Jag har varit inne på sillkremlan några gånger tidigare men då inte sagt så mycket om hur man kan känna sig säker på att det verkligen är en sillkremla man hittat. För problemet är att arten sillkremla inte finns, det handlar istället om ett komplex av arter som kan anta snart sagt varje färg och form som ryms inom kremlornas släkte, Russula. I svampböcker står ofta om sillkremlans säregna lukt (skaldjur, sill-lake, fisk, kvinna) men i skogen är lukten inte alltid så tydlig och när man luktat på ett antal kremlor tycker man till slut att allt luktar åtminstone lite grand av sill, det är fantomer i hjärnans luktcentrum som föds i rent önsketänkande.
Inte ens de tumregler jag brukar gå efter ger en bombsäker identifiering, men med tiden tar jag fel allt färre gånger. Numera känner jag mig ganska säker på sillkremlan, en anledning så god som någon att dra öronen åt mig. När slentrian och högmod spelar samman kan det gå så fel. Inte för att konsekvenserna är så digra när det gäller kremlor. Det värsta som kan hända är att man kan få med ett skarpt smakande exemplar. Om man nu inte också bommar släktet. Då kan det gå betydligt värre.
Alltså: förlita er inte på näsan i det här fallet (annars är näsan ett sorgligt outnyttjat instrument i svampskogen), sillkremla luktar sällan sill redan i skogen. Först tar ni reda på att ni håller i en ätlig kremla, se till exempel här. Sedan skär ni bort den jordiga delen av foten med ett plant, fint snitt. Ta ert renaste lillfinger och tryck mot snittets centrum. Känns det svampigt? Som att där finns en märg? Det är i så fall ett gott tecken. Titta nu på skivorna. Finns där bruna fläckar vid skador, till exempel där ni kommit åt med tummen vid plockningen? Det är också ett gott tecken. Titta nu igen där fingret trycktes in. Har där blivit lite mörkare, åt det bruna hållet? Bra tecken. Luktar det kanske till och med sillspad? Om inte, ta med svampen hem, en del sillkremlor kan ta lite tid på sig att både dofta och mörkna.
Om man vill sovra lite redan innan svampen plockas går det att få ledtrådar från sillkremlans utseende i stort, som jag tycker är lite musseronliknande. På mindre exemplar är foten ofta tjockare vid basen och smalnar av mot där den fäster i hatten. Hatten har ofta en lite vågig form som gör att sillkremlan liknar en färgglad slokhatt när den knoppar upp. Hattens färg, tycker åtminstone jag, har lite akvarell över sig. Den är lite utspädd och flammig och är inte så bjärt som hos många andra kremlor. Annars kan färgen variera ganska friskt. Där finns ljusröda, mörkröda, gröna och bruna sillkremlor, beroende på vilken art det handlar om. Skivorna drar ofta svagt åt gult. Ibland, men absolut inte alltid, har sillkremlan inslag av rött på sin fot. Olika arter av sillkremla växer med olika träd.
När man väl vet att man hittat sillkremla är det klassiska att stuva den med dill, dillfrö och grädde för att lyfta fram den karakteristiska skaldjurssmaken. Sillkremlan är dryg, om man blandar ut med mild, neutral svamp kan det räcka med en enda sillkremla för att ge smak. Ikväll hittade jag tre gransillkremlor på en kvällspromenad i skogen, men så är jag också begåvad med en satans tur.
Vill ni se några exempel på hur sillkremla kan se ut så titta här, bilderna är tagna av Irene Andersson och publicerade på Svampguidens forum.
Kommentarer
8 svar till ”Sillkremla”
Svampen på bilden är alltså inte dålig, den bara visar att den är en sillkremla. Det är som när ett äpple skärs itu, en enzymatisk oxidationsprocess.
Jo, det ÄR verkligen svampsäsong, gå ut i skogen å se efter själva.
Visst är det säsongsmässigt svamptid, men hos mig fördröjd pga för lite regn före midsommar.
Tror du håller med mig om att det efter kraftig “jordtorka”, krävs min 3 veckor av fuktig/våt mark innan mängden av svamp börjar visa sig. OK om grundfuktighet funnits,och kraftigt regn sedan kommer, då kan svamparna “poppa upp” synnerligen snabbt
Hittade 1-2 L kantareller idag i tidigare bombsäker åkerholme.Tyvärr slyrensad av markägaren. Annan favoritplats/skogsbacke kom jag en timme för sent till.Såg andra plockare gå däriftån. Fick plocka övertorkade och krossade kantareller de ratat.
Och knappt några andra svampar i övrigt. Varken pluggskivling,vitriskor, kremlor el dyl. Ännu ingen KJ-knopp. Ok vissa “parasollsvampar” som jag aldrig intresserat mig för. Har aldrig sett dem på bild bland matsvampar.
Hoppas på bättring. Idag kraftigt åskregn med lokala regnvariationen 5-15 mm.
Intressant om sillkremlan. Har hittills bara ansett den som blandsvamp. Ej som huvudaktör. Måste prova. Med rimskivling? Eller vad är ditt förslag?
Hm, undrar vad det kan vara för parasollsvampar. Det som genast poppar upp är förstås kamskivling, kan det vara den?
Sillkremlan smakar så speciellt att den inte kan blandas in i bakgrunden, den märks. Med detta sagt skall det också sägas att _så_ mycket sillspad smakar den sällan, åtminstone inte de ek- och granvarianter jag hittat. Den funkar nog bra till blandsvamp också.
Rimskivlingen vill jag ha för sig själv, vad sägs om att blanda sillkremlan med champinjoner? De poppar upp i snart sagt varje offentlig gräsmatta. Eller kanske med andra kremlor?
Absolut ej kamskivling.nämnas bör kanske att det var vid matnings-/skjutplats för vildsvin. Antagligen relativt fett. Stora bestånd. 5-7 cm hattar. Gråbruna. Mörka lameller, såvitt jag minns.
Har ej tillgång till mina gamla svampböcker. Köper antagligen ny idag.
Vilka rekommenderar du?
Pelle Holmbergs bok, Nya Svampboken är ganska säkert den bästa svampboken för matplockare. Det tyngre gardet använder ofta Ryman-Holmåsen har jag sett, men Pelles bok + Internet räcker för mig.
Tyvärr hannt jag ej läsa ditt svar innan bokhandelsbesök. Där fanns ej Pelle Holmberg.Blev Bo Nylen i nionde upplagan.Ser och är medveten om att texten ej uppdaterats sedan 1979. Men som tur billig 149.- så jag har råd att även köpa en mer aktuell Pelle Holmberg.
Kanske detta blir ett slit/slängxemplar för skogen,trots att jag aldrig brukar ha med bok vid privata svamputflykter Ev intressanta nya sorter brukar jag ta med något exemplar av (i separat påse) för identifiering vid hemmabordet.
Hittar ej min exakta “parasollsvamp” i boken. Måste tydligen tillbaka för att examinera. Men egentligen, skit samma. Antagligen ingen intressant matsvamp.
Bo Nylén är Gittos favorit. Men en del svampars matvärde har omvärderats sedan 1979, onekligen.
Kanske är det någon spindelskivling som är din parasollsvamp? Nu vill jag ju veta…ta gärna en bild om du kommer åt.