Mer förfarna tranströmerskådare må sucka nu, men när Tomas Tranströmer på torsdag tilldelas nobelpriset i litteratur skulle det kunna vara för en enda av hans dikter – Espresso. Den kan tyckas vara lite för enkel och rättfram för den som ansträngt sig för att dechiffrera och förstå alla lager i Tranströmers sekulära mystik, men för mig handlar Espresso om essensen i essensen; inte om kaffet i sig utan om kaffets idé om man så vill.
Men det var inte förrän jag sett Jim Jarmuschs underbara små novellfilmer under namnet Cigarettes and coffee Coffee and cigarettes som jag fick en passande bild till Tranströmers dikt, som förstås skall ses uppifrån, från höjd. Då träder det märkliga fram, hur människor världen runt dröjer vid ett rangligt bord för en minut eller två för att i en andningspaus suga i sig de potenta centilitrar “som ger en välgörande stöt: Gå!” Vi, myror som stannar till för att slicka i oss en droppe nektar innan vi rusar vidare, till samhällets fromma. En bild av caféet som en gräll och kal tankningsstation snarare än mjuka soffor, gräddbakelser och timslånga och ostörda samtal med sig själv.
Både kaffe och lyrik drar till sig engagerade uttolkare, men jag har inte riktigt känt mig hemma i de senaste årens enorma kaffelyft. För mig är det ultimata kaffet just en espresso, mer av filosofiska skäl än smakmässiga. Svarta, trögflytande och beska droppar, fyllda av inspiration, djupsinne och tungsinne, resultatet av högt tryck. Livet i 2-3 cl.
Grattis på förhand, Tomas!
Kommentarer
8 svar till ”Nobelprisvinnande kaffe”
Aforistikern Emil Cioran, en av svärtans och tungsinnets stora uttolkare, skriver så här i en dagboksanteckning från 1966:
“Il y a maintenant trois ans et cinq mois que j’ai renoncé au tabac et au café, il y a maintenant trois ans et cinq mois que j’ai perdu mon âme.”
Med andra ord: “Det är nu tre år och fem månader sedan jag slutade med tobak och kaffe, det är nu tre år och fem månader sedan jag förlorade min själ.”
Det krävs viljestyrka för att klara så lång tid utan själ!
Sådärja, då var det bekräftat. Hur fira? Med espresso, givetvis!
Wow, mitt i prick!
Tänk så rätt du hade. Hurra!
För att inte tala om hur rätt svenska akademien hade!
Heja Tomas!
Satt med lurarna i och lyssnade på P1 medan jag jobbade när det var dags för offentliggörandet och när det jublet kom störtdök mina tankar på något vis mot kaffe och jag blev helt galet sugen. Förstod först ingenting (nå, nu behövs det kanske inte någon speciell anledning för att jag ska bli sugen på kaffe, men att jag blev så V A N S I N N I G T sugen helt plötsligt kändes märkligt) men kom jag ihåg det här inlägget. Fascinerande hur ord kan påverka så utanför det direkta medvetandet…
:)
Subliminal påverkan fungerar!