Fine-dining: Under en vecka i Östersund träffade jag inte mindre än fyra personer som svängde sig med begreppet fine-dining när de berättade om vad de själva sysselsatte sig med. Bara det faktum att det i sin inbillade betydelse av ett bättre och vassare ätande är ett löjligt överutnyttjat begrepp är brutalt roligt. Det blir än roligare när man försöker sig på att göra en faktisk definition och slås av insikten att det enligt all tänkbar logik från början måste ha varit tänkt som en ironisk drift med överklassätandet. Fine -dining är ingenting annat än det fina, förnäma, flärdfulla ätandet där formen tagit överhanden framför smaken.
Matnörd: En person vars intresse för mat har tagit en högst vetenskaplig, faktabaserad och teknisk syn på mat. Förmåga att lägga ett djupare perspektiv på mat och ätande saknas eller är kraftigt underutvecklat. Mat tillagas, äts och analyseras efter modeller, planering och hårda fakta inne i lådan. Djupare mening och känsla är förknippat med flum, är omätbart, okontrollerat och följaktligen oänskat. Stanna i lådan.
Naturligt: Sprungen ur naturen? Såvitt jag vet innefattas just precis allt i begreppet. Piffi Alkrydda och El Dorados taco-dressing i lika hög grad som fjällöring och renlav. Var skulle det egentligen annars ha kommit ifrån?
Kommentarer
31 svar till ”Ordlista modeord”
Om naturlighet: redan i big bang skapades allt väte och helium som finns idag. I stjärnors fusionsprocesser bildas grundämnen upp till och med järn, allt tyngre än så har skapats i supernovor. Allt materiellt som finns på jorden är eller består av stjärnstoff. Så i den meningen är möjligen allt lika “naturligt”. :)
Asch, så fånig du är. Du har fallit i den där gamla fällan att ett vetenskapligt tänkande står i motsats till poesi, humaniora, sinnlighet etc. (Tyvärr står det inte ens i motsats till religion.) Om jag ska vara elak så är dikotomin skapad av en viss typ av ängsliga och okunniga humanister som tror att livet blir mindre vackert för att man vet hur en cell fungerar.
Förnuft och känsla behöver inte vara ett motsatspar. Se bara på den nya generationens kockar som kombinerar poesi med teknik. Se bara på Peters nördiga och ändå djupt poetiska artikel om mjölkörtsteet där han med hjälp av tekniska kunskaper återskapar en glömd smak.
Visst är det sorgligt när tekniken tar överhanden och matlagning slutar vara roligt, men kunskapsrädsla och kunskapsförakt är lika sorgesamt. Precis som så mycket annat är vetenskap både en vetenskap och en konst.
Jag känner faktiskt faktiskt väldigt få matnördar som passar in på din beskrivning. För mig är det snarast tvärtom; ju mer jag lär mig om matens kemi och kroppens fysiologi desto större respekt får man för att alla lever i olika smakuniversum och upplever maten olika, lagar på olika sätt och blir lyckliga av olika saker.
I ena sekunden avfärdar du tekniskt rationellt tänkande, i nästa anlägger du ett själv för att avfärda begreppet “naturligt” som flum och en ovederhäftig term.
Exakt vad är ett “djupare perspektiv” på mat och ätande?
Peter: Precis, lika mer eller mindre naturligt! Bort med det ordet!
Lisa: För det första, om du finner beskrivningen av en matnörd otillfredsställande så ger du mig i sak rätt. Då är begreppet matnörd som jag läser det inte önskvärt i din vokabulär heller, då är det precis som fine-dining och naturligt begrepp som över- och felutnyttjas.
Jag känner inga självutnämnda matnördar som passar in på min beskrivning,därför tycker jag de ska sluta använda ett så nedervärderande begrepp om sig själva.
Jag avfärdar inte rationellt tänkande, även om jag rent personligen tycker det är en aning överutnyttjat också.
Ett djupare perspektiv, hahaha, fördelen med att använda vida och stora begrepp är att man slipper bli specifik, nackdelen att man kan gå på en mina och tvingas definiera dem och riskerar att få stå för något man inte tänkt från början. Men låt gå. Med ett djupare perspektiv menar jag att det inte går att skilja på mat och allt annat. Allt kretsar kring mat och att allt man gör speglas i maten man lagar/äter och tvärtom. Försöker man isolera mat till en hobby att gräva ner sig i så lurar man sig själv. Om jag ska baka ett bröd så kan inte jag bryta ut brödet ur sammanhanget och anta en tekniskt vetenskaplig syn för att ta hänsyn till alla kemiska aspekter som leder till ett bröd. Min brödbakning speglar istället oundvikligen min antimaterialistiska, hänsynslösa, oeftertänksamma, lynniga och tankspridda natur. Vetenskap och kemi tar man sin tillflykt till när man inte vågar leva ut i sin relation till mat eller bakning för den delen.
Sedan har vi nog olika uppfattningar om hur möjligt det är att kombinera ett vetenskapligt angreppsätt med sin motsats. Man kan förvisso anta ett mer eller mindre vetenskapligt angreppsätt.
OK, vi tar Peters utmärkta artikel som ett exempel. Är inte den ett utmärkt exempel på hur vetenskap, historia och naturupplevelser berikar varandra och lever till ny landvinningar?
Är vetenskap och kemi något han tar sin tillflykt till för att han inte vågar leva ut sin “relation” till mjölkörten? Eller fördjupar och berikar den tekniska kunskapen hans relation och gör det möjligt för honom att uppleva ytterligare dimensioner?
Om du inte kan inkorporera ett naturvetenskapligt synsätt i ditt liv är det ditt val (och kanske din förlust). Om andra kan det är det väl bara att gratulera dem. Jag hävdar att ett vetenskapligt angreppssätt absolut inte står i motsats till sensualism och poesi utan kompletterar dem.
Den essä som öppnade mina ögon för naturvetenskapens poesi och de mänskliga begränsningarna att förstå naturen är SJ Goulds “A most ingenious paradox” från essäsamlingen The Flamingo’s Smile. Livet var sig inte likt efter den, utan vackrare och mer förunderligt.
Jag rekommenderar den varmt.
Den dag jag upplever underbara ting utan att fråga mig “Hur?” och “Varför?” är jag trött på livet. Jag tycker att nyfikenhet är en av människans vackraste egenskaper.
Tack för kaffet.
Men visst blev hela detta en sorts oral akademiskt nörderi ?? ;)
Själv sitter jag på nattbussen efter att ha utforskat Köpenhamns i icke fine dining scen…..Nyöppnade restaurant Relæ var höjdpunkten, kommer pä bloggen om ett tag, trevlig helg på er alla tre!
Men Robin, skärp dig! Du är ju väldigt klok så varför dessa rallarsvingar?
Du kör ju någon slags “ingen sann skotte”-argument: jag definierar matnördar så här och eftersom de som kallar sig matnördar inte stämmer in på den mallen ska de sluta definiera sig som sådana eftersom de annars är dumma.
Det är så under din värdighet att jag blir alldeles matt.
Ärs. Olika åsikter kryddar soppan tycker jag!
Alla som vill matnörda kan få göra det. Alla som tycker att det är lite överdrivet kan väl få tycka det också.
Mat är roligt och gott, men i första hand är den en svårslagen fond för socialt umgänge. Tycker jag.
Gitto: Robin är ju Robin och han är inte så illa som det låter här. Han har snällt hjälpt mig med de mest nördiga vetenskapliga laborationer en vecka och då är det normalt med en överslagsreaktion. Kompromisslöshet är en dygd hos yngre.
Privat är jag inte särskilt matnördig (enligt min egen definition) längre. Inte när jag skriver för Sydsvenskan heller. Det roliga med mat är ju alla roller den kan ha. Att arbeta med olika angreppssätt beroende på sitt uppdrag.
När jag varit professionell ett tag och blivit lite äldre insåg jag att jag inte alltid kan uttrycka hela min själ i varje smula jag skapar. Vissa dagar är maten ett jobb, andra ett konstnärligt kall, andra ett underbart socialt verktyg och ibland enbart ett sätt att bli mätt.
Jag känner mig varken avslagen eller avtrubbad, bara…avslappnad.
Det borde väl vara med maten som med en själv – ska inte tas med allt för stort allvar…
Om någon tog inlägget som en personlig förolämpning så ber jag om ursäkt. I definitionen av ordet matnörd definierar jag ingen av mina läsare, utan ett ord som jag inte tycker de borde använda. Jag har bara skrattat för mig själv tidigare när jag hört folk titulera sig matnördar, men när jag såg att käre Örjan omnämnde mig som matnörd var jag tvungen att sätta ner foten och klartgöra att jag tycker det är en förolämpning.
Om någon har en annan uppfattning av ordets betydelse är det inte mig emot och om någon tycker det är en positiv beskrivning får ni gärna tycka det. Min definitionen är inte orimlig om man slår upp ordet nörd i en ordlista.
Lisa: Det behöver inte alltid vara svart eller vitt. Naturligtvis släpper alla människor in någon form av vetenskap i sina liv, frågan är bara hur mycket. Vetenskap kan säkerligen berika upplevelser men min personliga erfarenhet är att det väldigt ofta är tvärtom. Men det behöver inte vara så för alla.
Lotta och Johan, jag instämmer till fullo.
Gitto: jag följer inte, jag tycker ingen är dum. Jag tycker matnörd är ett dumt ord men jag har inget emot att andra definerar ordet annorlunda.
Jag är lite besviken på att ingen rycker ut till det löjeväckande ätandets försvar. Jag vet att ni finns där alla fine-dinerare! Det var ju er jag försökte förolämpa!
Per: Oralt akademiskt nörderi? Nu får du förklara lite närmare för mig vad som menas med det.
Ber om ursäkt att du tog illa vid.
Det var verkligen inte avsikten.
Nej Örjan, det gjorde jag verkligen inte. Jag är väl medveten att det var menat som en komplimang och tackar allra ödmjukast för den.
I desperat försök att underhålla diskussionen tänkte jag säga att fine-dining är ett ganska användbart begrepp. Fast sen läste jag att vi nog tolkar begreppet på samma sätt: det handlar mer om den som äter och under vilka former den äts än själva maten.
Vad ska vi nu hitta på att gräla om? Hörde jag “kycklingkex”? ;-)
hahaha, det vågar jag inte eftersom jag helst inte vill minnas att jag i ett obetänksamt ögpnblick undslapp mig ett erkännande som jag helst inte vill konfronteras med publikt.
My god, vilken hållhake jag har! Ska tvinga dig och komma hit och jobba igen!
Det är en sorts utpressning jag kan leva med :)
Kom på: Om jag lät nedlåtande när jag antydde att Robin var ung menade jag det absolut inte. Det är en viss sorts stordåd man bara kan utföra när man är ung och har en viss typ av kompromisslöst storhetsvansinne. Och det är just såna jag förväntar mig av Robin. Människans åldrar är som ostarnas, de blir inte nödvändigtvis bättre, bara bra på olika sätt. Bra till olika saker. Och med denna storartade klyscha önskar jag trevlig helg.
OffT
Lycka till med morgondagens grillevenemang!
Robin: Jag tog absolut inte illa vid mig, men jag tyckte att det var så fånigt skrivet bara. Framför allt som du verkar vara mer kompromisslös i ditt lagande och ätande än en självdefinierad matnörd som jag.
Jag lägger bara inte in alla de där negativa konnotationerna i matnördsbegreppet. Det du beskriver låter med som Jan Hedh. Jag definierar mig själv som matnörd eftersom jag tänker, talar, drömmer, lagar, äter mat nästan konstant. DET är matnörd för mig, att man är så insnöad på mat att man faktiskt har det sociala handikappet att det är svårt att prata om annat.
Senast idag, när jag trädde ett liftsele över damen jag arbetar hos visade det sig tydligt:
Jag: “Jag ska bara se till att selen hamnar ordentligt under rumpan, annars kommer du bli hopklämd som en räka när vi kör igång liften. (paus) Mmmm, räkor. Ska vi inte äta det någon dag snart? Med hemvevad majonnäs spetsad med citron? Och ett knådfritt bröd till? Lite räkor vore väl gott? Eller hummer? Och några ostron också…”
Örjan: Tack, men det var redan igår!
Gitto: Fånigt kan du säkert ha rätt i :) men allt det där negativa är precis vad jag tänker när jag hör ordet….MATNÖRD!
Din diagnos skulle jag snarare vilja ställa till: besatt! Mycket mer smickrande i mina öron. Du ska ta det som en komplimang att jag vill omdefiniera dig :)
Matnörd…and proud of it!
Tack för kaffet idag igen.
Som använt invektiv är matnörd klart negativt.
Om egen presentation tycker jag om ordet
Jag har tidigare tvekat att ge mig in i diskussionen efter Robins ursprungliga strawman-definition av begreppet, Men nu när den verkar ha dragits tillbaka så vill jag bidra med min tolkning. Som data-geek & scifi- och mat-nörd (debatten finns innom alla dessa intressen) så definierar jag nörd som någon med ett djupt och passionerat intresse för ämnet. Allt därutöver är revirpinkande för att försvara sin egen possision inom den personliga intresse-sfären.
Man må bejaka endast en eller flera infallsvinklar; må det vara känsla, vegetariskt, asiatiskt, efterätter, bakning eller matkemi osv. Alla har flera facetter av olika storlekar i sitt personliga intresse. Det är utifrån dessa facetter vi delar vårt intresse och gemenskap, Att exkludera och angripa dom som inte till 100% speglar våra egna facetter stöter bara bort både vänner och dom som skulle visa på ny möjligheter och utveckling. För mig är mat-nörd inte en emirisk-vetenskaplig facett, utan den överliggande passionen vi alla delar för matlagingen.
Tja
Hoppas allt är tip top med alla ni måste vara lite utmattade efter den här diskussionen!
Robin nu är det dags erkänn att det enda viktiga för dig är att vinna diskussionen! Tror det skulle vara bra för dig.
Själv är jag den värsta sortens nörd. Jag kollar på videor och läser bloggar dagligen om det som intresserar mig. Har inte kunnat sovit nu för jag måste veta resultatet från kvällens tävlingar i mtb världscupen. För mig är det snarare ett ord för extremt intresserad som “NÖRD” innebär. Mina vänner är nördar på ett eller annat sätt. Tror att dom som inte är nördar är dom där sköna mänskorna som man träffar ibland som tex nördar ner sig i kokain eller liknande.
Mvh
SUPER NÖRDEN
Anders: Good for you!
Herr ordförande: Tack själv för denna gången, du är varmt välkommen upp igen för mer klassiskt anti-nördande!
Örjan: Man ska använda de ord man känner sig bekväm med!
Fredric: Jag skrev endast vad jag lägger i begreppet, och det står jag fast vid. Om folk tycker om att snöa in sig på saker så får de gärna göra det, om de dessutom vill utvidga nörd-begreppet till att betydda ett stort intresse så är det i mitt huvud bara väldigt underhållande. Jag kommer fortsätta skratta inombords åt mat-nördar. Mat handlar faktiskt egentligen bara om överlevnad.
Magnus: Jag vet inte om det har varit så mycket till diskussion. Jag försökte driva lite med alla självutnämnda matnördar och tyckte väl jag lyckades ganska bra bara genom att göra en ganska rimlig definition av begreppet. Om man inte läser mellan raderna så är det ju faktiskt bara begreppet, inte dem jag driver med.
Det är väl självklart att ords betydelse förändras med tiden och att det har olika klang för olika generationer och olika personer. Personligen började jag använda begreppet matnörd om mig själv runt år 2000 i en artikel i Allt om mats jubileumsbilaga. PÅ den tiden var det suspekt att vara väldigt intresserad av mat, så syftet var avväpnande och själviroiskt. Och tro det eller ej då tyckte folk att det var så kul nytt ord att de skrattade högt. Those were the days! Då var det lätt att vara kul, idag får man slå knut på sig. ;-) Så att kalla det ett modeord är väl att ta i, snarare har det blivit mittströms. Precis som jag. Matgeeken är redan här. När kommer matdorken?
Robin: Ditt uttalande “Mat handlar faktiskt egentligen bara om överlevnad.” är det nog ingen som tror på efter att ha läst din blogg. ;-)
Jag tror fortfarande det är ett modeord, i en bredare krets. Men det är väldigt uttjatat också, i en mindre krets. Jag tro det har förlorat humorn och ironin, istället har folk börjat ta sitt “matnörderi” på väldigt stort allvar. Och för att citera Johan som kommenterade tidigare: “Det borde väl vara med maten som med en själv – ska inte tas med allt för stort allvar…”
Appropå att mat bara handlar om överlevnad… jag kanske har utvecklats :)
Hmm, ja det fanns flera skäl till att jag döpte min blogg till det mer slätstrukna Matälskaren och inte till Matnörden. Jag tror inte någon som träffat dig i köttvärlden tar särskilt illa upp över dina rallarsvingar.
Ett gott val tycker jag. Jag hoppas ingen tar illa upp, däremot hoppas jag att så många som möjligt försöker slå tillbaka!