Just nu är jag ute på Adelsö igen. Magnus är hemma hos sin familj, min lillebror är hemma hos min familj. Det ekar ohyggligt ensamt här i lägenheten. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte drabbats av hulkande panikgråtattacker då och då. Framför allt den torkade brudbuketten i sovrummet har en förmåga att reducera mig till ett väldigt litet knytt.
Så för att skingra tankarna gav jag mig igår – trots en förkylningsfeber av rang – ut i svampskogarna för att leta trattkantareller. Och rätt var det var satt jag med 4 liter trattkantareller som skulle finrensas hemma. Om inte en galen tant förföljt mig hela vägen (tror hon var halvblind och behövde min syn för att lokalisera svampen) hade jag nog inte avbrutit så tidigt.
Och när man sitter där med ett helt bord fullt av trattkantareller utspridda över elgigantens gigantiska reklamblad, när det är alldeles tyst och väldigt mörkt ute och klockan tickar på väggen… Det är då man inser hur otroligt deprimerande det är att rensa allting själv. Men med P1 gick det ändå. SR har gjort mycket för många ensamma genom åren, misstänker jag.
Under tiden bakade jag ett bröd på vetemjöl, rågsikt, finrivet äpple, brödkummin och fänkål och gjorde mig en alldeles ovanligt god trattkantarellsmörgås på sådant jag hittade hemma. Sen kändes det ändå ganska bra igen ändå.
Trattkantarellmacka med äpple, appenzeller, rödlök och grönpeppar
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 1
Tid: 30 minuter
Just grönpepparens fruktiga pepprighet passar perfekt till trattkantareller. Med syrligt äpple, söt rödlök och en finfin appenzeller jag hittade övergiven och gråtandes i kylen blev det en av de godaste svampmackor jag någonsin gjort.
- massa smör
- 1 rödlök
- 1 tsk socker
- 1 tsk krossad grönpeppar
- 1 litet syrligt fast äpple (jag pallade ett ur min egen trädgård, har ingen aning om vilken sort)
- en rejäl näve trattkantareller, eller två om du har små händer
- lite appenzeller, en skiva eller två i strimlor (använd ditt omdöme, jag orkade inte väga!)
- flingsalt
- en stor skiva gott bröd, rostat om du vill
- Strimla löken och stek den tillsammans med sockret och en rejäl klick smör på låg värme i en panna. När den blivit mjuk och brynt så strör du över grönpepparn över, rör om och låter fräsa ytterligare någon minut. Lägg åt sidan i en skål så länge.
- Tärna äpplet och stek det nätt och jämt mjukt (inte mosigt) med ännu en klick smör. Lägg det i samma skål som löken.
- Förväll trattkantarellerna i samma panna tills all vätska kokat in. Tillsätt sedan lök och äpple igen och mer smör om det verkar behövas. Smaka av med salt.
- När allt blivit varmt strör du på appenzellern, blandar om och lägger allt på en macka. Klart!
Kommentarer
8 svar till ”Tröstsvamp i höstmörkret”
Hej
Har just hittat hit, och vill bara meddela att JAG ÄLSKAR DIN BLOGG och tycker att du borde få Nobelpriset i matbloggande. Synd att jag inte har något mandat att instifta ett sådant.
Starkt att skriva om din separation. Hoppas att ni tar dig igenom detta på ett bra sätt… Vad det nu är.
P1 är det bästa som finns.
I synnerhet i kombination med svampmacka.
Kram på dig!
Å fint med appenzeller till trattisar och äpple! Apenzeller är en ost jag glömmer bort i perioder. Bättring!
Trots att det är lite sorgligt verkar du klara det bara FINT! Att ens laga mat eller ännu mer imponerade, baka, när man är ensam är STORDÅD!
Hälsar Dillen och minns alla singelåren med P1… (de var bara drygt fyra, men kändes som fler)
Jag slängde ihop ett Trattkantarellbaserat Hopkok(tm) igår, och tänkte just att grönpeppar hade passat finfint till. Naturligtvis hade jag slut på grönpeppar, och tog istället rosédito, vilket fungerade riktigt bra det också, i sällskap med timjan och nätt och jämnt krossade vitpepparkorn.
Jag har aldrig tänkt mig grönpeppar och trattkantareller ihop, men jag kan förstå det. Däremot vet jag att grönpeppar och champinjoner är en bra kombination, om än ortodox.
Man hittar alltid gammal skit som inte längre står för vad det en gång var – då får man skaffa nya ikoner att kyssa. “Torkad brudbukett”…jag hörde om en man som hade kvar sin frus hålfotsinlägg och inte kunde göra sig av med dem efter skilsmässan.
Jag håller själv på att städa bort alla konstiga artefakter efter Rodjanas och mitt liv ihop. Har bestämt mig för att det är som det är och inget att göra något åt…och jag har kvar alla svampställen!
Svampmacka är något av det absolut godaste som finns. Läskande bild!