Matrundan: Nominerade till Best in show

Igår smakade vi på det bästa från Matrundan på Österlen på ett seminarium där Eva Turesson och Allé i Svinaberga stod som värd. Jag kom på idén att prisa det bästa av det bästa. Jag ger er därför de tre nomineringarna till Best in show.

I den högst informella och godtyckligt snabbsammansatta juryn märktes Per Styregård (Gourmet), Henrik Kerrn (frilansjournalist), Cecilia Vikblad (matskribent), Eja Nilsson (matskribent) och ett par till.

Det mesta var så häpnadsväckande bra att det var svårt att plocka ut favoriter. Följande tre rätter fick flest röster och visade tre olika sidor av österlenskt terroir:

• Lammkorv med jordärtskockskräm från Hammenhögs Gästis visade prov på imponerande teknisk skicklighet. Perfekt konsistens på korven som var en av de godaste vi ätit. Konsistensen ar mittemellan korv och wallenbergare. Luftig men med trevligt definierad struktur och mild ren smak. Ett litet mirakel i klassisk stil.
• Porchetta med ramslök och Österlenkryddor från Herrestads gästis. Just så här rustik och poetisk ska mat som avspeglar terroir vara. Klart mest innovativ och charmig av våra favoriter. Skulle kanske vunnit på lite mindre kummin.
• Grissida med rotsellerimos och äppeltärningar. Den mest arbetade och balanserade av rätterna med perfekt saftig gris. Kockarna på Allé stod för denna fullträff. Vi var hänförda av kontrasten mellan syrligt äpple, mustigt kött och sött mos.

Hedersomnämnande till den intensiva äppelchutneyn från Österlentomater, Karin Schenks nyskördade sparris som avnjöts rå rakt upp och ner och Vendels fantastiska tångbröd med brynt smörkräm. Alla var kanske inte var riktigt lika överraskade av de bidragen eftersom några av oss smakat dem förut, och eftersom vi inte hade formulerat kriterier för nomineringarna gynnades nog kötträtterna. Se det här som ett oskyldigt upptåg och kanske en idé för nästa år – inte en definitiv sanning.

Jag är vrålpeppad på att skriva artiklar om alla duktiga odlare, producenter och krögare. Tack för en bländande uppvisning!  Vinnare och recept publiceras så fort jag fått alla recepten.

Matskribenten och min nästannamne Cecilia Vikblad är precis lika trevlig som hon ser ut. Hon skapar egna kokböcker, ofta med inspiration från Medelhavet, och har så där liksom magiska fingrar som vissa har. Allt hon lagar blir vackert och gott på något mysko vis. Hon drev förut en fantastisk cateringfirma i Höllviken och jag lärde känna henne när jag skrev en artikel om kryddning för många år sedan.

Min nye idol Ronnie Nilsson som skänkt form åt bland annat den sobra men ändå innerliga kokboken Drakamöllans kök. En underfundig perfektionist. Jag kan varmt rekommendera hans samarbetspartner fotografen Lars Strandberg om du letar efter en matfotograf i Skåne. Han pratar lika mycket och entusiastiskt som jag, men är trevligare. Tillsammans har radarparet även gjort Skåneboken.

Mor och dotter: Maria Paulsson svor på att hon inte skulle bli matskribent som sin mor Berit Paulsson, en av Sveriges absolut skickligaste receptmakare. Det gick inget vidare med de föresatserna och det tackar vi för. Återväxten är tryggad.

Sanna Töringe var en av mina främsta inspirationskällor när jag började skriva om mat. Kanske minns ni hennes likörbok, som lika gärna kunde stått på poesiavdelningen i bokhandeln. Hon är sötare i verligheten, jag var tyvärr så upptagen av att mingla att fotograferandet kom i andra eller kanske sjunde hand.

Den här förtjusande mannen (vars namn undflyr mig) är mannen bakom grisen bakom porchettan. Vi får inte glömma bort producenterna i vårt vurmande för kockarna. Så här lycklig blir man bara av riktigt god gris. Eller hur?