En av de märkligaste sakerna i den nya matdebatten är att den absolut farligaste livsmedelstillsatsen vanligt strösocker (sackaros), helgonförklarats. Det är gubevars naturligt och äkta numera. Istället är det olika industriella sockerblandningar som är farliga. En typ av socker som ansetts vara särskilt farlig är HFCS (högfruktosmajssirap). Beteckningen är på sätt och vis missvisande, den här sirapen innehåller ungefär samma balans mellan glukos och fruktos som sackaros (vanligt strösocker) och honung. Däremot har den processats för att få just den balansen, vanlig majssirap innehåller mest glukos. Det är dock inte denna sirap HFCS kommit att ersätta utan främst sackaros. I den amerikanska debatten framställs HFCS som antikrist som i stort sett på egen hand gjort amerikanerna trinda och nu hotar att ta över resten av världen. Resten av världen har dock klarat att bli trind ganska fint utan hjälp av HFCS, som bara utgör en mycket liten del av vårt sockerintag.
Skälet till att HFCS anses vara farligt är att den började användas samtidigt som fetmaepidemin tog fart på allvar i USA. Sirapen kom att ersätta sackaros (vanligt socker) som har ungefär samma kolhydratsammansättning. Men som jag försöker tjata om är ett samband inte samma sak som ett orsakssamband. Under samma period har det totala kaloriintaget ökat med nästan en fjärdedel från olika mjölsorter, flingor och fett.
Här finns en bra översiktsartikel om HFCS, det finns dock mer intressant kritik på annat håll. Detta är nämligen inget försvar för HFCS, tvärtom undviker jag den förmodligen eftersom det oftast finns i onyttiga, dåliga, tråkiga produkter. Det är nämligen otroligt billigt, tack vare Amerikas huvudlösa jordbrukssubventioner, vilka är ett problem i sig. Det är till och med möjligt att det verkligen är lite sämre för kroppen än sackaros.
Det jag vill säga är att vi hela tiden oroar oss för fel saker. Silar mygg och sväljer kameler. Läsk blir inte nyttigare för att den tillverkas med sackaros, vi borde inte dricka sockerlösningar alls. Det är där det stora problemet ligger. Inte i att skräpmat genom konspiration försämrats. Inte ens farmors “tillsatsfria” rabarbersaft bör drickas mer än vid särskilda tillfällen. Vårt vanliga socker sackaros är en hårdprocessad livsmedelstillsats med dokumenterat negativa effekter på hälsan. Ungefär lika naturligt eller onaturligt som den ursprungliga majssirapen (som i den här krönikan framställs som ett “kraftfullt konstgjort sötningsmedel framställt ur majs”.) Råsocker är inget bättre alternativ. Honung kan ha vissa medicinska fördelar i små mängder, men socker är socker var det än kommer ifrån. Om det ställdes samma säkerhetskrav på socker som på övriga livsmedelstillsatser skulle det knappast godkännas i de doser vi sätter i oss. (Och nej, det innebär inte att jag är okritisk till alla godkända tillsatser.)
Att använda socker som krydda eller som njutning vid enstaka tillfällen innebär inte något hälsohot. Du behöver inte lusläsa innehållsdeklarationer och rata senapen som ger dig ett gram socker per portion. Det är i form av saft, läsk, kakor , krämer och de där sjutton kilona lösgodis vi sätter i oss som är det stora problemen. Samt det faktum att snabba kolhydrater utan särskilt mycket näring i princip inte är mycket bättre än socker. Även juice och supersöt frukt bör njutas i små doser.
Våra kroppar är inte gjorda för stora mängder socker, oavsett var det kommer från. Det är bara att tugga i sig.
Kommentarer
26 svar till ”Missriktad sockernoja”
Det finns en väldigt intressant föreläsning om ämnet fruktos på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=dBnniua6-oM
Rekommenderas varmt.
Om jag ska sammanfatta det hela i två meningar så blir det följande: Glukos är inte problemet, det kan kroppen bryta ned, utan fruktos, som bara kan brytas ned i levern (i likhet med gifter). Ät inte för mycket fruktos utan att samtidigt äta fibrer (i.e. frukt är okej, sötsaker, not so much).
Problemet är inte vad kroppen “kan bryta ner”, mig veterligt är levern också en del av kroppen. Utan att glukos höjer blodsockret och har en mängd andra bieffekter bl a insulinpåslag för att inte glömma bort den gamla godingen karies. Nu är det så att sötsaker i regel innehåller MER glukos än frukt. Glukossirap är billigt och används mycket inom sötsakstilverkning. (Det beror på vilken frukt det handlar om.)
Glukos och fruktos är problem fast på olika sätt. Och att vi inte ska äta någondera i stora doser. Och ingetdera är livsfarligt. De flesta frukter innehåller ganska lite fibrer i förhållande till sockermängden. Att frukt är bättre än de flesta sötsaker beror främst på att de innehåller en del nyttigheter och att de är mindre koncentrerade vilket ger bättre mättnadskänsla.
Det är precis den här diskussionen jag vill komma bort ifrån. Vilket som är mest dåligt av saker vi öht inte borde äta särsklt mycket av men vi ändå inte kommer att sluta äta helt. Det är inte så att vissa ämnen/livsmedel är OK och andra inte. Det är en dosfråga. Både fruktos och glukos är OK i små doser. Det viktiga är att vi äter mindre socker öht, då äter vi automatiskt mindre fruktos.
Och det är precis sån här snurrig guilt by association argumentation jag vill komma ifrån “fruktos, som bara kan brytas ned i levern (i likhet med gifter)”. Förstadier Vitamin D och andra viktiga ämnen måste också ta en tur till levern för att metaboliseras.
Hela funktionen med levern är att bryta ned sådant som resten av kroppen inte kan bryta ned. Det som inte kan brytas ned i levern är generellt sett sådant vi dör av. Det som bara kan brytas ned i levern får oss bara att må dåligt.
Givetvis är levern en del av kroppen, du för ursäkta mig att jag uttryckte mig klumpigt, men det jag menar är att _hela_ kroppen kan bryta ner glukos, eftersom det är det som våra celler är utvecklade att använda som energikälla.
Jag rekommenderar som sagt att du ser på föreläsningen. Fruktos och glukos är inte av samma skrot och korn. Metaboliseringen av fruktos har mycket mer likt med metaboliseringen av etanol än med glukos.
Jag tycker för övrigt också att det är väl värt att ta sig ifrån nutritionismen, att se på maten som nutritionella beståndsdelar istället för som mat, med tanke på att den verkar ligga på ungefär samma nivå som kirurgi på 1650-talet. Viktigt att forska vidare i, men inte något som jag skulle vilja att de provar på mig.
Jag menar givetvis inte att man ska gå ut och dricka glukossirap, utan jag refererar snarare till det här som relevant forskning på området, inte som någon grund för någon ny diettrend.
Well said, Lisa. Just så: ingen typ av socker är ofarig men det är heller inget gift i små normala mängder. Systemfel.
Hear hear!
Åh, jag ska länka till detta inlägg den gången jag tar itu med och skriver om just precis det här med socker (vilket jag tänkt göra i sisådär 3 år snart). När jag bodde och jobbade som Aupair i USA för 17 år sedan höll jag på att storkna över familjen “storvuxna” med kylen full av “diet” sodas, fettfritt smör, low fat milk, “diet cookies” och jösses jag vet inte vad. Jag skulle alltså steka pannkakorna de åt med smör, sylt, jordnötssmör, i fettfritt smör (som fö bara ångade bort i stekpannan) och nä, ja vet inte, men det är ju precis så du skriver! När jag växte upp delade syrran och jag på en 33 cl Loranga på lördagskvällarna.
Nackdelen med att växa upp och bli självständig är att möjligheten av att äta lördagsgodis hela veckan lång plötsligt blir en så enkel verklighet :/
Det var en ytterst märklig beskrivning av levern. Levern har en mängd olika funktioner bland annat proteinsyntes (och deaminering), hormonproduktion och lagring av glykogen. Där bryts även röda blodkroppar ner. Fett och protein metaboliseras alltså också via levern.
Jag har inte heller skrivit att fruktos och glukos är likartade. Eller tagit ställning för fruktos. Bara skrivit att vi bör äta mindre av båda delarna. I naturen förekommer de båda två. HFCS har inte ersatt en glukossirap utan vanligt socker med ungefär lika mycket fruktos.
Kroppen klarar av att hantera rimliga mängder av glukos i form av små mängder sackarider och (helst långsamma) kolhydrater. I överdoser/fel sort är varken fruktos eller glukos OK.
Jo, visst kanske jag skulle behöva en repetition av de mer intrikata detaljerna av fruktosens metabolism, det var rätt länge sen jag tentade på den även om jag försöker hålla mig hyfsat uppdaterad. Jag är ganska väl insatt i fruktosens hälsonackdelar, vilket jag skrivit om tidigare. Men det är faktiskt inte det mitt inlägg handlar om.
Mitt inlägg handlar om att det inte förmodligen är någon avgörande skillnad mellan HFCS och sackaros ur nutritionssynpunkt och att vi bör äta mindre socker.
Det jag förklarade är att de här diskussionerna du och jag för är just det som är problemet. Istället för att helt enkelt äta mindre socker och andra snabba kolhydrater sitter folk med väldigt lite förkunskaper och gräver ner sig i nyansskillnader och konspirationsteorier.
Åsa: En privat och ovetenskaplig obeservation jag gjort är att vegetarianer äter oerhört mycket mer sötsaker. Jag tror att det dels kan bero på att kött ger bra mättnadskänsla, dels att de kanske lider av en mer eller mindre uttalad järnbrist och zinkbrist. Jag rekommenderar definitivt alla vegetarianer att ta tillskott av zink och järn även om jag är ganska mycket motståndare till piller.
Allt tyder absolut på att socker och HFCS är precis lika illa. Den enda sakfråga jag tror vi möjligen har olika åsikter om när det gäller ursprungsposten är huruvida man bör äta frukt med samma återhållsamhet som exempelvis kakor, juice eller godis.
Jag tror att det stora problemet är att man inte väger nutritionsvetenskap, som är en väldigt ung och omogen vetenskap, mot beprövad erfarenhet, som när det gäller vad man ska äta råkar ha många miljoner år på nacken.
Man tar mer eller mindre varje forskningsrapport som har någon svag indikation om något som är mer eller mindre hälsosam än något annat och bygger upp en ny diet kring det för att sälja böcker.
Det blir en spännande dag när nutritionsvetenskapen kommer till den tidpunkten då vi kan använda såväl vetenskap som beprövad erfarenhet för att avgöra vad vi bör äta. Den tiden är inte idag, och kommer inte heller vara imorgon, men för att den ska komma så snart som möjligt är forskning inom nutritionsvetenskap viktig.
Jag tycker dock inte om idén att tabubelägga diskussionen för att gemene man inte skulle klara av att hantera den. Det är sådant som hämmar forskning (eller framförallt pengar till forskningen), vad vi behöver är ju snarare att medierna (jag ser på er, kvällstidningar) slutar upp med att blåsa varenda forskningsrapport ur proportion och istället försöker ge en rättvisande bild till vart forskningsläget står.
Så fint då är vi överens ;-)
Vad gäller kvällstidningarna anser jag det stora problemet är att journalister inte läser statistik under utbildningen (i vissa fall inte alls, i vissa fall väldigt lite) och ett grundläggande problem är att de inte förstår skillnaden mellan samband och orsakssamband.
Jag skriver faktiskt inte i originalposten att frukt är lika illa som sötsaker som jag kallar stora problem. Jag skriver att supersöt frukt (typ banan) och juice ska njutas i små doser. trycket i mig 300 g vattenmelon igår with abandon! ;-)
Bra sagt!
Den missriktade jakten på en önskad bov i hälsodramat kommer nog inte sluta inom kort. Alla storkonsumenter av fett, salt och socker kommer fortsätta att leta efter mirakelkurer och skylla på annat för att rättfärdiga sina intag.
Right, jag är dock inte riktigt övertygad om att exempelvis en banan eller andra väldigt söta frukter är lika “illa” som ett glas juice med motsvarande mängd sackarider.
Självklart är för mycket av det mesta av ondo, men det minsta problemet vi har i hälsodebatten i dag är att folk skulle äta för mycket frukt! Det är ju faktiskt tvärtom.
Att få dåligt samvete för att man har ätit lite mycket melon eller tryckt i sig fem clementiner är ju galet. Det är knappast därför någon blir fet eller får diabetes.
Frukt bör man unna sig, även om den består av socker till stor del. Äter man mycket frukt äter man sannolikt mindre onyttigheter, och en mer hälsosam mängd middag. Och att man skulle överdosera bananer är nog väldigt ovanligt, tio bananer till niofilmen? Nja…
Ät massor av frukt och bär, njut av det för det är svårt att överdosera den. Men skippa processad frukt om du vill hålla igen, men en smoothie är bättre än en Snickers, alla gånger.
Det är väl ingen som har sagt att man ska ha dåligt samvete över att man äter melon eller mandarin? Det enda jag sagt är att de sötaste frukt och juice ska njutas i små portioner. Tämligen okontroversiellt.
Nu är vi tillbaka där igen: Bra och dålig mat. Frukt är bra mat, ät så mycket du vill! är det allmänna mantrat. Visst är det rimligt att äta en liten banan. Men äter du t ex tre normala bananer om dagen innebär det att 15% av ditt energibehov kommer från bananer (till största delen socker) om du är kvinna med stillasittande jobb.
Problemet med frukt är också att folk tror att det är nyttigare än riktig mat. Därför äter de fil och banan eller keso/apelsin till lunch.
Att använd argumentet att något är bättre än snickers är väl inte helt stringent?
jag blir helt utmattad över den här polariseringen i mat som är bra och mat som är dålig.
Bra artikel och stimulerande diskussion. Lisa, du är som vanligt en lysande fyrbåk i en alltid lika grumlig omvärld. Inslaget av moralism som är vanligt i debatten vad som är “rätt” och “fel” kost tycker jag är intressant – klara paralleler till debatten om amning och alkohol: http://bit.ly/9pjyx2
Socker är socker oavsett vad det kallas helt klart. Det finns dock ett litet problem under uppsegling. Inom den alternativa sfären, särskilt hos Raw Food förespråkarna, har man använt agavesirap som sötningsmedel. Agavesirapen framställs som ett nyttigare socker pg. lågt GI, den är naturlig med enzymerna kvar etc.
Det här eländet börjar nu sprida sig till vanliga affärer. På ICA MAXI i Nacka finns det två sorter. Inte så bra med tanke på att den huvudsakligen innehåller fruktos. Fruktosinnehållet i agavesirapen ligger vad jag har förstått alltid över 50% och kan om det vill sig illa gå över 90%. Den är m.a.o. värre än HFCS… Inget förespråkarna skulle medge – den är ju naturlig… I den alternativa världen verkar det som fruktos är nyttigare om den kommer från en naturlig källa än om den finns i HFCS… Hur de kommer fram till den slutsatsen har jag ingen aning om.
Väl talat som vanligt,Lisa!
Ja, nog har sockerdebatten spårat ur. Vi satte faktiskt igång den i mars 2003 med vårt seminarium “Flytande godis och andra läckerheter”,om att vuxna och barn blir allt tjockare och att vi dricker mer och mer läsk och äter mängder av godis. Sedan följde vi upp diskussionen med en kartläggning av marknadsföring av livsmedel till barn, vilken visade att det fanns på den tiden gott om frukostflingor med 40 – 50 % socker och massa ursöt yoghurt. Livsmedelsindustrin drog öronen åt sig när våra rapporter publicerades och för första gången sedan mätningar började på 30 -talet sjönk sockerförsäljningen från 42 kilo till nästan 37 kg per person! Bla a beroende på att sötningsmedel just då var poppis, det är de inte längre så nu har försäljningen ökat lite igen, men sockerhalten har generellt minskat i vanliga livsmedel.
Från sockerstinna livsmedel till att jaga socker i skinka och ättikslag är steget långt. Det är inte där problemen ligger, precis som du säger!
Lilla Odjuret: Nu är vi där igen: jagar demonmat! ;-)
Den dag jag ser mig runt i en affär, blundar för lösgodisdiskarna, snacksen, saften, kakavdelningen, brödhyllan och med ett skälvande finger pekar ut agavesirapsflaskorna som ett problem är min paranoia galopperande.
Relax!
Agavesirap är alldeles för dyrt för att ersätta andra sötningsmedel i större skala. Och de flesta hälsonissar undviker stora mängder socker. Kom ihåg att vanligt socker innehåller till hälften fruktos och det äter en normal svensk ca 100 g av dagligen. Alltså rufft räknat 50 g fruktos.
En sked agavesirap om dagen är ingen fara bara för att det innehåller lite mer fruktos. Det finns faktiskt ren fruktos i affärerna också. Jag sötar tex alltid smoothies med pyttesmå mängder ren fruktos för att det blir godare och friskare.
Som jag försöker säga hela tiden: varken glukos eller fruktos är giftiga i måttliga mängder.
Det är så klart att om du står och halsar agavesirap eller äter mycket är det inte bra.Men det tror jag att de flesta vet.
Alltså, det finns bra mat och dålig mat. Även om du läser exempelvis din Michael Pollan (som jag på grund av inlägget antar att du har gjort) så ser du att det han argumenterar emot är inte demoniseringen av vissa maträtter eller något sådant, utan av demoniseringen av enskilda näringsämnen.
Att försöka få till någon slags postmodern nyttighetsrelativism köper jag inte. All mat är inte skapad likvärdig, och viss mat är mer lämpad för regelbunden konsumtion än annan.
Det som jag däremot tror att vi måste komma ifrån är idén att ett kalori alltid är en kalori. Det finns inget egentligt stöd för den idén, även om den vid en första anblick kan tyckas logisk.
Du får ursäkta mitt återfall till reduktionistisk nutritionism, men om du jämför en apelsin med ett glas apelsinjuice med motsvarande antal kalorier, så är det fortfarande bättre att äta apelsinen, eftersom fibrerna i den kommer positivt påverka metaboliseringen av resten av apelsinen.
Du kan inte sätta en klisterlapp på olika sorters mat, räkna ihop ett kalorierna och tro att all mat som innehåller samma energi kommer påverka metabolismen på samma sätt.
Det är så klart att jag läst Pollan, jag rättade till och med några faktafel inför den svenska översättningen.
Det är så klart att det finns bra och dålig mat, men det viktigaste är faktiskt dosen.
Visst vore det förmodligen sämre om vi åt lika mycket socker som förr och bytte ut allt mot fruktos eller agavesirap. Men om vi använder det i små mängder som krydda är invändningarna irrelevanta.
Om du t ex använder agavesirap eller fruktosen som den ska användas, i kalla drycker och kalla rätter så är det bra att tänka på att den sötar ungefär 1,5-1,8 gånger så effektivt som sackaros. Totalsumman fruktos jämfört med sackaros blir inte nämnvärd om man räknar på att agavesirapen innehåller 75% fruktos.
jag förstår inte jämförelsen med juice och apelsiner. Det är väl ingen som sagt att apelsiner är dåligt? Ett glas juice innehåller dessutom flera apelsiner.
Problemet är att du inte kan jämföra kalorier med kalorier.
Låt säga att en apelsin har ett energiinnehåll av n kalorier. Låt vidare säga att du har ett glas apelsinjuice med samma energiinnehåll (återigen n kalorier alltså).
Apelsinen och juicen kan inte utan vidare antas vara likvärdiga, trots att energiinnehållet är likvärdigt. Det är min poäng.
Jag fattar inte vad du pratar om öht är det någon här som har sagt att apelsinjuice är likvärdigt med apelsiner? Vem och vad argumenterar du mot? Jag har inte tid att argumentera dig då du hela tiden argumenterar mot saker som jag inte sagt.
Vad finns det för statistik som visar att sockerförbrukningen ökat? Jag drar mig till minnes en reklamdom i våras som menade att det inte fanns några belägg för ökningen. dansucker visar en konstant sockerförbrukning på sid. 8 i http://www.dansukker.com/Default.aspx?ID=1448
. Intuitivt känns det som att vi dricker mer läsk etc, men med tanke på statistiken blir jag osäker.
G. Jag tror inte att strösockerförbrukningen ökat. Däremot äter vi mer andra sötningsmedel och mer frukt och juice. Med det menar jag inte att frukt och juice är exakt lika dåligt som rent socker (för att slippa tjat) med det menar jag att vi äter betydligt sötare mat.
Jag bor i USA, i södern, och det som jag noterat mest av allt är att maten rent generellt här är sötare än allt jag äter hemma i Sverige… Det är som att det måste innehålla socker – eller sötningsmedel.
Som någon tidigare sagt, det är mycket “diet” och sackarin/asparatam och min hatverstion av “inverterat socker”. Och allting som är “fat free” innehåller HFCS som andra ingrediens. Nästan sant, även om jag överdriver lite.
Det som är irriterande (frustrerande?) med HFCS är ju att det är en subventionering av inhemskt majsproduktion med en tillhörande konstruerad marknad. Man kan säga så här; fat free innebär HGCS, medan sugarfree innebär sackarin. Jag tror båda innebär problem i längden för blodsocker och diabetesrisken (magfetman etc).
Annars vad gäller maten skulle jag vilja påpeka att frukt innehåller fibrer samt socker, vilket gör att sockerintaget kan uppfattas som lägre av kroppen då kroppen reagerar på fibrerna. Amrisarna har f.ö. en sjukt hög andel koloncancer, och äter för lite fibrer rent allmänt.
(det ska i ärlighetens namn sägas att det är svårt att äta bra här i södern om man inte lagar egen mat. allting är friterat eller sockrat…utan fibrer)
Bra skrivet och jag instämmer i det mesta. En sak som jag funderat på är hur man gärna framställer människorna som levde innan industrialisering och urbanisering, som tandlösa, rangliga offer med en livslängd på 35 år.
Jag undrar hur det såg ut med tandhälsan etc innan sockret i form av sockerbetor gjorde sitt intåg i kosten i slutet av 1800-talet. Hur skulle våra tandläkarkostnader se ut om vi hade samma sockerkonsumtion idag som innan sockerbetans tid?