Vårkänslor

Idag känns som den allra första vårdagen. Solen skiner, luften är ny och äppelkrispig. Mälaren glittrar och en ensam fiskgjuse skriker desperat efter en maka.

Jag har krattat fjolårets alla björklöv som täckt gräsmattan och lagt dem på komposten och det är först nu som jag verkligen tagit mig tid att undersöka trädgården. Min initiala besvikelse över den näringsfattiga skogsjorden förbyttes snart i glädje när jag upptäckte att det under lövtäcket formligen kryllade av smultronrevor. Vilken lycka!

Snart upptäckte jag också blåbärsris och harsyra, vilket jag alltid älskat att gå och tugga på i skogen. Och den där fula risiga slyn som jag retat mig på visade sig vid en närmare inspektion vara hallonbuskar! Dessutom har vi tre äppelträd, något som jag misstänker är en liten krusbärsbuske och alldeles inpå knuten frodas ett enormt björnbärssnår och nyponbuskar.

Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar naturen, efter en alldeles för lång tid inklämd i den där förbannade kalmaritiska studentlyan, och nu känner jag mig nära nog euforisk. Jag har krattat så mycket löv att jag har blåsor på händerna samtidigt som jag sjungit högt för mig själv (Jens Lekman – jag tyckte hon sa lönnlöv eftersom det bland annat är sådana jag räfsat ihop) och att gå inomhus och skriva det här gör mig minst sagt rastlös – jag vill ju ut och njuta av solen! Och det tänker jag också göra nu.