Efter att jag jobbat en del på krog och ännu mer på studentkrog under det sena 80- och tidiga 90-talet ville jag inte se en gräddtetra i ögonen på många år. Uppenbarligen var det fler som kände samma sak; för vitvinssås och andra gräddsåser försvann i det närmaste spårlöst från de krogar som numera ibland kallas för fine dining. Allt fler kockar struntar dock i vad trenden dikterar och lagar helt enkelt den mat de gillar; det enda som i viss liten mån förtar min beundran av inställningen är att de alla började göra det exakt samtidigt. Hur som helst biter jag huvudet av skam och erkänner: Vitvinssås är ju gott. Här en bild från vår senaste återförening på Atmosfär i Malmö: en tunn men ljuv variant i sällskap med kungsflundra, brynta champinjoner och perfekt potatis. Hej, nittiotal och välkommen tillbaka! Förlåt att jag var lite dum och talade illa om dig, jag ångrar mig lite. Bara du lovar att jag aldrig mer behöver se den där marulken med stekt ananas och sås på grön chartreuse och pistasch, kan vi nog försonas.
Nu undrar jag, kära läsare, vad saknar du mest från nittiotalets tallrikar? Bäst svar blir Veckans matnörd. Vad “bäst” är vet jag inte förrän jag får se det. kan mycket väl vara värst också.
Kommentarer
28 svar till ”Saker jag saknat: Vitvinssås”
Något smart, utstickande svar har jag inte men jag vill minnas att jag åt en jäkla massa struts på 90-talet. Men det var först i somras jag såg struts på en meny igen.
Va? Har vitvinssås varit ute? Hur har den kunnat vara det? Tur man inte följer med.
Vem i hela Småland bestämde att vitvinssås var ute? Kan man fortfarande bränna människor på bål? Sakerna jag kan sakna från 90-talet är kanske inte något som man la på tallriken, men wok-pannan används inte alls lika mycket. Den är bra, och jag föreslår att folk plockar ner den från längst in i det där skåpet högst upp och börjar återupptäcka den.
Tex/mexmatvågen, nu sorgligt reducerad till fredagstacos.
Det jag saknar mest är ärtsoppebuffen på restaurang Hemma hos som låg i Haga i Göteborg. Helagad soppa, god ost och högar av varmt fläsk och korv. Man pekade och kocken skar upp det kött du ville ha.
Som student var detta höjden av vardagslyx, särskilt när schemat tillät en punsch!
Stefan: det låter alldeles alldeles magiskt!
Att man fick äta vilken fisk man ville, och billigt var det…
Jag saknar sufflé! Tex på billig 90-talstorsk med skirat smör.
Niklas och Ralph: Ja, så kloka ni är! Det jag saknar mest är naturligtvis det obekymrade fiskätandet.
Eller det obekymrade ätandet överhuvudtaget?
Var det inte på sjuttio- och åttiotalet vitvinssås signalerade att här, här lyxar vi till det? Åhå, Sjötunga med vitvinssås, ser man på.
Vad är egentligen den nya ketchupen, kan jag undra. På sjuttiotalet hade man ketchup till allt, på åttiotalet hade man vitlök i allt, på nittiotalet hade man Thaichili-sås till allt.
Hej. Lite off-topic men skitsammma. Vi ska laga en tomatsoppa på färska tomater. Receptet säger chèvre (som ska mixas i) men det råkar ligga en bit ädelost i kylskåpet. Saken är den att jag aldrig har hört talas om mat med tomat och mögelost i kombination. Men varför inte liksom? Skulle den kunna vara för salt månne? Saknas syra? Annars har vi lite feta i gömmorna. Är den ett bättre substitut?
Ändrar mig lite och instämmer m Niklas och Ralph.
Claes: Hemvevad majonnäs med smaksättning?
I Malmö på 90-talet serverades det mycket Elefantöra, dvs stor stekt lövbiff. Vet inte om jag saknar det, men det är ett minne.
Hemma gjorde föräldrarna kokta kronärtskockor med smör, salt och citron. Kanske inte 90-tal från början, men vet inte många som äter det idag hemma (i love it).
// Sara
Tryffelolja har väl varit lite ketchup. Eller lagrad balsamvinäger.
Det står på flaskan att det är det, och så var det skitdyrt.
Är inte italienska bufféer väldigt nittiotal? De kan jag dock vara utan..!
Claes: Är man LCHF:are är väl fet-grädde och fet-creme fraiche starka kandidater. Det och majonnäs går tydligen att dränka allt med, gärna i kombination.
Jag saknar sjötunga Walewska som den serverades på Savoy i Malmö förr men det kanske var 80-tal.
Vågar jag erkänna att jag saknar langos? Nu gör jag det i alla fall. Jag saknar langos. Var tusan tog det vägen?
Anna: Ja det är faktiskt jäkligt gott, ett tips är att göra egna. Ruggigt gott när den är nyfriterad. En klassikermiddag hos en av mina polare faktiskt.
Plankstek. Eller är det tillbaka?
Hejsan!
Fin läsning och inspirerande blogg!
Kika gärna in på min om du har lust…
Ha en fin dag!
Kram
Jäsiken, jag saknar det alltihopa! Elefantöra, langos, plankstek… Give it to me! Fast helst med kvalitetskrav från 2010. :-)
Claes: Håller med om att tryffelolja var millennieskiftets ketchup, fast bara för de besuttna. Annars är det nog sweet chilisauce fortfarande.
Vet inte om det var 70-tal eller 80-tal, men friterad Camemebert med hjorton. Tjälknöl var lite hippt på en restaurang på Kungsholmen. Inte så dumt.Flamberade såser kan jag också sakna.
åh, vitlöksbröd. Görs hemma nuförtiden.
Jag saknar kanelbullar och muffins som är lagom stora.
En riktigt nittiotalsklassiker för mig är kombinationen grädde/creme fraiche, lax och pasta. Laxen får gärna vara rökt och formad som en ros.
På det hela taget tycker jag att det sena nittiotalet präglades av en otvungen attityd vis-a-vis pasta. Cajunkryddad pasta med jätteräkor? Inga problem! Nånting som påminner om bolognese men med burkmajs i? Jag kallar det lunch!
Listan kan göras lång, som man säger. Även om jag inte saknar precis ALLT av det…
Det var på 90-talet som de feta vaniljstängerna från Tahiti gjorde ett kortare besök i det salta köket— då bla som hem rörd vanilljmajo i rillett …eller har jag en minnes lucka ;-D, nja ganska så parfymerat vill jag minnas..
90talet var årtiondet när tv-kock-begreppet innebar en lätt berusad Floyd framför en camping-spis, en svensk-ättad chef ylandes ‘bork-bork-bork’ eller Jan-Boris Möller på äventyr i diverse kändisars kylskåp. Fan vet om det egentligen är så mycket bättre idag…
ÄRTSKOTT!!!