Så här i början på det nya året brukar jag bli tillfrågad om mattrender. År ut och år in har man varit tvungen att lägga pannan i veck och kläcka ur sig något smart. Det blev mycket lättare när jag insåg att det var lättare att komma med en önskelista på grejor man gillade men ville att fler skulle bli intersserade av. Och sen för att verka intressant har jag ofta lagt till: Gorgonzola.
Lite är det på allvar för jag tycker att det är synd och skam att en så bra ost (precis som avokadon) förlöjligats.
I år är det mycket möjligt att min profetia slår in för har du en gång smakat Arrigonis ekologiska gorgonzola undrar du varför gorgonzola fallit i onåd. Krämig behöver jag kanske inte skriva. Men om jag skriver att den är krämig utan att vara seg eller gummiaktig förstår du säkert att det här inte är någon dussingorgonzola. Dessutom är den söt, med frisk syrlighet och en doft som måste betraktas som fräsch i gorgonzolasammanhang.
Du hittar den hos Sven Eriksson på Österqvist i Hötorgshallen. Österqvist har klarat ägarbytet galant och numera är det här ett av de ställen där jag helst köper mina delikatesser.
Tack vare intensiv research (3 minuter på Google) har jag insett att Arrigoni gör en ekologisk tallegio också, en ost jag utvecklade en viss överkänslighet mot under mina år i cateringsvängen. Men jag vill inget hellre än att frälsas med en riktigt ypperlig talllegio, så nu ska jag ge den en chans.
Edit: Efter ytterligare en strävsam minut på Google insåg jag att jag stavat fel till taleggio. Den gamla stavningen får stå kvar som ett monument över min enfald.
Kommentarer
9 svar till ”Nya fynd: En man och hans ost”
Avokadon har aldrig varit borta, det har bara inte skrivits om den.
För matmurvlar är det smama sak. Publish or perish!
Jo, medan vi övriga fortsätter äta det ena och det andra så “upptäcker” man plötsligt blodpudding igen. Som om den gick förlorad i amazonas djungler.
Apropå ost. Den finns en ost i Italien (imagine that!) som har ett skal av mozzarella och innehåller mascarpone ohc den är bara FANTASTISK. Svår att exportera eftersom det är en färskost med stort F. Har just nu glömt vad den heter men den kommer från en rätt undanskymd provins. Åt den som sjutton när vi var där. Hittade den sedan inte något mer på den resan. Man skulle ju kunna säga om all ost egentligen att hellre en välgjord ost än en brie-tårta i ett snabbköp.
Avokado är fantastiskt. Gorgonzola är fantastiskt. Och aldrig mötas de två. Åtminstone inte i ugn och i form av gorgonzolagratinerad avokado. Jag kan fortfarande få illasinnade reflexer i halsen när jag minns detta 70-talsexperiment som min mamma bjöd mig på en gång. Nada mas.
Mot Hötorgshallen ska jag styra mina steg så snart jag blivit frisk! Ost är gott, vissa mer än andra.
En riktigt god ost… Det är nästan en religiös känsla att äta den, eller hur?
Vår toppnotering denna vinter är en Beaufort från sommaren 2006. Borde egentligen ha varit oätligt stark, men alls icke. Snacka om umami!
Finns det någon mer mångsidig ost än just Gorgonzola? (Kanske parmesan iofs)
Till skillnad från Bosse vill jag slå ett slag för just kombinationen avocado och Gorgonzola. De passar utmärkt tillsammans och borde göra gemensam sak.
Annars kan man ju ha Gorgonzola till det mesta. Den är utmärkt som den är, i såser, i sallad, som fyllning. Och passar lika bra till varmrätt och efterrätt. Jag rekommenderar varmt gorgonzolafyllda chokladtryfflar.
Alex på Njutbar har en ost som är bland mina nya favoriter, en blandning mellan Taleggio och Gorgonzola. Så det kan jag varmt rekommendera nästa gång du är i Malmö.
Lisa, som alltid har du rätt.
Den var fantastisk. Hade kastat ut Gorgonzolan från min ostbricka men återfann den genom denna alltgenom syndfullt goda skapelse.
Tack och åter tack.
(kan passa på att slänga in en annan grej Sven rekommenderade – en lufttorkad skinka från Schwarzwald. En ynnest för tungan, som sammet och silke över smaklökarna)