Ni är förlåtna om ni tror att jag är gift med en total köksanalfabet. Magnus sysslor brukar inskränkas till att hacka lök eller skala potatis eller något annat ointressant som jag inte har lust att göra själv. Men grejen är inte att han inte kan. Han vill bara inte.
Men när jag är ligger sjuk och svag i sängen och tycker synd om mig själv tar han på sig förklädet och lagar alldeles fantastisk mat. Som den här kycklingen. Även om den inte gjorde mig friskare så gjorde den mig betydligt mer nöjd med min lott. Jag tror bestämt att jag ska vara sjuk lite oftare framöver.
Tyvärr vägrar Magnus att gästblogga (“jag avskyr internet”, väser han väldigt övertygande varje gång jag frågar) så jag fick djupintervjua honom för att få fram receptet.
Magnus kyckling
Receptmakare: Magnus Petersson
Portioner: 4
Tid: 1 1/2 timme
Inga krångligheter alls, men riktigt gott.
- 1 kyckling
- kryddsmöret:
- 75 g rumstempererat smör
- 1 msk dijon provencale
- 2 finhackade vitlöksklyftor
- 10 rosépepparkorn, lätt stötta
- 2 tsk paprikapulver
- 1 nypa cayennepeppar
- 1/2 tsk salt
- några tag med svartpepparkvarnen
- 1 ruska färsk oregano, hackad
- 1 ruska färsk timjan, hackad
- runtom:
- 100 g champinjoner
- 1 gul lök
- 1 röd lök
- 2 stjälkar selleri
- 1 gul paprika
- 1 grön paprika
- Sätt ugnen på 175 grader. Blanda samman ingredienserna till kryddsmöret.
- Peta in smörklickar under bröstskinnet på kycklingen. Gör snitt i lårvecken och peta in smör där också. Lägg en stor klick smör inuti pippin och kleta in resten runtom. Lägg kycklingen i en form.
- Kvarta champinjonerna och strimla resten av grönsakerna.
- Lägg resten av ingredenserna runt om kycklingen. Låt gå i ungefär en timme eller tills kycklingen är klar (stick in en kniv i lårvecket. Köttsaften som sipprar ut ska vara klar och utan rosa inslag). Ös då och då. Efter ungefär 45 minuter kan man höja ugnstempen till 225 om man vill ha extra knaprigt skinn tipsar Magnus.
- Servera med blandad sallad och lite av skyn.
Kommentarer
12 svar till ”Min man han kan minsann!”
Åh, om jag inte redan hade världens bästa man skulle jag göra allt för att sno din. Fast han verkar ju rätt torsk på dig, vilket är begripligt.
Åh, det här ska jag absolut göra. Kanske i lergryta t o m.
Jag har också en man som bara inte VILL laga mat. När han är på retstickigt humör kan han vara otroligt petig och jag hatar – HATAR – när han gnäller på min mat, vilket han är mycket medveten om.
Två exempel: jag gjorde en (i mitt tycke) underbar fisk-och skaldjursgryta med kolja, kräftstjärtar, fänkål, Muttitomater, purjo, vitlök, creme fraiche och det hela. Han smakade yyyyytterst försiktigt på detta eftersom han säger sig inte tycka om varma räkor och eftersom kräftstjärtar är typ dubbelt så stora som räkor så skulle han tycka dubbelt så lite om grytan. Ja, det är en vuxen man vi pratar om :-(
När jag gjorde en slags pytt i panna på ris, ärtor, paprika, majs, purjo, groddar och knaperstekt bacon kom han med förslaget att jag kanske skulle prova att ha BACON i nästa gång. Ja, du hör. Jag får nästan blodstockning när han ret-gnäller och har mer än en gång hotat stjälpa tallriken över huvudet på honom. Vilket han tycker är jättekul, förstås. Men nästa gång ska jag försöka vara lugn och mild som en ko på en äng. Då kommer han nog att tappa fattningen.
Jag tycker på allvar att så länge man inte själv lagar mat kan man, SKA man inte gnälla på den mat som serveras. För det är inget fel på den, nämligen, felet sitter i gnällarens huvud.
Phu vad skönt att skriva av sig :-)
Lisa: Ja, det är nog tur att vi båda har världens bästa män. Men tar du Magnus tar jag Johan, bara så du vet! :)
Hazelnut: Men du får ju be honom att skärpa sig! Klaga kan man göra på restaurang eller om man själv lagat maten. Nästa gång han gnäller, be honom att laga bättre mat nästa dag! Eller gå och gnäll på honom när han klipper gräset eller rensar avloppet nästa gång.
Allvarligt talat, det där skulle jag aldrig acceptera. Magnus klagar aldrig på min mat, vare sig den är äcklig eller ej – för han vet att jag försökt. All mat blir inte god, framför allt inte om man experimenterar i köket.
Ge honom snabbnudlar i en vecka om inget annat funkar så ska du se att han lär sig uppskatta din mat!
Snabbnudlar en vecka!!
Vill till mycket kärlek för att en man ska klara det. ;-)
Jan A: Jo, jag vet att det inte är ett så hårt straff – vatten och bröd hade varit bättre! :) Men den äktenskapliga samlivet kräver kompromisser.
Gitto: Åh jag vet, jag veeet. I have to punish him – hard!
Nej han gnäller liksom inte på allvar, utan för att retas, typ. Men jag hatar att han retas med mig om maten. Vilket han veeeet. Och så älskar jag honom. Och våra två killar. Hela det lortiga patrasket :)
Underbart foto.
Jag försöker känna smaken mmmmmmm.
när du är sjuk då skall då skötas om.
Magnus du är mer än bra.
Gitto: Jag visade honom mitt inlägg och ditt svar. Han fattade aldrig att jag tagit så illa upp (jag tycker jag varit ÖVERTYDLIG med det) och han blev rätt förskräckt.
Han lovade sluta ret-gnälla per omedelbums och bad om ursäkt flera gånger.
Tack Gitto för denna par-terapi-blogg :-)
Owe: Tack säger Magnus!
Hazelnut: Oj, vilken fantastiskt ödmjuk och trevlig karl du har som förstår och förmår att be om ursäkt. Sköt om varandra!
Det är inte bara du som är glad att ha Magnus som man – det är jag också (att du har). Så skönt att veta att någon pysslar om dig när du är dålig, eftersom du nu bor så förskräckligt långt bort. Förresten var pappa alltid mycket snällare när ni var sjuka (konstigt nog) än vad jag var. Jag tyckte bara ni gjorde er till:)
Och så vill jag ha något nytt inspirerande recept som kan bli en favorit här hemma (typ Maxsalladen och Fish ‘n Chips) för jag börjar få idétorka. Fast inget tillkrånglat matnördigt, förstås
Jag gjorde Magnus kyckling ikväll och jag vill bara säga att jag tyckte den var otroligt god!
Vad roligt! Jag tyckte också den var jättegod. Som sagt, jag måste se till attt vara sjuk oftare.