— Älsk, kan jag ta chokladen och bjuda på jobbet?
— Det är min choklad som jag fick i present när jag föreläste.
— Jamen, du fick ju en ask till på Xoko igår … Och vi ska kanske inte äta den här också.
— Rör den inte!
Så chokladasken fick stå kvar på köksbänken
Kommentarer
13 svar till ”Mitt livs historia: Snålheten bedrar visheten”
Äh, du har inte mist nåt. Det där går finfint att njuta av =).
Man ger inte bort choklad om man inte måste, choklad som man själv har fått alltså. Choklad är som första hjälpen vid Stora Katastrofer som att tvättmaskinen går sönder eller något.
Och det där kan du ställa i kylen och hacka upp i mindre bitar. Det lär väl inte se sådär ja chocolaterie-mässigt ut men vad tusan. Det är ju choklad :)
Åh nej! Vilken sorg.
Lisa du är fantastisk på sitone med bloggandet, nytt och kul hela tiden.
Rebecca: Inte ens ungarna ville ha den.
Jessika: Jo, det var ju så jag resonerade …
Anna: Tack!
VA! Sätt ögonbindel på dem då. Själv hade jag ätit utan att blinka (men jag är iofs udda när det kommer till choklad. Inte många kan få i sig 25 praliner samma kväll).
Kan du inte låta massan stelna, hacka, och strö över vaniljglass? Eller smälta alltihop med en skvätt grädde och servera med vaniljglass och hallon?
Trevlig söndag.
Ajdå. Hade kunnat varit jag, säger jag bara. Ät den ändå!
Åh, jag minns när jag var liten, och vi hade en bil som blev rätt varm på somrarna när den stod i solen(varm nog att smälta stearinljus, faktiskt).
I handskfacket hittade vi en gång en påse vingummin, av okänt ursprung, som legat och smält ihop till en enda färgglad klump. Rätt vackert, men inte särskilt frestande.
Din blogg är verkligen lika vacker o inspirerande som vanligt, trots att det var ett tag sen jag besökte dig! Tänkte faktiskt höra om du kan hjälpa mig att besvara min vin-fråga som jag ställt på min blogg, eller någon av dina läsare kanske? Kika gärna in, för jag har verkligen fått myror i huvudet! ;)
Stor kram!
Men hur smakar det då?
Jag tror att det blir lite sådär choklad surprise. Inte direkt vad man hade väntat sig, rätt o-matnördigt men som första förband så ;)
Och det hade kunnat vara jag med innan jag hittade rätt förvaringsställe för chokladen.
Apropå Malins ihopsmälta vingummin så finns det väldigt coola geléråttor från Stockholms konfektfabrik. Från 3 kg någonting och neråt till ett halvkilo. Helt fantastiska. De har nappar också i samma storlek. Och så gör de annat mer gammaldags godis. Men NK hade inga geléråttor när jag var i Stockholm senast.
(hur man äter dom är att man skär tunna skivor. Så gör jag i varje fall)
Jag skulle ätit chokladen utan tvekan!
Jag hade ätit chokladen om inte vi
a) precis har börjat ett nytt och sundare liv
b) hade haft en stor ask fantastiska praliner från Xoko hemma
I ärlighetens namn var det nog b) som övervägde.
ja ja sundare sundare
;)