Om grapefrukt och lite annat

Tills för en kvart sedan tyckte Johans yngste son inte om grapefrukt. Nu älskar han det. Förklaringen är det lilla mirakel som låg i Årstidernas sändning. Den slår inte den vidunderliga grapefrukt vi fick i somras men den här var mild med nästan parfymerad smak. Nu ligger ungen bredvid mig i sängen med ett lyckligt leende.

Skalet på grapefrukten kokar jag in i sockerlag med ingefära.

Sluta aldrig att ge barnen smakprover. Och att servera samma sak många, många gånger utan att ge tappt. Man lär sig tycka om nya saker hela tiden. Just nu utvidgas den äldre sonens matuniversum med Big Bang-hastighet. igår älskade han Seyhmus linssoppa, de vegetariska, kåldolmarna, falafelarna, ingefärsdrickan … För ett år sen rynkade han på näsan åt allt på samma buffé. Dessutom skvätter han anslånde mängder het chilisås av en vuxen osöt variant på mycket mat.

Årstiderna har både sisådäriga produkter och pinsamma bottennapp i sina sändningar men medelnivån på våra grönsaker och frukter är betydligt högre än den skulle ha varit utan leveranserna. Och nästan varje vecka får vi någon frukt eller grönsak som är så där bisarrt bra som vore den odlad på en annan planet. Och vi äter dessutom många fler olika sorters grönsaker och rotsaker.

Nu sjunger de tre männen i min familj en fin sång med den enkla, men mycket vackra texten: Lisalisalisa lisalisa lisalisalisa. Och en ny dag kan börja.