Kära blåbär,
Varför gör vi så här mot varandra? Varje sommar frestar du mig med dina mörka, tunga bär. Och minnet är kort. Varje år ger jag mig ut i skogen och plockar hinkvis av dina lockande frukter. Lena som sammet lovar de mig ljuva stunder när höstmörkret slagit till och sommarens soldränkta dagar är ett minne blott. Din mörka saft färgar mina fingrar blå, myggen biter, fästingarna fäster, spindlarna klänger på mig. Men jag uthärdar allt för din skull.
Men när vi kommit hem du och jag, då först ser jag dig som du är. Du din jolmiga, lismande tråkmåns! Söt -ja visst – men utan syran att balansera det med. Mesig, tråkig, trist! Hemma står fortfarande förra årets blåbärssylt kvar i skafferiet, orörd. Hur kunde jag någonsin tro att vi var som gjorda för varandra?
Även om jag kan minnas våra bättre stunder tillsammans – mammas blåbärsgröt som färgade tungan svart och en trevlig blåbärssås till vilt – så förstår jag att jag låtit mig luras av ditt vackra yttre och dina falska löften . Vi har inget gemensamt.
We’re though, blåbär. Och den här gången menar jag det.
Kommentarer
14 svar till ”Nästa år ligger jag med lingon!”
Men som dagsfärska, lätt rårörda och till frukostfilen bör de väl duga?
Har ibland gjort öppen blåbärspaj på frysta bär, som jag tycker är gott. Socker och potatismjöl i botten (som till rabarberpaj). Bara socker på bären.
Örjan: Njaäää, min mage tål inte fil så bra, så det är nog inget för mig.
Blåbärspaj smakar ätligt men inte mer, tycker jag. Det är liksom ingen schwung i blåbär… Däremot lingonpaj, det är mums det!
Fast magnus har lovat att äta blåbären åt mig.
Öppen lingonpaj?
Ja tack.
Du har jordkällare nu eller hur?
Vattenlingon- så du inte behöver belasta frysen.
Har Du sett någon ätbar svamp än?
Frånsett ev nejlikebroskskivling i sina häxringar.
Örjan, lingonpajen jag brukar laga har jag fått av min vän Josephine. Den är inte öppen, men så fruktansvärt god!
Och ätbar svamp har det varit ont om, endast en förtorkad karljohan för en vecka sen och en halvrutten aspsopp idag. Var nejlikbroskskivlingen tagit vägen vete katten, det måste ha varit för torrt!
Mäh! Varför får jag inga kommentarer om vilken snygg bild jag tagit? Det tycker jag! Och det krävde ett glas som stöd för kameran, ett högre glas som objektivstöd och typ 30 kameratryck… Ni får inte ta min fotoförmåga för givet – jag är helt usel!
Blåbären behöver vanilj, men allra helst hallon, för att riktigt komma till sin rätt. Drottningsylt…
Det är ju många bär och frukter som inte har riktigt komplett balans på smakerna, eller som saknar något annat t ex pektin. Därför skall man alltid söka olika blandningar, hallon som nämns ovan passar ju t ex att blanda med det mesta, så även t ex svarta vinbär.
Upptäckte idag att du är tillbaka, roligt att återse en gammal favoritblogg! Mitt tips är citron till blåbären, det lyfter dem!
citron till blåbären är ett måste… men prova att göra en blåbärspaj med ananas (lika delar) o du får en helt ny upplevelse :)
Även en blåbärschutney med ananas är spännande :)
Jag älskar blåbär precis som de är rakt upp och ner. Blåbärssylt är däremot småtrist. Prova citron, citronskal och mynta till jordgubbarna. Eller gör en sås med köttfond, portvin, lite viäger och dragon till vilt.
Jag måste säga att även innan du suktade efter beröm för bilden så tyckte jag om den. Det var fint med dem utrullade till synes nonchalant på en bänkskiva. Som i alla porriga gourmet-bilder (tidningen) där man lägger maten direkt på t.ex. en rostfri yta. Inte fan kan man äta därifrån, men det ser bara för snyggt ut.
Tack för blåbärstipsen, alla! Jag förhåller mig dock fortsatt skeptisk till dessa små blåa liv, men jag ska testa mer citron till dem.
Peter: Du är för snäll, tack! Jag suger åt mig beröm, även när jag fått fiska efter det!
Jag gillar speciellt hur du lade gammelmormor längst fram! : )