Rimskivling galore

Så länge man har ett klädesplagg på överkroppen reder man sig i svampskogen. Jag minns speciellt när jag efter att ha stoppat korgen sprängfull av trattkantareller sprang på ett enormt fält av samma svamp. Det var rätt sent på kvällen, på höstkanten, och det skymde på bra bland tallar och granar. Jag bestämde mig för att den här svampen skulle jag få med mig hem. Jag drog av mig tshirten, knöt ihop ärmarna och började stoppa tröjan full. Det var nog en syn att till slut få se mig treva mig fram till cykeln i riktigt blåmörker, en säck över axeln och en bågnande korg i andra handen. Det var riktigt blöt, tung svamp och det var rått ute. Jag cyklade fel på vägen hem och fick en riktig omväg där jag faktiskt funderade över det tillrådliga i att fortsätta. Några lysen hade jag inte på cykeln. Jag var tungt lastad, och det var lördagkväll mitt ute i skogen. Men å andra sidan, vad fanns att göra förutom att fortsätta.

Jag tror faktiskt att en hel del svamp ruttnade bort när jag skulle torka den på soffbordet i min lilla lya. Någon större koll på torkning hade jag inte – det var många år sen, och svampen låg i tjocka lager. I vardagsrummet stog en bedövande lukt av fukt, granbarr, övermogen svamp och Benetton Colors for men.

Igår var det dags igen. En kort räd ut i skogen blev ett skördetåg av perfekt, knoppande rimskivling, med sitt karakteristiska obscena utseende. Den fanns överallt. Efter fem minuter var min stora påse full. Efter tio minuter kunde jag inte bära mer. Jag drog av mig träningströjan och började plocka i den. Efter en halvtimme gick jag hem, tröjan var skitig och stinn och jag var en fem sex kilon rimskivling rikare.

Rimskivlingen, en av mina riktiga favoriter. Köttig och läcker, med ett smakdjup som inte många andra svampar når. Den ska stekas i smör, på medelhög temperatur, länge. Smaken koncentreras och tar aldrig slut.