pensionsspara heller.

När jag nu ändå är i farten och tipsar måste det ju nämnas att Nibble Gårdsgris släppt sin egen bacon. I charkdisken klår den alla annan bacon på walkover eftersom ingen svensk producent på allvar ens försöker. Nå, Nibbles bacon har ingenting att skämmas för: den är lite tjockare, lite fylligare, lite köttigare än konkurrenterna och vattnet går inte i pannan. En anständig vardagsbacon av en producent vars standard borde vara lägstanivå i Det nya matlandet.