Matkrisen är ett faktum inte skrämselpropaganda. Och nu kommer de mer extrema marknadsliberalerna säkerligen anföra argumenten att allt kommer att ordna sig automatiskt. Den osynliga handen kirrar biffen. Problemet är att det inte finns någon fri marknad vad det gäller livsmedel. Vad vi har är en extremt reglerad och subventionerad marknad där oddsen är riggade till I-ländska bönders fördel. Och för all del: konsumenternas också. Först när handelsgödseln får bära sina egna kostnader och skyddstullarna mot förädlade produkter avlägsnas är jag beredd att skaka hand med den osynliga.
Genom subventionsdumpade priser på världsmarknaden har I-länderna fektivt hämmat den inhemska produktionen av basgrödor i fattigare länder. USA:s jordbrukssystem är ett av de verkliga skräckexemplen. Här, i det land där vi tror att staten har minst inflytande, är de direkta och indirekta jordbrukssubventionerna i allmänhet och den till majsen i synnerhet skyhöga. Alltså har USA kunnat exportera billig majs till Mexiko vilket har lett till att majsproduktionen slagits ut. Och nu när priserna går upp har de flesta av småbönderna inte råd att ställa om produktionen.
Problemet är att vi framställer etanol av vete och framför allt: majs. Ofta är grödorna odlade med hjälp av stora mängder handelsgödsel. Hur man framställer handelsgödsel? Åh, med hjälp av fossilt bränsle. Mycket fossilt bränsle. I majsens fall kan det i vissa fall gå det åt mer energi i form av fossilt bränsle än vad slutprodukten etanol ger. Att odla majs för att få energi är helt enkelt en väldigt dum idé. Kanske inte om man gör det på det gamla hderliga sätet: i kombination med bönor eller ärtväxter som kan fixera luftens kväve naturligt. Matdebattören Michael Pollan brukar ironiskt uttrycka det så att det är majsen som odlar människor istället för tvärtom.
När debattörer baktalar ekologisk odling för att den ger lägre avkastning och högre priser glömmer de i regel bort att räkna in handelsgödsel i ekvationen. Och att jordarna förstörs och utarmas. (Och för all del, även det faktum att nya studier tyder på att ekologiskt odlade grönsaker verkar ha betydligt högre näringsinnehåll.)
Yikes, nu får jag väl skäll för att jag förstör matglädjen och är omvärldshatare. Men faktum är att jag älskar min omvärld så mycket att jag vill att den ska vara kvar. Befolkad av människor som alla har råd att äta gott. Visst, vi kan stoppa huvudet i sanden eller le Creuset-kastrullen för att slippa se det hemska. Frågan är vad vi ser när vi tittar upp igen.
Kommentarer
24 svar till ”Matekvationens problem beror på bisarr teknik och jordbrukssubventioner”
Inget skäll från mig i alla fall! Jag har ända sedan jag började bli politiskt medveten (början av 1960-talet) varit topp tunnor rasande på alla okunniga, svenska politiker, som inte fattat att den 1% av vår BNP som vi låter SIDA slösa ut på allsköns märkliga projekt, hade hjälp tredje världen betydligt bättre om vi i stället hade använt dem för att ge de lokala matproducenterna anständigt betalt för sin möda.
Kudos, Lisa, för att du vågar ta bladet från munnen och uttrycka vad så många av oss tänker. Ner med alla skyddsmurar och låt oss istället frivilligt betala mer än vad de stackars fattiga bönderna i tredje världen tror sig våga begära. DET hade varit verklig u-hjälp!
Det kostar ingenting att skriva ett par rader. Men jag försöker faktiskt allt mer leva som jag lär. Jag tycker också att enprocentmålet är patetiskt. Allmosor istället för rättvisa.
Det är mycket bättre att vi lägger de pengarna på att kommuner köper mer rättvisemärkta produkter. So what, att handlarna gör substansiella avanser på vägen, svenska biståndsprojekt är väl ändå inte berömda för sin kostnadseffektivitet.
Jag tänkte skriva något här, till stöd för Lisas klarsynthet, men det blev så djävla långt så jag drog det till mitt eget som ett blogginlägg.
I min kommun ska skolorna numera köpa ekologisk köttfärs; så nu innehåller köttfärssåsen 50 g färs per portion istället för 80 g. Det skulle inte skada om skolan fick lite mer pengar att röra sig med.
I övrigt vill jag instämma i övrigas applåder för inlägget. Att mänskligheten lever över tillgängliga resurser är ett mer omedelbart problem än klimathotet (som inte ska förringas). Flertalet politiska regelverk och styrmedel runt om livsmedelproduktionen har verkligen karaktären “sitta på grenen och såga av den”.
Fast såsom marknadsliberal så anser jag att problemet är att den osynliga handen inte får råda, utan att det läggs alldeles för mycket händer och näsor i blöt i alla industriländer, och där Sveriges agerande inte är något att skryta med.
Heja! Instämmer i varenda bokstav! Frågan är vad man kan göra, mer än att försöka köpa ekologiskt och rättvisemärkt så gott det går, och ge fan i att köra bil överhuvudtaget, etanol eller ej…
Spara på energi – duscha med en vän! :-)
Lisa: Bra och initierat, som alltid. Läste något i samma spår hos Lagers Tabberas. Det var också bra. Kanske länka?
MVH
/J
Bra. Men jag förstår inte varför du riktar en känga mot marknadsliberaler. De tycker ju precis samma sak som du. (http://www.expressen.se/1.1141033)
Jag riktar bara en känga mot de marknadsliberaler som TROR att det kommer att fixa sig. Varefter jag förklarar att det inte finns någon fri marknad, därför kommer det inte att fixa sig. Ungefär som jag får på nöten av samma marknadsliberaler när jag tutar i luren för rättvisemärkt. En del marknadslberaler anser att det förstör den naturliga marknade. Jag är också marknadsliberal (med modifikation). Politiskt sett är jag (om någon missat det) socialliberal och tillhör den vänstra flygeln i den politiska falangen Bittermitten. Jag tror på konkurrens inom ramar som satts med hänsyn till miljö,mänskliga rättigheter etc.
Har förtydligat nu.
Lisa, ytterligt få marknadsliberaler torde ha missat att jordbrukssektorn saknar den s k perfekta marknadens fundamenta. Det är möjligt att en och annan i alla fall tror att allt kommer att ordna sig, men jag skulle inte säga att det är de som i nuläget utgör det stora problemet. Tvärtom är ju den främsta instinkten för blott alltför många i en situation som den uppkomna att lägga på mer av det som skapade eländet, mer protektionism, mer tullar. Den franska jordbruksministern hävdar ju exempelvis att matkrisen i dag beror på för mycket marknadsliberalism. (surprise!)
Ett otroligt stor beymmer just nu är ju ex att de flesta utvecklingsländer har intern priskontroll, vilket gör det olönsamt att odla upp mer mark, de har skyhöga handelshinder mot varandra och hindrar aktivt import av livsmedel. Ex tvingades Ukraina nyligen dumpa tonvis med ruttet vete i svarta havet eftersom det inte gick att sälja det någonstans (sannolikt försökte de sälja det innan det ruttnade, om ingen ville köpa det ruttna vetet är det ju inte så konstigt).
Det är hemskt konstigt att det nästan ingenstans i mediebevakningen av matkrisen fokuseras på livsmedelsprotektionismen. Det alla skriver om är etanolen och den asiatiska köttkonsumtionen. Och visst har de faktorerna bidragit. (När det gäller etanol tycks dock bisarrt nog brasilien få värsta kritiken, trots att sockerrrörsetanolen är rimligt producerad till skillnad från den amerikanska majsditon.) Men det är CAP, den amerikanska jordbrukspolitiken, utvecklingsländernas egen protektionism, priskontroller som införts för att försökra sig om stöd från stadsbefolkningar, som gör att bönder slutat odla och flyttat till kåkstäder, det är allt detta som är huvudproblemen. Men det är det nästan ingen som verkar begripa.
Isobel, till och med vår gemensamme bekant Andreas Bergh var kritisk mot Rättvisemärkt eftersom det var onaturligt (vilket jag argumenterade mot med argumenten att den marknaden var mindre reglerad än den gängse). Och jag brukar åka på rätt mycket däng av extremliberalerna när jag förespråkar Rättvisemärkt. Jag ändrade den första slarviga formuleringen ovan eftersom jag var otydlig.
Jag är helt tagen av att amerikansk jordbrukspolitik är så i grunden sjuk att den får femårsplaner att likna en förkylning.
Och givetvis är U-ländernas egen protektionism och subventioner sora problem de också.
Matproduktion är en strategisk resurs. Inget land kan luta sig mot att man kommer att kunna importera mat för att hålla befolkningen vid liv. Därför är protektionismen nödvändig, speciellt för fattiga länder som blir våldtagna av vår konsumtionshunger. Att u-länderna har fått sitt jordbruk utkonkurrerat är en konsekvens av frihandel och globalisering. Det är ett riggat race till rika matproduktionskorporationers fördel och en ny sorts kolonialisering. Ingenting får stå i vägen för de internationella företagens profit (eller i-landskonsumenternas köplust), inte ens miljoner människors liv. Det hade lika gärna kunnat vara en scen ur Omen 2.
Att etanol-hajpen är framlobbad av majsodlarna i USA och veteodlarna i EU är nog ganska troligt. Att sedan skylla på Brasilien är en ganska bekväm avledningsmanöver.
I skogsrika länder som exempelvis Sverige, Finland och Kanada borde vi naturligtvis i stället sasta på metanol (även kallat träsprit). Det är ju inte en slump att man inom speedway eller dragster väljer metanol framför etanol…
MittNamn: I mina ögon är handel ett betydligt säkrare sätt att bevara freden än protektionism. Då talar vi om en rättvisare handel. Det finns flera skräckexempel på vad som händer med ändliga resurser som vatten när länder av nationalistiska skäl försöker bli självförsörjande vad det gäller livsmedel. Ett exempel är Saudiarabiens “gröna revolution” som under 1980-talet först gav en närmast 20-faldig ökning av veteproduktionen, men sedan ledde till utarmning av grundvattnet, sinade brunnar och försaltade jordar.
Kortsiktigt kan livsmedelsprotektionism möjligen vara strategiskt gynnsamt men på sikt leder det till ökade oroligheter och stora miljöpåfrestningar.
För övrigt håller jag med i en del av din diagnos.Men inte i sjukdomshistoriken eller kuren.
Det lustiga är att Sverige hade avvecklat alla jordbrukssubventioner någon gång tidigt nittiotal. Och sen införde vi dem igen, eftersom vi gick med i EU.
När jag pluggade ekonomisk geografi på 80-talet gick sisådär 40 procent av EUs budget till jordbrukssubventioner. Vad jag vet är nivån densamma än i dag. Suck!
Ett inlägg som verkligen faller mig i smaken, som du redan lär veta så avskyr jag EUs och USAs CAP, subventioneringar och frihandels barriärer.
Frihandel ska vara helt frihandel men med omtanke för miljö och rättvisa. Men tyvärr så behöver länderna i Afrika en viss protektionism i början för att kunna utvekla sitt jordbruk och marknad och få fotfäste i marknaden som alla andra redan har. Men jag ser endast det som en temporär nödlösning.
Mittnamn:
På vilket sätt har u-ländernas jordbruk utkonkurrerats till följd av frihandel? Vems frihandel pratar vi om? Såvitt jag vet (och jag kan det här området hyfsat bra) finns det nästan inga länder alls som har frihandel med mat i ordets verkliga bemärkelse. Det är ju just det Doha-rundan i WTO handlar om, att försöka utvidga den frihandel som finns för industrivaror och tjänster att också gälla mat. När man införde WTO och införde frihandel mellan medlemmarna 94 så undantogs jordbruksprodukter uttryckligen (och textilprodukter försenades)
Om du kan ge mig några exempel på matfrihandel blir jag glad.
Det är ju just bristen på frihandel som riggar systemen till i-ländernas favör, jordbrukspolitiken i både EU och USA övergår varje tänkande människas förstånd i subventioner, kvoter och tullar. Men om man skulle gå på din linje är ju den politiken toppenbra, eftersom den onekligen betraktar livsmedel som strategiska resurser som absolut bör tillverkas nationellt (eller regionalt i EUs fall). Tycker du att i-länderna också bör se mat som strategiskt och i likhet med i dag förhindra varor att komma in på våra marknader. Eller är det u-länderna som ska låta bli att sälja till oss? För det senare gör de inte, i någon särskild utsträckning alls.
Isobel jag tror nog “Mittnamn” menar den påtvingad frihandeln som u-länderna blir tvugna att acceptera för att få lån och bidrag från IMF och Världsbanken. I och med deras Structural Adjustments Policies och Washington Consensus så var ju u-länderna och då speciellt Afrika tvugna att minimera staten och öppna gränserna och ta bort alla tullar och avgifter, denna så kallade frihandeln har definitivt hjälpt till att utkonkurrera deras jordbruk utan snarare lett till att USA och EU dumpar sina billiga produkter där.
Mittnamn rätta mig gärna om det inte var så du menade.
Hmm…
Lisa har rätt i att standardekonom-argumentationen mot rättvisemärkt bygger på att det finns en någorlunda fungerande marknad, så att den som ersätter vanligt kaffe med rättvisemärkt kaffe gynnar producenter på andras bekostnad.
De höjda matpriserna antyder dock att marknaden inte alls är särskilt fungerande: De som borde gynnas av höjda priser har inte råd att investera och öka sin produktion. Problem verkar (vad jag förstått) vara fattigdom, dålig byråkrati och monopol.
Motverkar rättvisemärkt detta? Det kan åtminstone inte uteslutas. Så jag är nog böjd att hålla med Lisa (i övrigt ett lysande inlägg)
a
/ps fast vad gäller ekologisk odling tror jag att juryn fortfarande överlägger…
Hmm…
Lisa har rätt i att standardekonom-argumentationen mot rättvisemärkt bygger på att det finns en någorlunda fungerande marknad, så att den som ersätter vanligt kaffe med rättvisemärkt kaffe gynnar *vissa* producenter på andras bekostnad.
De höjda matpriserna antyder dock att marknaden inte alls är särskilt fungerande: De som borde gynnas av höjda priser har inte råd att investera och öka sin produktion. Problem verkar (vad jag förstått) vara fattigdom, dålig byråkrati och monopol.
Motverkar rättvisemärkt detta? Det kan åtminstone inte uteslutas. Så jag är nog böjd att hålla med Lisa (i övrigt ett lysande inlägg)
a
/ps fast vad gäller ekologisk odling tror jag att juryn fortfarande överlägger…
Pratet om perfekta marknader kan när det urartar skrämma mig lika mycket som bedyrandet som att kommunism fungerar.
När det gäller ekologi måste man inse att den höga avkastningen i konventionell odling främst beror på (direkt och indirekt)subventionerad konstgödsel. Extremt dubiöst ut ekonomisk synpunkt eftersom den framställs med fossila bränslen. Att handla ekologiskt är för mig väldigt mycket en protest mot det konventionella jordbrukets extrema kortsiktighet.
Dessutom borde det ge en tankeställare att de första stora oberoende rapporterna visar att ekologiskt odlat innehåller enormt mycket mer näringsämnen. Det fick mig att definitivt gå över till den gröna sidan.
Och föresten vidhåller jag att även om så vore att rättvisemärkt gynnade vissa odlare på andras bekostnader så är det inte mer oetiskt/onaturligt än reklam mot konsumenten. Det handlar om att ladda sin produkt med emotionella värderingar och att killa de mentala smaklökarna på ryggen. Jag tycker det är kolonialism att bara tillåta förädlarna i väst att använda emotionella argument á la “Coke is it”.
Efter att ha bloggat ett drygt år på det smalare området om klimatets beroende av koldioxid och vad som kan tänkas behöva göras åt saken, har jag för bara ett par dagar sedan aviserat att nu får det vara nog bloggat ett tag.
Från en dotter i Australien får jag länken till Michael Pollans essä i NYT riktad till presidenten elect. Detta innebär för mig en ny kontakt med en gammal bekant. Som trädgårdsälskare läste jag för flera år sedan “En andra natur” och senare “Botanys desire”. Och essän som jag nyss avslutat fick mig plötsligt att inse att matfrågan hänger ihop med klimatet på fler sätt än jag redan misstänkt. Som förutvarande lantbrukare, skogsbonde och mjölkdito har jag odlat intresset i många år tidigare.
När jag kollar hur mycket som redan är skrivet i detta ärende hamnar jag hos Matälskaren. Mat har jag alltid älskat, men nu älskar jag även Matälskaren. Skall försöka åstadkomma något på egen hand, i min egen nerläggnigshotade blogg, om detta ämne i sinom tid. Till Matälskaren återkommer jag ofta framledes.