Munkar med hål i

Igår var Magnus ledig från jobbet och tillbringade större delen av dagen med att sjunga “Jag vill ha munkar, munkar, munkar med hål i”. Precis som han avsett -och till min stora irritation – drabbades jag av ett enormt sug på munkar.

Munkar är för mig evigt förknippade med Byxelkroks marknad. När vi var små brukade vi få en hundring var och strosa runt och göra “fynd”: allt som oftast krimskramssmycken, Guns’n’Roses-tygmärken och hallonremmar, men en gång faktiskt den kaffekvarn som jag fortfarande vårdar ömt.

Det fanns också ett stånd där man kunde köpa munkar, och mina bröder lade ofta lejonparten av pengarna på ofantliga mängder nyfriterade, sockriga ringar som de tryckte i sig under stor andakt. Min mor brukade passa på att köpa en stor påse munkar till eftermiddagsfikat, så hela vägen hem luktade bilen ljuvligt av nyfriterade munkar. Mina bröder, som vid det här laget var rätt så utslagna av allt socker och fett brukade kvida i baksätet över lukten och säkerhetsbältenas tryck över magen. Men när vi kommit hem brukade de ha hämtat sig så pass att de lyckades trycka i sig ett par munkar till.

Och mig veterligen har jag aldrig ätit munkar någonannanstans. Jag har aldrig ens övervägt att baka munkar eftersom jag aldrig sett ett recept på dem, aldrig hört talas om munkar annat än i amerikanska filmer och aldrig förknippat munkar med något annat än den dammiga marknaden och New York-poliser.

Men nu ville jag faktiskt ha munkar, och jag tänkte att så förbannat svårt kan det ju inte vara om man kan stå i något som inte är mycket mer än en manshög låda på en marknad och prångla ut hundratals. Efter lite googling hittade jag Alton Browns recept på Food Network. Visserligen är Alton Brown aningen för anal för min smak, men en sak är säker, hans recept misslyckas sällan.

Men eftersom jag inte orkade hålla på och konvertera ingredienser från ett amerikanskt recept konstaterade jag bara att receptet såg ut ungefär som jag hade väntat mig och gjorde i stället en egen variant på fri hand. Resultatet blev alldeles utmärkt och Magnus slutade äntligen sjunga när jag täppte till hans mun med en nyfriterad och sockrig munk. Han åt sex stycken (men de var ganska små).

Munkar

receptmakare: margit richert

tid: 2 timmar

14-20 munkar, beroende på storlek

Att göra munkar är inte så krångligt som det verkar, förutsatt att man är hyfsat van vid att fritera (eller har en fritös). Eftersom munkarna är friterade är de allra godast samma dag, men degen håller ett par dagar i kylen och ännu längre i frysen om man inte vill göra munkar till ett helt kompani.

Munkarna kan smaksättas med allt möjligt: muskot är vanligt, rivet citronskal är också trevligt. I stället för att rulla dem i socker kan man dekorera dem med glasyr så får man amerikanska donuts. Och vill man kan man fylla dem med sylt eller äppelmos.

• 50 g smör
• 3 dl mjölk
• 1/4 paket jäst
• 1 stort ägg
• 2 msk socker
• 6 dl mjöl
• olja till fritering
• socker till dekoration

1. Smält smöret i en kastrull och häll sedan på mjölken. Nu bör blandningen vara ungefär fingervarm, värm annars ytterligare eller låt svalna lite.
2. Smula jästen i en bunke och rör ut den med lite av mjölk/smörblandningen. Tillsätt resten av vätskan rör om. Rör ned ägg och socker och arbeta till sist in mjölet. Knåda degen tills den känns lätthanterlig.  Degen kommer att vara lite kladdig, men tillsätt mer mjöl om den är för lös.
3. Låt degen jäsa under plastfolie i 60 minuter och kavla sedan ut den till en centimetertjock platta på väl mjölat underlag. Ta ut munkar med kakmått och använd eventuellt ett mindre kakmått för att ta ut ett hål i mitten. Lägg munkarna på bakplåtspapper och låt dem jäsa 30 minuter.
4. Hetta upp oljan i en tjockbottnad kastrull eller stekpanna med höga kanter till ungefär 180 grader. Har du ingen termometer så testa med en liten bit deg – den ska få en gyllene färg på 1 minut ungefär.
5. Fritera ett par munkar åt gången, ungefär 1 minut på varje sida. Ta upp munkarna med hålslev, låt dem rinna av på hushållspapper och vänd dem sedan i strösocker. Ät samma dag.