När bonusbarnen utvecklar en fäbless för någon ny råvara eller maträtt uppmuntrar jag nästan alltid detta. Ofta på ett vis som av elaka kan sägas vara rent fjäsk. Men det finns gränser. Johans äldste ville ha rökt kalkonbröst. Men efter en djupdykning i kyldisken blev jag först förbryllad och sedan förbannad. På de milslånga ingrediensförteckningarna fanns ingredienser som rökarom, natriumglutamat, polyfosfater och … ja, hälften vore nog. Köttråvaran kom från Tyskland.
Nu hör det till saken att jag inte har någon fobi mot kemikalier (eller Tyskland, för den delen). Mat består av kemiska föreningar. Bikarbonat, kolsyra, salt och socker är alla ganska rena kemikalier. En banan består av en kemikaliecocktail. Och jämfört med de avgaser, lördagsgodisdoser och andra mysko grejer vi utsätter oss och ungarna för är hälsoriskerna med E-nummerspäckat färdigskivat kalkonbröst försumbara. Du är inte ond om du ger dina barn kalkontjofräs.
Men.
När jag såg de onaturligt rosa, perfekt cirkulära, lövtunna kalkonskivorna som självbelåtet trynade i den kontrollerade atmosfären tänkte jag: Ni borde veta hut! Ni är inte den mat jag vill ge nästa generation. Kalkon ska smaka något mer än nitrit, askorbinsyra och glutamat. Bedragare! Ni får vackert stanna kvar på hyllan.
Jag gick till Hötorgshallen, närmare bestämt Bondens Matbod, och köpte ekologiskt kalkonbröst. Ljust grårosa, men en form som antydde att stycket faktiskt suttit på en pjodd. Priset var knappt 25 procent högre, men å andra sidan var köttet inte uppumpat med vatten. Och kalkonen log när den dog. Eh, typ.
Den var tämligen torr och trådig för den som vant sig vid moussigt, fosfatsvullet pålägg. Men det smakade fågel, milt och subtilt. Jag tillhör dem som tycker att kalkon på det hela taget är ett ganska onödigt djur, men det här var fullt acceptabelt. Och det absolut viktigaste: Pojken gillade det.
Det talas ofta om matporr. Då avses det ofta exklusiva råvaror plåtade i motljus. Men jag undrar om inte de där rekonstruerade runda kalkonskivorna är just matporr. Dålig matporr. Varje tillsats är utstuderat och cyniskt tillsatt för att manipulera vår reptilhjärna. Socker, salt och umamismakande glutamat. Kanske är det en klassfråga att tycka det är vansinnigt vulgärt. Å andra sidan är det idag lite frigjort hippt att bekänna att man är fördomsfri nog att uppskatta strippor, Dumlekolor och Sausage McMuffin. Vi vill ju inte vara sippa och småborgerliga medelklassnobbar. Eller hur?
Men jag hävdar att porr precis som kalkonpålägg är mest njutbart om det produceras under etiska former. Om det är äkta vara. Om det finns entusiasm med i bilden. Det är kanske lite knepigt för kalkonen att ge entusiastiskt samtycke. Men mina mentala smaklökarna lägger definitivt in sitt veto när jag ser bilder på massuppfödda djur och ljusrosa sjok av cirkulärt kalkontjofräs.
Jag säger inte att vi alltid kommer att köpa kalkon på Bondens Matbod alltid i fortsättningen, det är ju inte nästgårds. De tillsatsknökade kalkonskivorna kommer säkert att hamna i min korg i framtiden. Men garanterat inte lika ofta.
PS. Man ska vara kritisk mot småproducenter också. Läs Olas rättmätigt ilskna uppgörelse med dinkelmyten.
Kommentarer
26 svar till ”Porr i charkhyllan: Rökt kalkontjofräs, någon?”
“Nu hör det till saken att jag inte har någon fobi mot kemikalier (eller Tyskland, för den delen). Mat består av kemiska föreningar. Bikarbonat, kolsyra, salt och socker är alla ganska rena kemikalier. En banan består av en kemikaliecocktail.”
Tack för de orden. Sådant behöver sägas ibland, som motvikt till skribenter som Karin Ahlborg och Mats-Eric Nilsson!
Tack för de orden, själv!
Tyvärr vinner man väldigt få poäng och får väldigt mycket mindre genomslag när man försöker hålla en sansad linje.
Det värsta var ändå “rackebajsare” som det låg i delikatessdisken när jag handlade igår.. någon slags korv.. men namnet lät inte inbjudande precis ;P
Lisa, du är min idol. Jag är så oändligt less på att läsa om olika matlarm och råvarufusk för det finns verkligen värre saker att oroa sig för. Men ibland är det som ligger på hyllor och diskar i mataffären så kärlekslöst och cyniskt producerat att man måste reflektera lite över det.
Eldorados rökta kalkon (lågprismärket Eldorado alltså) är den enda glutamatfria i vanliga affärer. Åtminstone på mitt Hemköp; mitt Ica har ingen glutamatfri kalkon alls. Den är inte så god att man vill ha den på mackor, men den duger som pizzatopping och lite sånt för oss som inte äter gris. Skivorna är lite tjockare än de andra märkena också.
Mitt Hemköp saluför Ingelsta kalkonbröst, som varken är cirkelrunt eller glutamatinnehållande. Tyvärr inte ekologiskt, men faktiskt den bästa kalkonprodukten man kan få tag på här uppe i obygden, där jag bor!
Faan va´ bra skrivet!
Härligt skrivet! Det är bra att du upplyser andra. Jag läser till kostvetare, och undersökte just smörgåspålägg tidigare. Det chockade mig vad mycket tillsatser kalkonen (och skinkan) hade. Hädanefter blir det svensk, helst ekologisk, UTAN tillsatser.
Tack än en gång för en toppensajt.
Produkter med E-nummertillsatser är alltid av ondo, verkar en del tycka.
Men även naturliga mjölksyrebakterier måste deklareras (E270?)
Intressant att titta på Tistelvinds hemsida.
Inget E-nummer anges, dock klartexten “innehåller aktiv surdegskultur”
Varför berättar de inte att mjölksyra även har Eget E-nummer?
Jag misstänker att diskussion om porrens vara eller inte vara är det minsta du vill ha på din eminenta blogg, men jag kan ändå inte låta bli att dra parallellerna en bit längre än vad du gör.
Jag zappar ofta igenom de Viasat-kanaler jag har, under timmarna efter midnatt, på jakt efter något vettigt att se. Och de, så kallade erotiska, filmer jag då är tvungen att zappa förbi, på det att jag icke må vommera, är i sanning att jämföra med den vidriga artificiella soppa som jag är tvungen att zappa förbi när jag är och hjälper min fru att veckohandla.
Tänk om Viasat hade plockat upp några av de gamla sköna porrfilmerna från 60- och 70-talets Sverige och Danmark och erbjudt dem i ex.vis Viasat Nordic? Och på samma sätt, tänk om Coop, ICA, Hemköp etc. hade kunnat börja sälja exempelvis riktiga, gammeldags makaroner i stället för de tunnväggiga missfoster de nu marknadsför som gammeldags? Tänk om vi kunde få köpa riktig gammeldags mjölk med grädde på toppen. Eller, viktigast av allt, riktigt välstyckat, hängmörat kött!?!?! SNÄLLA, PLEASE, MED SOCKER PÅ TOPPEN!!!
Ö-Helena: Tyvärr har de inte Ingelsta kalkon i vår affär. Den är ett klart bättre alternativ.
Örjan: Jag är ganska säker på att E numret gäller renframställd mjölksyra. Inte den som förekommer naturligt i surdeg som är av grundläggande betydelse för framställningen. Annars skulle man ju behöva räkna upp E-nummer för äppelsyra, askorbinsyra etc som ingår naturligt i livsmedel.
Felten: Som man bäddar får man ligga, höll jag på att skriva. Jag har absolut inget mot porrfilm as such. Bara att de flesta är så usla.
Som vanligt en skööön roande läsning. Tack
/rolf
ps tackar även Björn för ett glassigt inlägg
OK- jag tror jag förstår.
Jag antar att detta var kallrökt kalkon? Som pålägg är nog “hamburgerkött” ett bättre alternativ, med lite bättre röksmak.
Nej det var varmrökt kalkon. Hamburgerkött har visserligen bättre röksmak men formen och den malda konsistensen gör mig storligen bedrövad.
Allt färdigpackat kalkon/kyckling är mest skräp. Köpte ett paket benämnt ‘kyckling’ häromdagen och den innehöll inte mindre än 7 e-ämnen. Sen att den inte smakade någonting var ytterligare en besvikelse.
Now for some feedback:
Det här ovan tycker jag var bra och intressant och önskar att det var mer sådant här i era nyhetsbrev. De har på sista tiden tyvärr inte fått mig intresserad av att besöka er hemsida eller läsa mer utan mest gjort mig trött på matsnobbism och ingrediens-namedroppning. Dagens om chocklad var ett typexempel. Nej, jag visste inte om de olika sorterna av kanel och jag har inte rört ner mina anchor i sås så ni måste vara bättre än mig, eller hur? Jag tycker om att bli intresserad och förförd av text, inte skriven på näsan.
Du skriver så bra när du är arg, Lisa.
M: Ovanstående text är ungeför tre gånger så lång som texten i nyhetsbrevet. Vi vet av egna och andras beprövade erfarenheter att nyhetsbrev ska vara mycket korta och utan avancerade resonemang utan mer tipsiga. De ska komplettera sajten, inte innehålla samma typ av texter. Desutom begränsar tekniken en hel del.
I nyhetsbreven hyllar vi allt från Findus frysta grönsaker till världens bästa choklad. Anchochili finns numera i Santa Marias sortiment på många affärer.
Vår intention med nyhetsbreven är att de ska innehålla information du inte får på andra ställen. Vi för enormt positiv feedback på dem just eftersom de gör läsarna nyfikna på nya grejor
Dagens chokladtext var milt ironiskt (ingen av oss på taffel.se köper hem säckar av choklad heller) och jag håller med om att det kanske var olämpligt. Ironi före lunch är sällan en hit.
Jag var aningen onyanserad i min kommentar. Jag inser att en sådan här text inte passar i nyhetsbrevet så som ni har valt att lägga upp det. Vad jag ville anmärka på var att texterna i nyhetsbreven på sistone gjort mig mer trött än intresserad eller nyfiken. Texterna på hemsidan brukar vara mycket bättre.
Nej, nej, nej, Lisa! Ironi före lunch är nästan alltid den bästa. Om det var något som fastnade i min befälsutbildning (vpl serg LV6 72-73) så var det att man står på sin absolut kreativa höjdpunkt just före lunch.
Så fortsätt du i samma stil, som så många av oss har lärt oss att älska, och ändra för fasicken inkentinken!!
m: Tanken är att nyhetsbreven ska vara just nyhetsbrev för matnördar. Då blir det lite über och spjutspets. Och späckat. Och namedropping. Väldigt många av våra läsare jobbar professionellt med mat och vill ha hög nivå och hög informationstäthet. Vi försöker kompensera det genom en rejäl dos självironi. De flesta av våra läsare uppskattar humorn.
Har faktiskt fått ovanligt mkt entusiasm för chokladbrevet. Som det här t ex:
“Jag älskar era nyhetsbrev som får det att vattnas i munnen på mig – speciellt om det handlar om choklad. Jag har värvat flera vänner och sedan diskuterar vi innehåll och sporrar varandra att pröva nytt. Kul! Tack!”
Nyhetsbreven ska vara lite av en utmaning till och för prenumeranterna. Två snäpp över sajtens innehåll. Vi är faktiskt väldigt nöjda.
Fint, om både ni och de flesta i målgruppen är nöjda hittar ni ju rätt med era nyhetsbrev.
Jag borde vara i målgruppen men av en annan åsikt i frågan, men nu vet ni det också.
M: Vi är tacksamma för all input. Mest kritisk sådan, så att vi kan bli bättre. Hoppas att du trivs på sajten och fortsätt komma med synpunkter. Och mejla gärna förslag på ämnen till nyhetsbrevet.
Det brukar också vara svenska flaggor på köttpålägg med tysk råvara, och förstärkningsord som “delikatess”, “gammaldags”, “genuin”, “äkta”, etc. på de pålägg som till förmån för annat skräp (Jag tycker oftast att vatten med stabiliseringsmedel och smakförstärkare i kött är skräp) oftast innehåller 75-85% köttråvara.
Pappa Brun: Amen!
Porr och porr…
Själv gör jag skillnad på porr och erotisk litteratur/konst/vadsomhelst.
Och de vackra (eller ibland rätt fula, faktiskt) bilder som brukar klassas som “matporr” (och jag har också använt ordet, naturligtvis!) handlar mer om erotik eller snarare sensualitet (för det är ju faktiskt inte heller riktigt samma sak).
Det är klart att det är snärtigare att kalla allt för “porr”, men egentligen skulle man väl kunna reservera ordet för “fulsex” och “fulmat”?
Sedan är det rätt kul att porr är en ersättning för äkta vara, både när det gäller sex och mat.
Det här var ju en rätt hopplös kommentar. Det är svårt att vara ordnörd…