Ni tror ni känner mig. Och det gör ni ju. Men ibland känner jag inte ens mig själv, och den biten talar jag tyst om.
Framför allt tappar jag helt koncepten när kylen svämmar över av disparata ingredienser, när jag inte har något bloggsug och mina ursprungliga planer (kall sås på gurka och rädisa – totalt misslyckat!) går i stöpet. Då kan det bli rätt bisarrt.
Framför allt: det jag hittar ytterst i skafferiet får liksom stryka på foten, bita ihop stoltheten och bara hänga med. Så här blev det idag.
600 g sej som jag frös in från en årstidernaleverans eftersom vi hade annan mat den dagen skärs i större bitar för de ska tina lite fortare eftersom jag av någon anledning bestämde mig vid sextiden att vi ska äta fisk. Beströs med vegeta och tabasco, för tabasco är alltid gott. Och vegeta? Tja, det är vegeta.
En halv savoyspetskål som jag inte vetat vad jag ska göra med strimlades och smörfrästes med en halvvissen strimlad purjo. I åkte också lite malen torkad stolt fjällskivling eftersom dagens kantarellskörd påminde mig om att jag har svamp kvar sen förra året i skafferiet. Vetemjöl och den där mjölken vi aldrig dricker upp eftersom vi bara tar en slatt i kaffet åker med av inga konstiga skäl alls.
Det hälls över fisken. Het sås får fisk att tina har jag hört.
Sen ögnar jag ett par tomater som bananflugorna också börjat intressera sig för. De skivas för att toppa häxblandningen. Tomat och oregano är gott, så lite torkad oregano smulas över. Och lite mer vegeta för säkerhets skull, för nu börjar det faktiskt bli en smula osäkert vad det här resulterar i för slags anrättning.
Sen hittar jag ett paket fulfeta i kylen. Det blir självklart kronan på verket. För nu har den här maträtten ändå varit obloggbar från vegetan och framåt, så man behöver inte direkt sträva efter någon slags autencitet eller renhet.
Ugn, 175 grader. 35 minuter. Och ut kommer något som kanske inte är fantastiskt. Men det är mat. Och det är gott. Faktiskt betydligt godare än det låter.
Men hädanefter hoppas jag inte att någon idoliserar mig och tror att jag lever på gudars nektar och ambrosia, jesu vin eller matbarensnacks. Det där som kallas Livet tillåter inte sådant, som ni säkert förstår. Men strö lite vegeta över min grav, så är ni snälla.
Kommentarer
11 svar till ”Saker jag lagar när ingen ser”
Annorlunda reflektion?
Många kockar pratar om behovet av perfekta råvaror för att kunna laga god mat.
Men
Jag beundrar matlagare, som, med begränsade resurser, och befintliga råvaror, använder sina kunskaper för att få fram välsmakande rätter.
Det är matlagningskunskap.
Vegetarisk 4 Life!
Vegeta — det är väl typ 96% smakförstärkare?
Men jag kan gärna strö lite torkad vitlök på din grav.
Görel: Tycker att Gittos “erkännande” har full heder.
Alla känner igen sig i situationen, men få vågar erkänna sina hemliger.
Ingen Allium-variant från min hand, snarare förgätmigej.
“hemligheter”
Helt med Örjan. Är själv en “trolla med knäna”-matlagare och ibland tar matlagningen en dit man absolut inte tänkt sig från början. Lite kul trots allt, Kajsa Wargh-style. Fast nu sitter jag i Kalifornien och undrar hur jag ska lägga upp matlagningen här, har svårt att hitta rätt yoghurt och smör, bara en sån sak…Behöver nästan assistans i mataffären, utbudet här är ju knäckande :)
Örjan: Man behöver verkligen inte perfekta råvaror (även om råvarorna i sig – minus vegetan då – var väldigt fräscha och fina). Men jag tycker inte att man ska skämmas för att man blandar ihop det man hittar i kylen och toppar med smakförstärkare, ibland blir man faktiskt positivt överraskad. :)
Görel: Ja, det är fullproppat med smakförstärkare. Men djävulskt gott. Och jag är ingen purist på den punkten.
Mia: Spännande ändå, med detta enorma utbud. Men jag förstår din frustration, valfrihet kan vara tämligen förvirrande. :)
Edward är – vilken surprise att jag skulle råka nämna honom, va – fenomenal på att laga ihop saker och ting på vad han hittar i kyl och skafferi. Jag ser såklart ett TV-program med er två ihop. ;.)
Men det var egentligen inte det jag skulle skriva, utan att jag nog hade tänkt mig att det borde växa svamp på din grav! Fast det hindrar såklart inte att man strör lite Vegeta över, också.
Ett tv-program med Edward är min stora dröm! Tror tom vi pratat om det, ett two fat ladies fast med oss i stället. Jag tror det skulle bli en succé!
Spicy snabbnudlar med massor av pressad citron. Sablar så gott!