Jag lever ett väldigt tryggt liv, småbarnspappa som jag är, och söker inga andra kickar än dem jag får av mitt morgonkaffe. Men även för en sådan som jag kan det komma tillfällen då gränser måste utvidgas, då en risk måste tas. Tänk att jag gjorde båda två ikväll, dessutom samtidigt. Även om det hade varit mer spännande att sätta tungan mot ett niovoltsbatteri.
Jag smakade på riddarmusseron för första gången. Först kollade jag ängsligt alla särdrag: jodå, där var de bruna fjällen på hatten, de svavelgula urnupna skivorna, den gula hatten och den ljusare foten, det vita köttet med lukt och smak av mjöl. Visst var det en riddarmusseron. Inga vidare giftiga förväxlingssvampar. Så vari bestod risken?
Jo, riddarmusseronen har omvärderats som matsvamp. Se här, om ett antal förgiftningar som inträffat efter att riddarmusseron ätits, en del med dödlig utgång. Det visar sig att upprepat ätande av riddarmusseron kan leda till rhabdomyolysis, en form av muskelnedbrytning.
Nå, inte löpte jag någon större risk med den enda riddarmusseron jag åt idag. Och trots att riddarmusseron ätits i många år i Sverige finns inga inhemska förgiftningsfall. Handlar det om en variant? Är det miljöfaktorer? Det är fortfarande oklart, men även i andra fall där svampars matvärde omvärderats råder försiktighetsprincipen, åtminstone officiellt.
En sak står i alla fall klart: det var en riktigt god svamp. Ren och fin svampsmak, med fint tuggmotstånd och spänstighet. Men jag kommer att ligga lågt med den i framtiden. Om jag vill känna spänning i vardagen gör jag som jag gjort tidigare:
- Tar på mig strumporna i mörker (kan hamna på vrången!)
- Plockar åt mig mjölk i blindo på Coop (jag kan missa mellanmjölken!)
- Håller kaffekoppen med höger hand istället för vänster (kan spilla!)
Ett liv på gatans vilda sida, det är min melodi.
Kommentarer
15 svar till ”Riddarmusseron – take a walk on the wild side”
En av mina polare ska sluta med anfetamin. Han frågade om tips på svampar som substitut. Tips?
Det han behöver är inte svamp utan svampplockning. Pseudo-mindfulness i granskogen!
Han lär inte hitta dem ändå, men det kan vara en drivkraft för honom till att ens ge sig ut i skogen om han vet att det finns något värt att leta efter!
Btw, jag och Gitto ska ha Oxsvanskonferens på söndag i Östersund, kommer du?
Det var modigt! Själv skulle jag aldrig våga… Tack för en bra sida.
Ska vi ha oxsvanskonferens också, Robin? Guld!
/hälsar nya köksbitchen
Eftersom den tydligen orsakar rabdomyolys, så angrips muskulatur, hjärta och blodcellerna. Men innan dess blir det allmänna förgiftningssymtom.
Minai från Svampguiden? Kul att du gillar mina simpla inlägg. Klart du vågar! Om ett par år har du testat dig igenom alla svenssonarter och fingrar på suspekta musseroner och stubbsvampar i jakt på den ultimata upplevelsen!
Kurt: har du smakat den?
Jag skall lugna alla läsare med att risken jag tog var ganska uppvriden i texten. Det har inte säkert förekommit några förgiftningsfall av riddarmusseron i Sverige, och de som förgiftades hade ätit ganska rejält av svampen. Men det är klart, tills man vet säkert…
Jag har 20 kilo oxsvans i frysen. Tänkte plocka upp dem till helgen, så alla som vill komma på oxsvanskonferens är välkomna. Det låter ju så vackert….
Peter, visst kommer du på oxsvanskonferensen? Och för att inte kapa tråden helt så kan jag ju kommentera relaterat till det DU skrivit också. :)
För det första är länken i inlägget trasigt. För det andra så är jag mycket skeptisk till musseroner. De ser lite hotfulla ut, tycker jag.
Hej Peter,
Ja det är jag från svampguiden! Gillar ju svamp på alla sätt och vis.
Länken är fixad.
Musseroner hotfulla? Svampar som bryter upp ur en strumpa, _där_ har du några som ser hotfulla ut.
Lova att laga till oxsvansen med värdighet. Skall ni testa att grava den?
Minai: har du planer på att ge dig på musseronerna redan i år?
Hotfulla svampar?
Är det stinksvamp du menar?
Örjan, de ingår i den kategorin. Slidskivlingar, flugsvampar etc. Det är som triffider som kläcks.
Marina ätliga triffider.
http://en.wikipedia.org/wiki/Geoduck