Först ett viktigt meddelande.: Tre trevliga studenter på Medieinstitutet vill göra en tävling för att fira att Matmolekyler kommer ut som pocket. “Kör i vind”, sa jag och Malin. Nu ligger tävlingen uppe på Instagram. Läs mer om tävlingen här!
Eftersom jag inte instagrammar och är megastressad hoppas jag att ni, kära läsare hjälper till lite. Alla som sprider glädjebudskapet om tävlingen deltar dessutom i utlottningen om en extraplats på matlagningskursen som hålls hos mig i höst – i det kök som i skrikande stund endast består av masonitplattor och gipsskivor.
Man blir inte rik som författare. Efter skatt får jag drygt 50 öre per pocketbok.
Vad jag har gjort senaste tiden? Semester. Riktig semester. För en matskribent innebär det att man bara jobbar ett par timmar om dagen. I alla fall om man är jag. Några dagar jobbade jag inte alls. Det kändes väldigt konstigt, men jag tror jag kan vänja mig vid den känslan.. Hela familjen har varit i USA och hälsat på min mans stora, härliga släkt i Philadelphia. Jag har dyrkat råvaruguden på Whole Foods. Jag har ätit fantastiskt på New York-krogar som jag kommer att skriva om i tidningen White Paper. Jag har fått en ny favoritdryck som jag kommer att skriva om här. (Snart. Så fort jag tagit mig över en mardrömsdrös av deadlines.)
Att bli krogkritiker igen. Om än bara på deltid … Jo, det känns lite märkligt. Jag har varit borta från det länge och började smaka på uppdraget i våras igen. Jag har mer distans till det nu när jag har familj. Ett aldrig så köttigt Kumamoto-ostron, en aldrig så tryffeldrypande sjöborre från Hokkaidos klara vatten får mig inte att jubla inombords på samma sätt som när världens mest märkvärdiga tvååring lärt sig hoppa från poolkanten. Det är lättare att skratta åt matvärldens tomt skramlande tunnor. Att skriva om det som är verkligt bra, och varför det är det, är precis lika svårt som förut. Att skriva har aldrig varit lätt för mig. Om det är lätt att skriva beror det på att man lagt ribban för lågt.
I höst ska jag arbeta mycket för den nya tidningen Äkta mat, som verkar enormt lovande. Anna Michelsson är nämligen chefredaktör och hon var kvinnan bakom Gourmet när den var som allra bäst. Bland annat ska jag hålla i en vanvördig frågelåda, så mejla gärna kluriga matfrågor till mig på lisa/på/taffel/punkt/se. Om tidningen blir lika rolig, generös och matig som jag tror tycker jag att ni inte ska missa ett enda nummer.
Det är faktiskt länge sen det var så kul att vara matskribent. Jag hoppas det blir lika roligt för er att vara matläsare. Det är ju för er skull jag skriver.
Kommentarer
9 svar till ”Matmolekyler-tävling, Amerikaresan och den höst som redan anas i skuggorna mellan träden”
Kul att höra att du ska recensera restauranger. Ser fram emot såväl kommande recensioner som artiklar i Äkta vara och White Paper.
Som jag har väntat!
Hej Lisa,
lagade din kålsallad med pancetta idag, efter receptet i Sydsvenskan. Genialisk, tack och tack för alltid lika spännande recept som du delar med dig av!
Vänliga hälsningar,
Karin
Tack snälla Karin! alltid roligt att höra att någon gillar recepten man totat ihop.
Och tack Eva och scouten, också! :-)
Hej Lisa,
När kommer White paper ut med dina New York recensioner? Ska till New York på fredag och stanna en vecka och letar nu efter bra restaurangtips. Hade varit fantastiskt bra om man fått råd och tips av dig eftersom du har så bra smak :-) Funderade lite på Aska, men det finns så mycket annat också. Kan man få ett litet försmak om nu inte tidningen kommer ut i veckan?
Hälsingar
Roland
Jag älskar hösten. Inte enbart för de fantastiska råvaror som är i säsong då, utan även för alla nya projekt som drar igång. Följer dig och hösten med en förtjusande spänning.
Roland: Jag mejlar dig på adressen du lämnade.
Ann-Louise: September är bästa månaden.
Åh, jag drar till NY första veckan i september o letar också efter tips. Får man tigga om samma tips (lovar naturligtvis att köpa blaskan så fort den kommer ut).
Hej Lisa,
Tack för er fantastiska bok som jag läst några gånger nu – både från pärm till pärm och som idéinspiration.
Nu till något annat. Efter ett år hemma med liten plutt har jag börjat återvända till vuxenlivet och fått till några resturangbesök. Jag har då stött på “pulver på brynt smör”, “pulver med baconsmak” och “pulver av oxmärg”. Jag antar att det är fettlösningar man blandat ut med maltodextrin. Ganska skoj, även om det känns lite som skummet som fanns på alla tallrikar för några år sedan. Du som har matvärldens trendkänsligste ögon – är detta en ny trend eller är det bara jag som missat tåget förr?