Det finns tillfällen då till och med jag förstummas. Som till exempel när människor lovsjunger hotellfrukostar. För mig är fördelarna med hotellfrukostar lätt räknade, de är nämligen så få som två. Jag slipper laga den och jag slipper städa. Kaffet är undantagslöst sämre än det min man får till med sin käraste ägodel Aeropressen, och eftersom min favoritfrukost är tjockyoghurt med fina valnötter och färska eller frysta bär är jag ganska kallsinnig till det groteska utbudet på en frukostbuffé. Den enda förmildrande omständigheten är att man kan ägna sig åt omfattande sociologiska studier. Vem lassar vad och hur mycket på tallriken?
Jag har en teori att hotellfrukostplanerare ingår i en hemlig internationell och ondskefull sammansvärjning mot våra smaklökar. De har skapat ett slags subkultur med helt nya definitioner av livsmedelskategorier. Eller vad som kan betraktas som livsmedel över huvudtaget. Det är i alla fall vad jag tänker när jag modstulet sitter och petar i frukostutbudet på ett i övrigt förtjusande, estetiskt inrett mellanprishotell hotell i Aten.
Appelsinjuiceapproximationen har jag redan ställt på bordet bredvid för att slippa syntetiska sticken i näsan. Den är smått självlysande orange i den tidiga morgonens halvdunkel. Osten, någon slags avart av gouda smakar nästan exakt som den jag tvingade i mig till frukost på det charmerande hotellet i Västerås i söndags morse. Den pressade skinkrullen doftar unket och burkigt. Äggröran lyckas som så ofta med konststycket att vara torr och vattnig samtidigt. En formula jag stött på under otaliga besök på svenska, brittiska, amerikanska och spanska hotell. Som så många frukostbord domineras även detta av olika “smördegs”-variationer. Vad är det med hotellfrukostplanerare och smördeg? Det är ett osunt förhållande som gränsar till fetischism. Tror de att den har för vetenskapen okända hälsobringande effekter. Eller är smördeg i deras förvirrrade små hjärnor en synonym till överdådig dekadens? Inte den fabrikskavlade, magarinvarvade historia jag råkat ut för i alla fall. Lyckligtvis räddas jag av fin tjockyoghurt, en näve acceptabla kalamataoliver och stora klossar söt, illröd vattenmelon.
Visst finns det hotellfrukostar att älska, men de serveras nästan enbart på hotell på en för mig och mina uppdragsgivare oöverkomlig prisnivå. Men även på hotell med hyfsat hög standard och omtänksamhet som skiner igenom i många övriga detaljer är frukosten pinsamt usel.
Varför satsar man inte på ett fåtal hederliga ingredienser? Varför tror svenska hotellfrukostplanerare att gästerna ska få dåndimpen av lycka för att personalen öppnat burklocken på fyra sorters fabrikssill. (Jag slipper i alla fall den unkna härskna lukten av äckelpäckelsill här i Grekland.)
Jag drömmer om frukosten på Klaus K i Helsingfors som förmodligen är en av världens bästa, sparsmakad och utsökt i ordens ursprungliga och rätta bemärkelse. Ekologisk krämig yoghurt från skogskor, hand- och hembakat surdegsbröd och karelska piroger. Korv på rentunga, nyrökt fjällfisk, två sorters ost; och för den som klassificerar överdåd som annat än prefabricerad smördegsklägg: skumvin på vita vinbär och krusbär. Mer om den frukosten någon annan gång.
Var gillar ni frukosten bäst?
Kommentarer
28 svar till ”Något om hotellfrukostar och smördegens förmodat undergörande effekt”
Jag är nog som du och blir glad över yoghurt, frön, fina russin och torkade bär. Ägg, om de är löskokta och fina.
Fast ibland önskar jag att jag inte vore så picky, när vi frukosterade på ett hotell i Frankrike häromåret dignade buffén av just smördegsinbakat, fruktbakelser och chokladcroissanter. Ett holländskt par satt vid bordet bredvid och doppade glatt bakverken i varm choklad med grädde och hade rena rama kakfrossan. Blev nästan lite avundsjuk på deras obekymrade inställning, de njöt så uppenbart.
Vilket område ligger hotellet i?
Utan tvekan återfinns de bästa frukostarna hos små gummor med stålvagnar i asien. Inget får igång mig som en stark syrlig nudelsoppa alternativt congee om man vill ha ett fylligare alternativ på vintern:)
Jag låg mycket på hotell förra året och uppskattade färsk frukt och ibland äggröran, största problemet var brödet, stenugnsbakat är ingen kvalitetsstämpel.
Jag uppskattar mest frukost hemma i lugn och ro bestående av the och mackor och ev en smoothie, fast cafe creme, croissant och färskpressad juice i Paris på ett café kan vara OK ett par dagar…
Nu är ju jag oerhört sällan ute och reser och äter frukost någon annan stans än hemma. Men om jag gjorde det skulle jag nog vilja ha en stark kopp mörkrostat kaffe, croissanter, surdegsbröd med någon god ost/skinka, yoghurt (gärna fet) och riktig rostad müsli. Det mesta av detta får jag då hemma, utom croissanten. Borde kanske testa frukost någon gång på petite france, den borde vara finfin. Men det är ju spekulation, jag har inte testat den.
Oiiii, vilken tur att jag inte är där med dig. Du hade ägnat dig åt sociologiska studier enbart på mig. För jag tar av allt.
Jag hugger en tallrik och så går jag ett varv runt den förhoppningsvis gigantiska buffén bara för att känna berusande makt och kvittrande förväntan. Sedan tar jag av allt. Och därför landar marmeladen ibland på baconet. (Inte alls dumt, faktiskt.)
Lantfrukosten på Hestravikens värdshus (www.hestraviken.se) längtar jag tillbaka till. Krämig yoghurt, bär, fröer, hembakat bröd och egenkokt marmelad, Kusmi-te och så utsikten över Algustorpasjön. Lyx!
Hotellfrukostar lider väl av samma fenomen som julbord.
Det satsas mer på sortimentets bredd än dess kvalitet.
Hemma. Eller hemma hos min kille. Där smakar frukosten bäst. Där tiger vi i kapp med varsin del av en morgontidning. Turas om att fylla på kaffemuggar. På hotell drunknar man i utbud man ändå inte vill ha, och riskerar att tvingas morgonkonversera en kollega. Jag känner mig alltid lite underligt misslyckad för att jag inte uppskattar det enorma utbudet. Undantag från tråkhotellfrukost finns ju, med lite färre saker att välja på och lite mer personligt urval.
Kokkaffe och köttfärspirog vid kaffetälten på Fisketorget i Helsingfors en kall och kllar höstmorgon
Ofta är det ju bara sunk. Det jag har svårast för är när det bara finns blask-“juice” från automat. Och när jag måste konversera halvbekanta människor innan jag fått kaffe.
Men ibland är det lysande, särskilt när man kommer bort från de strömlinjeformade internationella kedjornas likriktade frukostar.
Sixth Avenue Inn i Seattle är inte på något sätt ett lysande hotell. Det har gått flisor ur handfaten, fönstren har enkelglas och luftkonditioneringsaggregatet låter som en jetmotor. Men restaurangen serverar äktamerikanska diner-frukostar med svagt kaffe, bacon, ägg, hash browns och berg av riven cheddarost. Där kan man verkligen känna att man är i USA.
Eller Hotel des Grandes Ecoles i femte arrondissementet där man sitter vid cafébord på en grön innergård och servitrisen kommer med en vackert dukad bricka med en kanna gott kaffe, ett glas färskpressad juice, en bit surdegsbaguette och en frasig pain au chocolat.
Den bästa hotellfrukosten jag hittills upplevt åt jag på Gjörväln. Där serverades den vid bordet; inget buffé-slaskande. Den inleddes med – tjockyoghurt och en väl avvägd, rostad nöt- och grynblandning.
Allt var inte perfekt, men den var mycket väl godkänd.
De kokta äggen brukar vara sämst. Två alternativ: lös- eller hårdkokta. De lösa brukar vara rinnande – rakt igenom. De hårda har en gula som gränser till grönt. Båda varianterna brukar dessutom vara kalla.
Åhå. Hotellfrukostar är bland det bästa jag vet. Mest som koncept. Det finns ju så mycket och man kan hoppa över osten om den är svettig och ta nåt annat.
Ska i övermorgon på frukostdate på hilton i malmö, och jag har varit glad hela veckan åt det!
Den bästa hotellfrukosten jag ätit var på Pio Country Club. Bra råvaror, ingen tid att passa och trevlig personal.
Hotell Shangri-La i Bangkok. Nästan allt är bra kvalitet, men en rolig fördel är att man kan äta olika sorters frukost åtminstone 4 dagar i veckan, en för varje världsdel. Ena dagen youghurt, frukt, smoothies för att nästa dag äta nudlar och congee, sedan växla till pannkakor, lönnsirap, bacon, osv. En äggkock, en nudelkock, en för pannkakor och våfflor samt annat löst folk. Efter fyra dagar har man ändå inte råd att bo kvar där. Fast med svenska mått mätt är det hyfsat billigt, 1500kr/natt.
ett hotell/vandrarhem i Cusco, Peru som hette sengångare, fast på spanska. Var dag när man kom hem stod en bröddeg på jäsning på gården som bakades till frukosten. Frukosten innehöll även ägg efter beställning, frukt, färskpressad jos och gudagott kaffe. Var morgon vaknade man insvept i ett enormt fluffigt duntäcke till lukten av nybakat bröd. Underbart.
Jag tar av allt, gärna flera gånger. Skrynkliga korvar, omogen brie, formfranska, croissanter, vattnig ostfralla, svettig ost, överkokta ägg, ja allt! Utom äggröran. Den brukar jag undvika.
När jag bodde på hotell i Grekland stod varje morgon en grekisk yngling på hotellets veranda och stekte ägg, omeletter och bacon på beställning. Man gick ut, berättade vad man ville ha och så fixade han det medan man väntade i morgonsolen. Det gillade jag.
Är inte miljön oerhört avgörande för en hotellfrukosts upplevelse?? För visst kan även den bästa buffén förstöras av en bullrig matsal med disk och rester och trängsel huller om buller trots att där finns surdeg och suryoughurt. Medan en frukost på en terass med utsikt över den italienska rivieran gör att även en torr brödbit med söt marmelad och starkt kaffe smakar ljuvligt….
Jag hör också till dem som gladeligen stoppar i mig det mesta.Men visst varierar kvalitén oerhört. Häromsistens avnjöt jag frukost på hotell i Esbo. Riktigt hygglig frukost i mitt tycke. Det industribakade brödet smakade bra tillsammans med bacon och ägg och någon heminlagd sillbit. Tomatjuice är gott till. Vanlig youghurt med tinade frysta bär och acceptabelt kaffe.
Bland minnesvärda finns annars den enkla, men väl sammansatta frukosten på ett pensionat i Colombia. Färskpressad juice, färsk frukt – olika från dag till dag9, färskt bröd och fantaskt god huevos arrugadas.
Praktfulla Highton hotel i Shanghai erbjöd både glädjeflickor och glädjelös frukost. Det förstnämnda märktes inte så mycket av mer än ett par “sorry miss” i interntelefonen. Jag tror att hotellet var inriktat på koreanska affärsmän. Frukosten alltså: den var liksom koreansk och om jag inte missminner mig så fanns där kimchi, nudlar ägg för all världens böjelser. Äggbröd tror jag att pappa åt. Dessvärre är jag ingen koreansk affärsman så varken glädjeflickor eller frukost kunde ta mig ur min morgonblues. Frukostkonservativ som jag är krävs bröd och gryn och varmt te för att väcka livsandarna i mig (fråga mig inte hur magen kändes i måndags då jag pressad om tid inte fann något bättre än att ta en kexchoklad till morgonmat). Det slutade med att jag tog med mig amerikanska granola bars ned till frukostmatsalen. Hur det blev med det varma teet minns jag faktiskt inte. Detta var givetvis alldeles för lite för mig och i kombination med övrigt fattig kosthållning var jag tvungen att avsluta resan i förtid, ty jag plågades av svårartade diaréer.
Jag älskar hotellfrukostar! Även de sämsta. Hur dåliga de än är så finns det i princip alltid croissanter och marmelad. Det enda en morgonsur pelle som jag förmår sätta i mig på morgonkvisten.
Sen finns det alltid syntetisk grapefruktjuice. Den gifter sig fint med aprikosmarmeladen.
Varm dryck dricks aldrig innan 10.30.
Min frukostsmak är enkel – ge mig ett överflöd att välja ur och jag är salig.
Den allra bästa hotellfrukosten jag ätit var på Hotel Tivoli Ocean Park, Madeira för några år sedan. Den slog Scandic och dess “mer än 99 produkter att välja på”. Det tog liksom aldrig slut.
Jag räknade till 13 sorters flingor (och det här var innan stora gryn-, frön-, granolavågen), och ett drygt dussin sorters på-plats-bakade bröd. Ett tebord som fick mig att falla i trans bara över utbudet av sötningsmedel… bit, strö, rå, kandi, konstgjorda och så honungsbonanza därtill… Där fanns kallskuret i långa banor. Fräscha varma rätter. En äggkock tillredde stekta, scramblade och omeletter efter order. Frukter på längden och höjden, som bitar, i fruktsallad eller hel. Chokladcroissanter, kakor och tårtor. Och varför inte avsluta frukosten med ett glas bubbelvin?
Bäst av allt var att det faktiskt inte kändes som buffén på en finlandsfärja. Inga otåliga armbågar eller stressgnälliga barn+föräldrar, utan lågmäld och avslappnad stämning. Uppmärksam service, tallrikar plockades bort och tevatten fylldes på utan att det kändes slamrigt eller stressigt.
För visst är det så att miljön gör mycket. På terassen till villan på den lilla karibiska ön nöjer jag mig med en kopp te, gårdagens bröd med lite kladdmjuk färsk Port Salut och ett par strimlor paprika :)
Sådant matsnobberi!
Klart en riktigt bra frukost uppskattas, men vad tusan är grejen med att klanka ner på alla som kanske tycker att hotellfrukostar faktiskt är riktigt mysiga.
Som du själv klokt konstaterade: Man får vad man betalar för.
Tack för alla inspirerande kommentarer. Både brinnande försvarstal och ni som likt jag undrar varför det inte är bättre. Hestraviken är för övrigt fantastiskt!
Katten: Tonfallet var något echaufferat som det plägar bli efter två koppar kaffe med så svag smak att bassängklorsmaken i vattnet lyste igenom. Jag ondgör mig inte över människor som gillar hotellfrukost (de förundrar mig bara) utan över de som köper in alla undermåliga produkter trots att hotellet i övrigt är bra. Tyvärr har jag stött på usla frukostar även på dyra hotell. Och ibland, tyvärr sällan, utmärkt frulle på billiga.
Med tanke på att jag i dagens inlägg avslöjar min kärlek till billigaste sortens retsina så får alla älskare av plastiga goudaostar och gummiaktig äggstanning en rättvis chans att håna mig eller i alla fall förundras över mina aparta lustar.
Vi sällar oss till gruppen av de som älskar hotellfrukost. Men det ska var BRA frukostar och de får man, precis som du skriver, oftast på hotell som man måste betala lite mer för. I somras var vi i Pran Buri, Thailand, och där fick vi den absolut bästa hotellfrukosten vi någonsin satt i oss. Det var på hotel Evason Six Senses, och den frukosten drömmer vi fortfarande om…
Fast vi har även serverats hiskeligheter bl.a i Sunny Beach, Bulgarien, för en herrans massa år sen. Illgrönt vatten som de kallade juice, tjocka inplastade skivor av något som de kallade köttpålägg och kaffe som mest liknade skitigt diskvatten.
Just nu ser vi fram mot vår kommande Stockholmstur och hotellfrukosten där, vi håller tummarna att den mest liknar Six Senses och inte Sunny Beach.
Röstånga möllas café i Eslöv har en söt buffé. Underbar gröt med vanlijyoghurt till!
Den bästa hotellfrukost jag fått var absolut i Inverkeithing, Skottland eftersom jag jobbade där själv och fixade min egen frukost på mina villkor, inte andras. Jag skötte också inköpen så jag visste vad som serverades.
Annars var det ett hotell i karibien som nästan uteslutande serverade amerikanska nygräddade pannkakor och ett överdåd av pinfärsk frukt. Vad är bättre än att sitta med fötterna i vattnet vid stranden och mumsa maracuja och en färsk pannkaka…?
Som kraftigt laktosintolerant (och frukostälskare) brukar bredden vara bra för mig. Grovmackor med leverpastej och inlagd gurka, lite havregröt och en kopp kaffe fungerar utmärkt för mig. Har varit på alldeles för många ställen där fil, yoghurt, müsli och svettiga ostskivor samt rostbröd setts som lämplig frukost.
I Thailand fick vi “kontinental frukost” med illasmakande kaffe och prädd, rostbröd och marmelad i plastförpackning. För några kronor extra fick man juice och färsk frukt på ett fat. Den illorangea apelsinjuicen var förbaskat god, framför allt för att vara så kemisk, tyckte vi, tills vi såg att det var små clementiner hon pressade vid beställning. I Italien var det söta bakverk galore vid sidan om de E-medelsstinna yoghurtarna, min diabetessjuka man suckade uppgivet och tog ett par yoghurtar men oj vad vi älskade kaffet. Espresso på beställning, på vartenda hotell vi var! I Umeå matade vi vår son med gröt så att hela bordet blev kladdigt, och så smakade han melon för första gången – äta själv dessutom, sju månader gammal. Lysande ögon och röd saft överallt. Sommaren dessförinnan, i Stockholm, första sparkarna i magen, ingen brieost men väl sprattliga reaktioner på den kalla juicen.
Hotellfrukost, inte smakupplevelser kanske, men gott och väl goda reseminnen!