Programförklaring: Det här med livsstil

Jag har vänner som tror att jag bara kan skriva om mat, att det är det enda jag kan. Så nu tänkte jag skriva lite om känslor, närmare bestämt  mina egna sårade känslor. Det är fint att skriva om sina känslor.

Naturligtvis är jag ju förtretad (jag vill ändå inte drista mig till att använda ordet kränkt) över att Matälskaren nominerats till Stora Bloggpriset i kategorin Livsstil. Jag som alltid högljutt gapat om hur mycket jag avskyr det där ordet. Liv ska inte se ut, de ska inte formateras till en stil som just nu ligger rätt i tiden. De ska levas. Och levs de med eftertryck blir det lätt lite skevt, brötigt och oskönt. Jag inbillar mig att personer som eftersträvar en livsstil försöker tukta något som kanske stannar i växten när det inte får spreta fritt. som ett plommonträd eller kanske körsbär såna där mörka saftiga moreller som man kokar sylt på länge så att den blir karamellig och sen brer man den på Kanske har jag fel. Men jag vänder mig mot det ytliga och konformistiska som ordet livsstil antyder.

Om jag haft mer tid skulle jag kunna fördjupa mig i detta. vi ska snart nämligen äta kyckling och vet ni hur man får det bästa knaperskinnet utan att Och jag har märkliga medtävlare. Ska ni rösta på någon annan, någon som har en vackert brötig … OK då – livsstil, ska ni rösta på Johanna. Jag tycker faktiskt att Gynning är kul som programledare. Tyvärr tror jag inte att jag vinner med tanke på Gynnings läsarkrets. Men jag hoppas och tror att långt efter det att Gynnings rattar är bortglömda kommer någon någonstans minnas mina lökar. syltlök är gott har ni förresten smakat vietnamesiska inlagda schalottenlökar de är helt fantastiska med lite blommiga vitlökstoner men ändå

Någon annan kategori då? Nja, i kultur skulle jag få konkurrera med mina favoritbloggar Bokhora och Vassa eggen. Och duktiga Rosmari. det påminner mig om den där såsen med rosmarin och oliver jag brukade servera till marulk det var när marulk ännu var Å andra sidan skulla jag inte höra hemma i Sport och fritid heller. Mat är inte en fritidssysselsättning för mig. Och inte en sport heller för jag har då rakt ingen tävlingslystnad och blir hemskt nervös av alla formella tävlingar. och hungrig i synnerhet på korv det hör ihop med tävlingar en gång när Jag är nämligen både en usel skrävlande vinnare och en lika usel, bitter choklad ginochtonic grapefrukt hej vad det går och ogin förlorare. Vänta, så får ni se! ehum kycklingen blir kanske torr snart

Nej, Matälskaren är inte någon livsstil. Den är ett symtom. Dag för dag kan ni följa en skakande skildring av eett obönhörligt sjukdomsförlopp. Hur en i grund och botten stark kvinna med en sund själ bryts ner av en obsessive-compulsive disorder och en disintegration av jaget. Men tills kategorin Symtom dyker upp nöjer jag  mig med att skvalpa runt i uppsamlingshitet kallat Livsstil. är det färdigt nu så att man får mat ?