Jag förstår om ni inte tror era ögon. Har jag inte bättre ordning i min frys? Men faktum är att det ni ser som ett mischmasch av burkar och ett kaosartat hav av plastpåsar… Ja, det är av mig – och av mig allena – en tolkningsbar och ordnad värld.
Jag har en mental karta över innehållet i min frys. Jag kan säga exakt i vilket hörn av frysen, i vilket lager av issedimenten, i vilken form av påse eller burk allt ligger. Säg gåsbuljong och jag säger högra facket (ej i bild), två burkar , vänster mitt, under alla trattkantareller. Säg fläskkarré från Örsundsbro så säger jag stora facket, nedre höger hörn, längst ned i botten. Säg Findus frysta ärter och jag säger utspridda i botten efter ett för ärtorna fatalt missöde. Säg is och jag säger överallt.
Anledningen till att jag skriver det här är att av Taffelläsare allom kända Örjan frågade mig på Twitter vad jag använde för datorprogram för receptlagring. Och att jag först inte förstod frågan och när jag väl förstod skrattade rätt ut. Inte åt Örjan, det kan jag inte nog poängtera, men åt själva absurditeten i tanken att jag skulle ha ens en skymt av struktur, än mindre ha sådan ordning att jag använde ett speciellt program för att lagra recept.
Alla som känner mig vet att jag lever i ett slags högfungerande kaos som Magnus mildrar genom att vara ordningssam på gränsen till pedant. Hade han inte älskat mig så innerligt hade han antagligen hatat mig för min förmåga att dra fram som en tromb över varje del av vårt hem. En bekant lånade mig en gång Familjens projektledare säger upp sig som hade varit en fantastisk ögonöppnare för henne. Det var den för mig också, när jag väl insett att det var den stackars maken jag identifierade mig med. Han som var komplett handfallen när det gällde att hitta en borttappad vante, han som inte såg tvätten om den så masade sig upp för halltrappan och knackade honom på axeln.
Det här låter kanske som om jag koketterar med min oförmåga till struktur, men jag hoppas att ni förstår att så inte är fallet. När jag kvart i åtta, en kvart innan jag måste vara vid bussen fortfarande inte har hittat ett par rena strumpbyxor eftersom jag inte minns var jag senast såg dem, när jag för tjugonde gången slarvat bort nyckeln, glasögonen och hårsnoddarna, när jag dag efter dag glömt att posta det där viktiga brevet, då är det inte särskilt svårt att hålla sig för skratt. Och inte är det roligt för Magnus heller, även om han har en ängels tålamod och försäkrar mig att han älskar mig precis som jag är.
Men med detta sagt så har jag ändå en högst subjektiv ordning i de delar av kaoset som intresserar mig passionerat. Kläder, nycklar och brev är inte sådana ting. Frysen, skafferiet och mina recept däremot. Eftersom jag vet att jag inte lyckas upprätthålla en traditionell struktur har jag helt enkelt allt i huvudet. Recept skriver jag aldrig ned förrän det är dags att blogga, det räcker med att jag för mig själv upprepar ingredienser och mängder tyst under lagandet av maten. Receptlänkar sparar jag inte bland webläsarens bokmärken, för där skulle jag aldrig få mig för att leta efter något, utan i stället minns jag exakt genom vilka sökord jag hamnade på receptet, eller genom vilka klickningar jag hamnade på en sida.
Allt det här låter kanske onödigt krångligt, men det är precis tvärt om. Struktur fungerar inte för mig, alltså har jag lärt mig använda det intellekt jag tacksamt nog begåvades med i stället för ordningssinne. Och jag intalar mig själv att jag fick en rejäl dos kreativitet på köpet.
Och slutligen, det här inlägget började jag med avsikt att skriva ett recept på senapsmarinerad fläskkarré – frysbilden var bara till som illustration över hur fylld av griskött min frys är. Men just eftersom jag inte håller mig till de vanliga reglerna om ordning hamnade jag i en helt annan text. Min hjärna fungerar helt enkelt så, och det är gott så.
Kommentarer
14 svar till ”Min kaotiska frys: Om ordning och dess alternativ”
Gitto – du är ju bara helt underbar! Befriande läsning.
Underbar läsning!!!
Tack både Katarina och Kia. Som sagt, jag försöker inte glorifiera min totala brist på ordning. Men jag vill visa de här fanatiska ordningsmänniskorna att det finns alternativ. Som till och med kan fungera bättre om man nu råkar vara lagd åt det ostrukturerade hållet.
Det var ju kul att min twitterfråga blev en orsak till detta inlägg. Din frysbox ser nog i stort ut som min. Minns förresten din kylskåpsbild från gamla bloggen.Det var strax efter att jag började följa dig.
Jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp, för det var inte menat så.
Och skönt att du förstår kaoset i min frys -var kylskåpsbilden månne den då Magnus bröder hälsade på och fyllt kylen till bristningsgränsen med öl?
Ja, men… struktur är väl inget självuppfyllande mål. I så fall skjuter man bom enligt mig. Att strukturera för att underlätta så att energin inte går åt till meningslös stress, så att kreativiteten får utrymme… att använda sitt intellekt för att underlätta sitt liv… Nej, nej, jag pratar inte om det där som syns utåt. Jag pratar om att organisera för att få sitt alldeles egna liv mer effektivt. (som om jag lyckats med det själv, he, he – men principen).
Nej varför skulle jag ta illa vid mig. Men först trodde jg du hade missförstått mig, eftersom du börjades skriva om innehållet i din frys – och vem f*n har en lagerlista över sådant. Inte jag i varje fall.
Har inte heller något dataprogram för recept.
Ett fåtal ligger som enskilda dokument i Word under “recept”.
Vore dock intressant om någon läsare kunde referera sina erfarenheter av olika receptprogram.
Nej, det var inte ölbilden jag syftade på. Jag har läst dig längre än så. Denna var det. http://gittosmat.blogspot.com/2006/12/i-kylen.html
Tack för den som vanligt mycket underhållande läsningen! *bockar med mössan i hand*
Underbart! Jag hör till den ordningssamma skara men trots det skriver jag inte heller ner mina recept förrän jag bloggar om dem (men 2 månader senare är jag glad att de finns på pränt) och det där brevet som ska postas blir inte postat om jag inte lägger det i väskan direkt när jag skrivit det. Så visst, struktur kan vara bra, men det får finnas gränser, huvudsaken att ditt system funkar för dig.
Jag är med dig. Föredrar kreativt kaos och att flyga från blomma till blomma utan plan. Eller så är jag bara en jävligt usel pedant.
Själv har jag fullständig koll på tid, nycklar, plånbok, busskort, glasögon och att räkningarna är betalda. Men allt annat..jag klarar inte att hålla ordning, jag är tankspridd, måste skriva ner allt jag gör i köket för jag kan mycket väl vara i ett helt annat recept i tankarna. Ett framtida alltså. Men jag vet samtigt precis var allting finns i mitt kaos. Min son testade mig till och med att gissa var något i hans lägenhet fanns per telefon och jag gissade rätt utan att tveka. Han tror jag är synsk. Läs gärna min ena blogg om det senaste dygnet för att förstå mitt kaos :)
http://lata-mammans-blogg.blogspot.com/
smart drag!
att vara öppen med hur just din hjärna fungerar.
när jag var yngre förstod jag inte riktigt att jag kunde göra det.
men nu, klokare, äldre och väldigt mycket mera modig,
hör jag mig själv säga detta högt och ofta och till vem som helst.
en ny mycket bättre värld har öppnat sig!
p.s behöver jag säga att min hjärna påminner om din?
Jag skiter väl i fläskkarré, senapsmarinerad eller ej, men det här var riktigt hot stuff. Högintressant läsning enligt mig. Tack för det!
Örjan: fast det var i alla fall öl på den bilden också. Och vilken bisarrt välstädad kyl jag hade då, det har gått utför med den saken. :)
Men min erfarenhet som hemtjänstare är att folk i allmänhet (okej, gamla tanter)) har pedantisk ordning i sin frys. Jag trodde folk var sådana, jag har ju bara mig själv att jämföra med och att jag inte är representativ för något annat än mig själv visste jag ju redan.
Micke: Tack själv!
Hanna: Det fungerar mycket tack vare Magnus som är en klippa på att påminna sådär skenbart i förbigående så att det inte blir tjatmoster av det. Och jag är oändligt tacksam för att han gör det och ser till att berätta det för honom ofta, så att han inte ska känna sig tjatig.
Peter: usel pedant ja, det är jag med. :)
Anna-Eva: Ja, hjärnan tycks fantastisk på att kompensera. Det man inte har i ordningssinne får man i stället ha i bildminne. :)
Lycklig: Jag har faktiskt slutat skämmas för sådant här, mycket tack vare bloggen och den kärlek jag möter här. Jag äcklas också av de här kraven på perfektion som vi alla kämpar med (ja, jag med), världen vore så mycket bättre om vi slapp vara så besatta av hur vi framstår och ägnade lite mer tid åt hur vi faktiskt är. :)
Maja: <3<3<3