Nu börjar semlorna svärma och man får akta sig för att inte trampa i de svampiga smaklösa små bulleländen (jo, det finns goda arter men de svärmar inte). Men nu handlar det inte om det utan om ordet. I Finland (och även i södra Sverige, läste jag nyss) heter det fastlagsbulle. Medan en semla är det som i Sverige kallas fralla. Kan vara bra att veta. Nå ja.
I morse kom jag att fundera på ursprunget till ordet krapula, som betyder baksmälla på både finlandssvenska (där slangversionen krabbis är vanligare) och finska. Det låter som ett finskt ord som har lånats till finlandssvenskan, men nej, så är det inte. Det kommer från forngrekiska via latin (enligt saob och en artikel av Mikael Reuter på Forskningscentralen för de inhemska språken). Där ser man. Samma ord finns tydligen kvar i spanskan och även engelskan (crapulent, crapulous). Varför har krapula månne försvunnit ifrån Sverige?
Kommentarer
8 svar till ”Relevanta finlandismer”
I Göteborg – och även Norge tror jag – brukar vi säga rundstycken, enligt den tyska traditionen.
Intressant! På Wikipedia står många olika namn, men inte det. Du kan göra en insats!
Jepp – det kalles rundstykker i Norge:-)
Det står redan på wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Frallor
Du kanske har fixat det i dag?
Nej, jag missförstod. Trodde du menade fastlagsbullarna!
I Bayern heter fralla “Semmel”, inte “Brötchen” som i Nordtyskland. För övrigt. Men så är de också lite mer påverkade av latinet än Tyskland i övrigt.
Nog har termen semla spridit sig till västkusten, säkerligen en del i konditorkospirationen att få oss börja äta dem redan i mellandagarna och inte vänta till fettisdagen.
När det gäller finlandssvenska bageriord tycker jag i övrigt det är bra att ha koll på att kanelbulle heter örfil.
Jag har haft förmånen att njuta mycket starka drycker i finlandssvenskars närvaro och därvid lärt mig att krabbis är bakfyllans fysiska del, illamående och huvudvärk etc, medan termen morkis betecknar bakfylleångest.