Jag har gluttat på Henrik Ennarts blogg ibland och nickat smågillande. Men nu går skam på torra land, vidare upp och sätter på sig dumstruten. Vad ska man tro om en hälsojournalist som inte ens kan stava till laktas (om ni tycker att det är petimätrigt kan jag upplysa om att det är gymnasiekunskap att enzymer slutar på “as”)? Och tror att det är laktas i mjölken och inte i människans tarm som spjälkar laktosen? Och som skriver: ” fettsyrorna separerats för att sedan sättas ihop enligt ett i förväg bestämt recept som ger förlängd hållbarhetstid och som gör att all mjölk smakar lika.”. Fettsyrorna sätts inte ihop på något nytt sätt, det är fettet som separerats. Att skapa nya fetter enligt förutbestämda recept är ogörbart i den skalan.
Sen är det en hel del annat märkligt också. Orkar inte gå in på det eftersom jag ätit för mycket lubb som var både ekokorrekt och friterad.
Ständigt vasse Vassa Eggen undrade för en tid sedan vad som var så märkvärdigt och eftersträvansvärt med eftertanke i journalistik. Tja, research och faktakoll kan väl räknas som eftertanke?
Edit: I övrigt har Ennart en och annan poäng. Mjölk är en ganska ny företeelse i mänsklighetens utveckling, hårt processad mjölk en ännu nyare. Vad som är nyttigast av mager mjölk och fetare mjölk är svårt att säga. Vi behöver mer forskning.
Kommentarer
13 svar till ”Okunnigt, Ennart!”
Ennart har nog läst för många engelskspråkiga propagandasajter om opasteuriserad mjölk. Där har han plockat upp den engelska stavningen av laktas – ett ganska vanligt fel i artiklar som inte skrivits av vetenskapsjournalister.
Efter att själv ha kollat några sajter (googla på raw milk lactase!) ser jag att de egentligen hävdar att det mjölksyrabakterierna i opasteuriserad mjölk som producerar laktas. Det är säkert sant, men mängden laktas kommer att variera kraftigt. Om man låter mjölksyrabakterierna växa till så mycket att de producerar tillräckligt mycket laktas för att göra mjölken drickbar för laktosintoleranta är risken stor att samma bakterier även gör mjölken sur (eller att andra bakterier gör den farlig att dricka).
Håller man bakteriehalterna nere genom god hygien och låg temperatur får man heller inget laktas.
Opasteuriserad mjölk är inte svaret för laktosintoleranta!
Ett litet tillägg: De flesta människor förlorar förmågan att bryta ner laktas när de blir vuxna. Vi nordeuropeer och andra folk som länge druckit mycket mjölk behåller den förmågan, eftersom det har gett en evolutionär fördel att kunna dricka mjölk även som vuxen.
Om Ennart har rätt skulle vi aldrig behövt utveckla någon laktostolerans! Vi har ju i alla tider (förutom de senaste 50-60 åren) druckit opasteuriserad mjölk som enligt honom även laktosintoleranta kan dricka.
Svante: Good thinking! Dessutom nämner han inte alls at pastöriseringen skyddar mot ganska allvarliga bakterier. Pastöriseringen är en grundläggande orsak till att TBC så gott som försvunnit.
… till exempel…
Bra skrivet Lisa och Svante. Gott med insatta i debatten så man faktiskt kan diskutera det här med äpplen och päron för sig. :-)
På tal om svengelska Svante opastöriserad!
Hoppsan! Och inte kan man redigera sina kommentarer på den här bloggen heller. Nåja, det får väl stå där som ett vittnesbörd om svengelskans makt…
Svante: Du har inget att skämmas för. Det är skillnad på att stava fel i en blogkommentar och i en artikel i en av Sveriges största dagstidningar.
Jag har ätit immunsuppressiva eller snarare nuförtiden immunmodulerande läkemedel och det har jag gjort länge, läkemedel som sätter ner immunförsvaret för att det inte ska kunna attackera kroppens egna vävnader och är varnad mot att äta eller dricka opastöriserad mjölk eller annan opastöriserad mat. En bit desserost eller lite mjölk lär inte döda mig på fläcken men när jag har överlevt såhär långt så ser jag ingen anledning att utmana ödet i längden.
Dessutom blev jag med åldern laktosintolerant. Jag har en mer sydeuropeisk förälder så varken jag, föräldern eller syskonet kan dricka vanlig mjölk. I USA har råmjölk blivit så populär att man inte kan möta efterfrågan, men som Lisa påpekar men har sånär utrotat tbc som nu snabbt kommer tillbaka och det är väl ett exempel på när dumhet bedrar vishet.
Om man ska tro mjölkindustrin själv så började vanlig “söt” mjölk drickas i större mängd först efter att pastöriseringen infördes. Man visste väl att mjölk var en bakteriehärd av rang, varför den användes mest till ost och smör…
Jag blev också helt förvånad att han inte kunde mer. Det är ju ändå ett av våra vanligaste livsmedel han skriver om.
Och som sagt, vi ska nog vara väldigt glada för att mjölken pastöriseras på mejeriet. Syftet med uppvärmningen/pastöriseringen är ju att skydda oss från sjukdomsalstrande bakterier. Och det är väl ingen som tänker att det skulle vara farligt att själv värma mjölken för att sen hälla den i kaffet eller göra sås på den. Förutom att det är tråkigt att göra ren spisen sen om den kokar över.
Felstavningen pasteuriserad är nog inte så mycket svengelska utan snarare en frankofilering, eller vad det heter.
För att snöa in på oväsentliga detaljer i sammanhanget.
Sen är det detaljen att nordeuropeer/Nordenbor har mindre laktosintoleranta personer eftersom vi behöver mer Dvitamin tillskott då vi inte har samma tillgång till solen som många andra folk som får i sig Dvitamin på det sättet.
Opastöriserad mjölk i småskala är som allt annat i småskala helt ok. Det är först när “alla” ska börja utsättas för bakterier och smittspridning som epidemierna kan börja komma igång ordentligt.
Anående chall, så tror jag att du har fått kopplingen mellan laktosintolerans och D-vitamintillskott om bakfoten, eftersom D-vitamin finns även i syrad mjölk, typ yoghurt. Det är snarare så att man i varmare delar av världen får en snabb överväxt av bakterier i mjölken, som bryter ned laktosen till mjölksyra. I kallare trakter kan man bevara mjölken utan syrning, alltså utsätts befolkningen för laktos och behöver laktas även i vuxen ålder.. D-vitaminbristen är snarare kopplad till pigmentering. Nordbor har dålig pigmentering för att UV-ljuset ska kunna omvandla kolesterol till D-vitamin, eftersom vi annars har dålig tillgång på det. I södern behövs pigmentet som skydd mot de skador som UV-ljuset orsakar.