Ryktet om min död är betydligt överdrivet

Jag är inte död. Jag har bara överlevt ett mexikanskt bröllop. Skillnaden känns dock relativt obetydlig idag. Enligt talesättet håller någon där uppe som en skyddande hand över barn och fyllon. Igår vid tioelvasnåret på kvällen lyckades jag efter ett betydande vinintag hiva ut mole och hälla upp rödvin till nästan 100 personer utan att spilla en droppe på min nya limegröna linnedräkt. Man kan bli religiös för mindre.

Några höjdpunkter från bröllopet: Min älskade kusins brudgumstal som kom när alla fått maten serverad: En lång och inlevesefull skildring av möjligheterna att göra Number One och Number Two på vårt landställe (i buskarna, inomhus, i bajamajan och på utedasset). Samt skildringar av vad som händer om man drar fel nummer på fel plats.

Att träffa Alines fantastiska släkt från Mexiko var en upplevelse. Inte minst hade jag och hennes far en fin stund när vi stod och värmde mole tillsammans. Det var befriande att konstatera att vi var tio nationaliteter på bröllopsfesten. (Tänk nu inte: carbon footprint. Tänk: Världsfred!) En av gästerna är vinmakare och hade makat det goda vinet till den mexikanska middagen. Min fantastiska faster och hennes flickvän hade lagat den goda lunchen och fixat oändligt mycket mer. Den mexikanska delegationen hade fixat sen middagsbuffé med mole, underbara pintoböner, ris och kroiandermousse. Min mamma hade bakat alla tårtorna och lovade mig bankgaranti för huset vi bjuder på för att jag inte skulle säga eller skriva ett ord om den. Därför frågade jag bara lite försiktigt om det var så klokt att ha monterat ihop pavlovan fyra timmar innan den skulle ätas.

Min pappas fina vigselceremoni i eftermiddagssol på bryggan, min systers diktläsning (med engelsk personlig översättning) och min brorsdotter Alvas skönsång. Det är inte en lätt lott att vara genuint musikalisk i min släkt.

Det nattliga fyrverkeriet på skäret arrangerades av min lillebror.

Dresscode ar för övrigt som mycket annat oklar. Det förekom kiltar (komplett med vimpelprydda strumpor, i minst ett fall med en matchande tandborste nedstucken under strumpkanten), det förekom galaklänning med stilettklackar (svårt i gräset), några hade T-shirt och shorts, andra hade saronger och någon hade vad som hånfullt benämndes hallick-kostym med slips. Och alla tyckte att just de var snyggast.

Jag tänkte lägga upp lite bilder från bröllopet och recept på snacksen jag och min syster lagade. Måste bara vila lite först. Festen pågår för övrigt ännu, men vi åkte hem tidigare.