Om origami, osäkerhet och ångestlindring i form av soppa

Framtiden. Denna best som ömsom lockar, ömsom skrämmer. En dimhöljd koloss på lerfötter som vi knyter våra förhoppningar och farhågor till. Inget pockar så på vårt kontrollbehov som detta, samtidigt som våra erfarenheter viskar till oss att det är lönlöst: Det är de små besluten som i backspegeln visar sig livsavgörande. Om du tagit till höger i korsingen. Om du inte gått på den där festen. Om bussen varit försenad. Om du hade hunnit med flyget. Hur annorlunda allt kunnat bli.

Hur livet vecklar ut sig vet det bara självt, att försöka påverka det är som att vika en intrikat origamifigur med inte mer riktlinjer än att “gör nåt snyggt”. Osäkerheten är visserligen mer ett löfte än ett hot, men likväl får den mig ibland att längta efter något att greppa: Ett hem, en hamn, en mening, ett mål.

Så jag fumlar med mina papperslappar och söker min trygghet där jag alltid funnit den: I maten. Kolhydrater och fett har en sällsynt förmåga att lindra den existensiella ångest vi får dras med lite till mans.

Lösningen så? Soppa. Alltid soppa. Det finns något i denna flytande värme som utsöndrar lindring. En invärtes kram. Kroppen och själen tinar inifrån och ut.

Och igår när vintern stack sitt frostnupna tryne i mellangärdet och hela min framtids lösa konturer tornade upp sig som ett åskmoln över mig var behovet av tröst större än på länge.

Jag fann den i texmexklassikern tortillasoppa. Kolhydratmustig, tomatsyrlig soppa med chilihetta och spispepparpust. Fetlen avocado, spröda tortillachips, trådig ost och sval gräddfil. Söt krispig majs, mjöligt dova bönor. Syrlig parfym från koriander och lime och det där kruchiga bettet av salladslök. Flytande fredagsmys på en måndag.

Efter en sked började livsandarna vakna. Efter en skål vågade jag se framtiden med tillförsikt igen.

Tortillasoppa

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 3-4

Tid: 40 minuter

Ofta görs den här soppan med kyckling, men eftersom jag vägrar industriuppfödd kyckling kommer här en (nästan) vegetarisk variant.

• 1 paket majstortillas (8 stycken)
• olivolja
• 1 gul lök
• 2 klyftor vitlök
• 1 spansk peppar
• 1 tsk spiskummin
• 1 tsk anchochilipulver
• 1 tsk oregano (gärna mexikansk)
• 1 burk hela tomater
• 7 1/2 dl kycklingbuljong
• till servering (till exempel):
• de stekta tortillachipsen
• svarta bönor
• majskorn
• korianderblad
• gräddfil
• riven ost
• strimlad salladslök
• grovhackad avocado

1. Strimla hälften av tortillan och stek den vackert gyllene i olivolja. Låt rinna av på hushållspapper och lägg åt sidan så länge. Skär resten av tortillan i fyrkantiga bitar.
2. Hacka lök, vitlök och chili och fräs allt i en stor kastrull i en gnutta olivolja tills löken blivit genomskinlig. Tillsätt spiskummin och låt fräsa ytterligare någon minut.
3. Tillsätt chilipulver, oregano, den skurna (ej den friterade alltså!) tortillan, tomater och kycklingbuljong.
4. Låt soppan koka upp och sjud sedan under lock i 20 minuter. Mixa soppan någorlunda slät och servera med tillbehören.