Produkttest: Bon Paté Rydbergs (0/5)

Så här i efterhand vill jag skylla på tröttheten. Mars egen trötthet, den segt söliga som aldrig vill släppa. Påspädd med en sömnbrist orsakade av  molande tandvärk. (Husmorstips: Ät inte en påse paranötter med ömmande nylagad tand om du inte vill ha vansinnesvärk i halva huvudet.) Men det är inga ursäkter, inte för den här typen av handling. Kanske är det ju just  i dessa tillstånd av utmattning som vi visar våra rätta jag. Som våra inre avgrunder skymtar genom den fasad vi inte orkar hålla upp helt.

Jag vill alltså inte kännas vid den del av mig som tog upp två hermetiskt till slutna plasttråg med “lantpaté” från Rydbergs. Men jag kanske måste konfrontera den. Hur tänkte jag? Jag hade planerat att köpa leverpastej, en god dansk grovmald med kraftig leversmak. Nu står jag här med en lantpaté i kylen. Och en öppnad, nästan orörd i soporna. Ingen av mina kärleksfullt komponerade pikanta bärsåser (recept nästa söndag i Sydsvenskan) kunde rädda den. Tvärtom korrumperade patén såserna. Trots sin brist på karaktär dominerade patén på ett slätstruket vis jag inte upplevt sen Loket härjade i teve Den växte i munnen. Den var hård, den var klistrig, den var fadd.

Men den var 2 för 30 kronor. Skylten stor och röd. Och mitt öde var beseglat.