Katjonnk!
Det var senaste numret av Mat&Vänner som damp ner genom brevinkastet. Det krävdes hela tjugo sekunders läsning för att jag skulle kunna konstatera att tidningen kavat placerat sig på den übergastronomitron Gourmet abdikerat från. Här är det spjutspets som gäller. Och äntligen finns en svensk mattidning jag kan tänka mig att hosta upp slantar för en prenumeration till.
Orsaken är den nye chefredaktören Mattias Kroon – berest, beläst och bedrucken som få andra. Entusiastisk som ingen annan. Som en tätting far han runt världen och äter rått grisblod med världens yppersta kockar på raw food-happenings, irrar runt i de baskiska bergen och röker på med Magnus Ek på Oaxen. Och likt en tätting sjunger han oftast välljudande och alltid sprudlande om sina eskapader. Allt detta jag räknade upp i ett och samma nummer är synnerligen imponerande. Inte minst eftersom det varvas med en sympatisk matresa i Halland, bedårande bilder av mästaren Per-Anders Jörgensen och gästkrönika av Ann-Helen Meyer von Bremen. Jag får lust att i sant kroonsk anda vråla superlativ: Världsunikt! Världsklass! Enastående! Sublimt! Fantastiskt!
Tyvärr är inte redigeringen av texterna på samma nivå som bilderna och idéerna. Det handlar inte bara om korrfel utan om meckig meningsbyggnad, syftningsfel, bristande dramaturgi och en hel del obegripliga referenser. Recepten är styvmoderligt behandlade. Anslaget är “Se men inte göra”, till skillnad från Gourmet, som just nu har sin största styrka i handfasta råvaru- och matlagningsartiklar. En mer jordnära profil som delade med sig av kunskaper om råvaror och matlagning skulle behövas för att balansera Mattias spjutspetserier och tilltala en bredare läsekrets. (Nej, det var inte en jobbansökan. Men jag kan komma med förslag på lämpliga personer.) Och att Mat&Vänner i stort sett är en enmansshow gör att den saknar polyfonin den perfekta tidningen har.
Bristerna beror med största sannolikhet på otillräckliga resurser och att jag skriver det med sådan skärpa beror på att bara kritik kan få ägarna att skjuta till mer. För egentligen har jag ju överseende på samma sätt som man kan ha överseende med ett fanzine. För mig är det med texter som med människor. Jag kan förlåta precis allt utom tråkighet. Och jag är inte det minsta rädd att ha tråkigt med Mat&Vänner i framtiden.
Kommentarer
32 svar till ”Ny och hög svansföring på Mat & Vänner”
Heh, jag tänkte precis samma sak när jag slog upp tidningen i förmiddags. Det här är ju…gourmet.
Fast det var inte _så_ länge sen Kallentoft var i Baskien och åt grillat på samma ställe. Nyhetsvärdet?
Peter: Personligen tycker jag inte att nyhetsvärdet är så viktigt i den här typen av tidningar. Det jag saknade var snarast fler artiklar som får mig att vilja rusa ut i köket.
Håller med! Det är den tidning jag prenumererar på. Det enda som stör mig är att flera av recepten är omöjliga. Som alla varianter av torsktunga som funnits med nyligen. Alla fiskhandlare jag frågat säger att det är ytterst sällan de kan få ta på det…
karin: Eller recept på percebes ;-) men lägger man ihop Taffel och Mat&Vänner så får man ju rätt bra täckning på matfronten.
Jag gillade Magnus Eks nävergrillning, men om jag inte minns fel är näverångor inte speciellt nyttiga. Minns tyvärr inte var jag läst det.
Jag har läst Gourmet sedan storhhetstiden och lidit med den senaste tidens avmattning. Även om substansen minskat katastrofalt tycker jag att dom har lyckats hålla redigeringen på hyfsad nivå, vilket fått mig att hänga kvar och hoppats på bättring. Med M&V har det varit tvärtom, redigeringen har sviktat – men innehållet har konsekvent blivit bättre med tiden. Jag har ännu inte sett senaste numret av M&V, men om det är som du skriver så finns det kanske hopp om att nu när substansen ökat så följer formen snart efter. Och jag tycker också att recepten måste släppas ut ur skamvrån i slutet av tidningen, och istället bli inspirerande delar i anslutning till artiklarna – lägg dom tex direkt efter artikeltexten.
Jag har aldrig ens sett Mat och vänner, så det blir till att promenera iväg till närmaste tidningsbutik och kolla. Men vad har Mattias Kroon gjort tidigare/varifrån kommer han?
Läs min blogg och spread the word.
Ville bara bjuda in till min nya matblogg, Den Rockande Kocken… http://blog.godaremat.se/ Ha en bra dag…
“Jag får lust att i sant kroonsk anda vråla superlativ: Världsunikt! Världsklass! Enastående! Sublimt! Fantastiskt!”
Inte ett enda superlativ i sikte här. http://sv.wikipedia.org/wiki/Superlativ *besserwisser*
Linnea: Hahaha! Så klart du har rätt. Jag låter det stå kvar okorrigerat som ett bevis på mitt tidigare påsteående att jag skolkade från grammatiklektionerna. http://matalskaren.taffel.se/2010/05/26/konsten-att-skriva-recept-om-matskribenten-som-pedagog-och-pornograf/ Vilket ingen trodde på.
Mina recept funkar!
;)
Roligt att du gillar Mat & Vänner, själv inhandlade jag tidningen Baka från just Mat & Vänner och blev lite besviken, har du haft möjligheten att kika på den? Det känns lite lustigt att samma tidning som publicerar en krönika av Mia Öhrn om receptskrivande (och rimliga recept) har ett recept där man ska ha 75 g ägg. Hur får man 75 g ägg, egentligen? Ska man blanda vita och gula och sedan väga? Är det verkligen rimligt och nödvändigt?
75 g är (ungefär) ett och ett halvt ägg. Du får hitta på något kul med den överblivna halvan. ;)
Maria: Jag har inte läst tidningen Baka så noga. Men i vissa recept är det verkligen noga med mängderna och då duger det inte att skriva 1 ägg eftersom ägg är så olika stora. Det kan skilja på 20% och då funkar inte receptet alls. Däremot borde de ju skrivit hur man ska bära sig åt för att det ska gå rätt till. :-)
»Det handlar inte bara om korrfel utan om meckig meningsbyggnad, syftningsfel …« Lisa! Här måste jag, i egenskap av korrekturläsare för det magasin du här (och numera) höjer till skyarna, reagera. Jag känner vare sig igen mig eller Mat & Vänner i denna beskrivning. Exempel?
Sedan fortsätter du: »Recepten är styvmoderligt behandlade. Anslaget är ”Se men inte göra”, till skillnad från Gourmet, …« Jag har alltid upplevt att Gourmet snarare passar in på den beskrivningen, men eftersom jag inte läst den tidskriften på evigheter kanske de har bättrat sig. Vår ambition på Mat & Vänner är att recepten ska kunna förstås (och lagas) även av mindre vana matlagare. Dock blir det mer avancerat när recepten kommer från krogar med stjärnstatus och/eller ambitioner, och i Mattias premiärnummer blev det kanske mer av den varan.
Mvh,
Charlotte Jung
Charlotte: Så trevligt med besök från pappersmaten, välkommen hit!
Det är väldigt mycket meckigt språkligt i Mat&Vänner jfrt med exempelvis Gourmet (som under sin värsta period hade så mycket korrfel att den kallades Groumet). Själv är jag universums sämsta korrläsare, så det är sällan jag reagerar.
Jag har inte tidningen här på landet så jag kan inte ge exempel på rak arm men jag mindes att jag till exempel tyckte lite synd om pepparrotsodlarna som halverats.Jag hoppas verkligen att det var antalet odlare som halverats. I framvagnen var det en hel del direkta korrfel men framför allt klumpigt språk och många svåra referenser. Det är svårt att skriva notiser.
Bristerna ligger inte bara i språkfel utan bristande redigering/redaktörsarbete överlag. Så här pass komplexa och långa texter mår bra av att bearbetas en hel del.
Gourmet har numera fler roliga artiklar med konkreta kökstips, matlagningstekniker etc. Och de svåra toppkocksrecepten har nästan försvunnit. Tyvärr har deras intron till recepten försvunnit också, ett ovärderligt pedagogiskt redskap som dessutom inspirerar.
I Mat&Vänner ligger recepten längst bak, helt utan tips och anvisningar (utom Olles recept som fått några intron). Beredningstexten är summarisk och sammanpressad utan radbrytningar vilket gör det så svårläst att jag blir yr i huvudet.
Kära Lisa!
Det här med språk är klurigt. Du, en sann språkvirtuos med ett helt eget sätt att formulera dig, kan säkert hitta putslustigheter i de flesta texter. Självklart har du rätt i syftningsfelet gällande pepparrotsodlarna. Utöver direkta fel som alla språkligt insatta kan vara överens om, handlar övriga saker kanske mer om tycke och smak. Därutöver har alla skribenter sin särart som också måste få finnas kvar; var och en av våra läsare får finna sin egen favorit (eller för den delen sitt hatobjekt).
Kanske vi ska sätta upp en liten panel för att ytterligare utveckla magasinet? I detta är du förstås en given gäst.
Trevlig sommar! Jag kanske tittar in här igen.
/Charlotte
PS. I detta sällskap – så slipper du kommentera ;).
Charlotte: Jag letar ingen övermänniska som sitter och letar efter putslustigheter med lupp. Jag är inte ensam om att tycka att textinnehållet skulle mått bra av mer eftertanke/bearbetning/redigering. Det märks helt enkelt att det saknats redaktionella resurser och gått lite för snabbt. Konstigare än så är det inte.
Har man viss erfarenhet som redaktör kan man i ganska hög utsträckning bortse från personliga preferenser vad gäller språk och berättarteknik. Tidningen har beundransvärda ambitioner, textbearbetning är det svagaste kortet. Det är det inte i t ex Gourmet.
Och om du följt min blogg hade du vetat att mer jobb är det sista jag behöver. ;-)
Välkommen tillbaka!
@Charlotte: Jag är ingen språgvirtuos, skribent eller något annat som verkar ge åsikterna bättre status – jag är bara en av dom som brukar köpa tidningen för min egen och matens skull. Och min åsikt är att recepten i M&V sitter i skamm-vrån, undanskuffade i slutet i tidningen. För att ta ett exempel ur senaste nummret, ta tex gästkock-repotaget med Olle Tagesson. Vinner det överhuvudtaget någonting på att ha intervjuven och bilderna skilt från recepten? I recept-texterna försöker Olle desperat kommunicera med några ingresser (något jag kanske för första gången sett i M&V, men jag kan ha fel) men det vore mycket mer intressant om kockarna hade plats att berätta mer om recepten i direkt anslutning till artikeln där just själva inspirationen föds. Anars vill jag bara tacka för det fantastiska lyft tidningen gjorde under 2009, och hoppas att redaktionen nu 2010 är med på den nya chef-redaktörens aspirerande nivå.
Fredric: Jag håller med dig (och respekterar verkligen dina kloka åsikter överhuvudtaget). Det där greppet att ha recepten åtskilda brukar älskas av redaktörer och framför allt formgivare och ogillas av de flesta av lagare och läsare.
Kul att det pratas om tidningen, fortsätt med det! Vi kommer naturligtvis fortsätta ha alla recept samlade längst bak i tidningen. Anledningen är att det på alla vis är ytterst praktiskt för läsarna, det har vi fått veta genom så många uppskattande mails genom åren. Och gillar man inte det ska man läsa en annan tidning.
Att recepten skulle vara avancerade överlag kan jag bara inte hålla med om. Ett par av Magnus Eks restaurangrecept är galet svåra, men inte resten. Sen handlar det ju alltid om kvalitetsmat i Mat & Vänner, gillar man banantårta och tacopaj finns det bättre tidningar.
Mattias: Nu ägnar dig åt stämpling (retoriskt knep att pådyvla folk värderingar de inte har och sedan argumentera mot dem). Bekvämt, men tämligen oseriöst. Jag tror inte någon här som har synpunkter på recepten egentligen vill ha recept på banantårta och tacopaj.
Är det någon här som inte vill ha kvalitetsmat? Nä. Så där, kan vi hålla oss till ämnet nu, kanske?
Det som det främst klagas på är att recepten känns undanskuffade, instruktionerna för bantade, för lie matlagningskunskap och att det saknas intron med sammanhang och information som gör att man inspireras och lär sig nya saker. Inköpsställen är mycket viktigt för vanliga matlagare.
Jag har hört en hel del negativa kommentarer om dispositionen med recepten längst bak även om åsikterna går i sär och det säkert finns många som gillar den. Till skillnad från vad du tvärsäkert påstår är det inte på ALLA vis bättre. Det är bättre på vissa vis, sämre på andra.
Varför inte lyssna lite ödmjukt nu och klura ut hur ni ska få de läsare som vill ha mer sammanhang mellan recept och artiklar och mer information om recepten att trivas, istället för att säga åt dem att sticka om det inte passar? (Ett förslag du kommer med två gånger i kommentaren ovan. Är det allvar att du bara vill ha devota läsare som gillar precis allt i blaskan?) Du har ju en jättebra panel här som säkerligen vill komma med konstruktiva förslag.
Gourmet har slutat med sina receptintron, varför inte göra det till en hederssak att skriva roliga informativa intron i M&V?
Det svåraste som finns är att vara något för precis alla. Och det ska vi verkligen inte försöka ge oss in på; det finns otaliga mattidningar, websites och diverse bilagor som redan gör det mycket bättre. Att samla recepten längst bak är lite av vårt signum och har visats sig mycket populärt, annars hade vi inte behållt den lösningen. Som sagt, gillar man inte just det ska man hitta en annan tidning, vi är inte till för alla. Men vi ska utveckla det här ännu mer, allt kan verkligen bli bättre! Intron till recepten är ibland en mycket god lösning, med Olle Tagessons recept i detta nummer funkade det bra. Vi kan utveckla Mat & Vänner hur djupt som helst egentligen och det är alltid kul att höra kritik, det uppskattas.
Nej, Mattias ingen tidning ska försöka vara något för alla. Men om du läst kommentarerna ordentligt skulle du sett att det var kunniga entusiastiska prenumeranter som inte gillade vissa saker med tidningen. Du är bland mycket matintresserade vänner och behöver inte förfalla till tacopajkastning för att försvara din bebis :-)
Som chefredaktör är det inte särskilt proffsigt att snoppa av dessa kärnläsare med ett: “Passar inte just det så kan ni läsa en annan tidning.”
Du har ju själv sagt att du vill skapa en varm och välkomnande tidning. Ett sätt att göra det är att ta reda på var läsaren befinner sig och möta läsaren där.
Ett problem med t ex plocksidorna är att det förutsätts rejält detaljerad nischkunskap och nördreferenser för att man ska hänga hänga med för att inte tal om att känna sig välkommen. Ofta har jag väldigt svårt att förstå vad som menas. (Det beror bara delvis på märkliga syftningar) Och om inte ens jag förstår vad det står i t ex notisen om Gastronomica, så tror jag att en stor del av läsekretsen har problem.
Ett bra knep är att låta intelligenta, intresserade men något mindre kunniga läsare än du gå igenom tidningen och förklara vad de inte förstår. Ökad begriplighet innebär inte fördumning vilket många osäkra tror.
Vi vill ju alla att det här ska bli bra, inte bara för oss nördar utan för en så pass stor genuint matintresserad läsekrets att tidningen får ekonomisk bärkraft.
Mattias: Vilken mattidning finns för alla? Jag kan inte komma på en enda. Alla tidningar har ett fokus och en målgrupp. Och man kan stanna hos en tidning även om man inte gillar allt i den, precis som det mesta i livet är en kompromiss. Jag läser de flesta matblaskor med knuten näve i byxfickan, men slutar oftast inte att läsa för det, inte så länge elitism och snobbism hålls undan med rak arm.
Med det sagt så skall jag också säga att jag är en av dem som gillar draget med recepten samlade längst bak, av anledningen att jag ledsnat på att sitta och bläddra och leta efter själva texten, som i en del tidningar är så hårt uppskuren till förmån för recepten att jag bara vill lägga ifrån mig blaskan. Det går säkert att göras på ett annat sätt, men görs ändå sällan.
Förresten, jag läste precis senaste gourmet. Det har hackats en del på den tidningen men den har fått en god egenskap som verkligen står ut: den har blivit påtagligt lättbläddrad. Jag köpte den på stationen och hann läsa ut den i god tid innan tåget hann gå. Inga besvärliga reportage att fastna i och alla människor såg så glada ut. Och se! Där klippte jag en irriterande fluga med den! Den utsmetade flugan har formen av en glad gubbe på framsidan.
Gourmet är död. Länge leve Mat&Vänner!
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1147601/Samre-forr-men-battre.html
Herregud vilka svulstigheter – är det någon som pratar med någon här? –
för att citera joel hamilton – ursäkta di små bokstäverna, men jag bara orkar inte engagera två händer inför dessa fåntratterier
livet är dött – länge leve döden
Fåntratt! Akta, så Vi inte biter Dig i Din ömtåliga häck! På detta tangentbordet finns ingen som riktat sina tangenter i Din/Er riktning.
Ni får nog finna Er mothugg om dessa fjolliga besserviserier.