Den hemliga huvudråvaran i korgen var kotlettrad från gårdsgris med den finaste fettkappa man kan tänka sig. Kockarna stirrade på det vackra, vita blänkande fettet och jobbar nu som bäst på att få det att skimra i tusen nyanser av gyllenbrunt.
Man kan ju inte låta bli att heja på Anna Johansson som har de två förträffliga egenskaperna att vara kvinna och Malmöbo. Jag är hemskt nyfiken på vad räkpärlorna består av. De serveras till hennes sej som är räkgriljerad. Sej var alltså huvudråvara i den rätt som de fick komponera i förväg. Anna är stencool och ser misnt stressad ut av alla kockarna.
Igår var jag och föreläste om smaker för Arlas räkning på unuversitetet. Publiken bestod av blivande restaurangmanagers och kostchefer. Idag stod de här och tindrade.
– Är det någon ni beundrar som jag ska presentera er för? frågade jag moderligt.
– Tommy, blev det bävande svaret.
Och Tommy Myllymäki kom snällt över och berättade entusiastiskt om varför han driver Julita Wärdshus istället för att brötas med terendkockarna i storstaden:
– Jag känner att det är lättare att göra min grej. På Julita behöver jag aldrig snegla på andras menyer.
Dessutom har han nära till råvaran:
– Idag slåss kockarna om att hitta bra producenter. Men jag träffar mina leverantörer varje dag för jag bor granne med dem. Det är väldigt speciellt. Och då kommer inspirationen på ett helt annat sätt.
Kommentarer
8 svar till ”Mer Årets Kock: Vi hejar på Anna Johansson och säger hej till Tommy Myllymäki”
jo för alla är ju fina fina i malmö: http://sydsvenskan.se/malmo/article410789/Polis-Den-lille-javla-apejaveln.html
Patrik: Det där var rätt irrelevant.
Nä, det var det inte: du säger att att vara från Malmö gör att man är en förträfflig person. Men det är ju inte det som gör Anna Johansson till en förträfflig person utan helt andra egenskaper. Att vara från ett ställe eller bo på ett ställe kommer aldrig att göra en förträfflig. För mej är DET oerhört viktigt. Härkomst är irrelevant!!! Vad man gör, däremot, vad man säger!
Men snälla Patrik; Att komma med referenser till grov och stötande rasism är faktiskt lite larvigt. Isynnerhet som du faktiskt inte är en ny läsare och känner till min bakgrund.
Det är självklart att man ska få heja på någon från sin favoritstad. (Isynnerhet när det ur mitt egoistiska perspektiv skulle innebär att hon blir mitt arbetsområde om hon vinner. Jag skriver för Sydis, remember.)
I andra fall är det rasistiskt att hålla på sitt lokala fotbollslag eller att heja på Sverige i en internationell fotbollsmatch.
Dessutom har du vimsat till terminologin och tillskriver mig indirekt åsikter jag inte har uttryckt: Det är inte hennes härkomst (ursprung) som är Malmö. Vad jag vet. Jag skriver inte heller att Malmöboendet gör henne till en förträfflig PERSON utan att Malmöboendet är en förträfflig EGENSKAP (som jag gärna hade velat besitta). Fulcitering!
Dessutom är du helt inkonsekvent. Att vara Malmöbo är ett betydligt mer aktivt val än att vara kvinna. Malmöbo kan du bli oberoende av härkomst. Så du borde vara mycket mer upprörd över att jag hejar på henne på grund av hennes kön.
Får man förresten heja på den som är snyggast? Skönhet är ju inte heller något man säger eller gör?
Jag vill självklart inte tillskriva dej åsikter du inte har, jag vet mycket väl hur du förhåller dej till rasistiska åsikter etc, eller jag inbillar mej i alla fall det. Däremot har jag generellt problem med lokalpatriotism oavsett om det avser det Malmö som jag tror du älskar (Kan det vara Möllevången och Tempo? Det älskar jag med, det vet du!).
Jag förlorar mej ofta själv i det här träsket både genom att lägga ner oproportionerligt med energi på IFK Göteborg och sveriges fotbollslandslag men det innebär inte att jag inte tycker det är osunt.
Jag vill bara ha nån typ av nyans, Malmö har stora problem med sverigedemokratsympatier, det vet jag genom lika mycket möllanälskande malömboende personer som du.
När det gäller kön har du naturligtvis helt rätt, men jag tänkte på det den här gången. Kön är för mej fullkomligt irrelevant.
En hel massa kärlek,
PAtrik
Äh, nu kommer du anklaga mej för att vara sådär eftergiven och feg igen, men jag får nog ta det: jag hade precis läst den där artikeln när jag läste ditt inlägg och blev väl provocerad. I onödan. Jag inser såhär dagen efter (när jag inte är full längre) att jag gick lite väl långt. Det blir väldigt svårt att skriva något över huvud taget om man inte får uttrycka positiva saker, det fattar jag också. Sorry!
(Hoppas inte den här kommentaren är begriplig, till skillnad från den förra.)
Jag vill inte ha kärlek; jag vill ha krig!
Skämt å sido gillar jag inte heller lokalpatriotism. Eller rättare sagt inte andras.
Men vad som är Ok eller inte beror som alltid på maktförhållandena. Det anses generellt mer OK att hålla på underdogen. Och Malmö (eller i alla fall Skåne) har varit underrepresenterat bland vinnarna. Göteborg och Stockholm har dominerat totalt. Män också.
Förresten är det väldigt mycket mer än Möllan jag gillar med Malmö.
okej! jag gillar f.a friisgatan