Jag hade hittat pomeranser på ICA som skulle förvandlas till en hollandaise. Årstiderna hade levererat fin skrubbskädda. Jag hade efter mycket om och men bestämt mig för spetskål fräst med bacon som tillbehör. Återstod bara själva matlagningen.
Och ni anar redan på inledningen vart det här barkar hän va?
Käpprätt åt helvete. Som vanligt var vägen dit kantad med goda föresatser och ett par glas matlagningsvin.
Förutom det högst ironiska att jag misslyckades på den gastronomiska höjdpunktens dag så finns egentligen intet att berätta. Men jag gör det ändå, androm till varnagel.
Jag sjöd saften från pomeranserna tillsammans med lite av skalet, en gnutta rosmarin och the usual suspects: vitpeppar, scharlottenlök och lite vitvinsvinäger. Smöret bryntes – inspiration från en kommentar av Lisa. Magnus konstaterade vid det här laget att kombinationen doftade komplett ljuvligt.
Jag rörde ned äggulorna och började frenetiskt att vispa över mitt vattenbad. På med lite brynt smör. Försiktigt, försiktigt, för… skit också!
Såsdjäveln skar sig förstås omedelbart. Där stod jag med en kastrull full av pomeransdoftande äggröra dränkt i brynt smör. För i helvete.
Väl medveten om att inga såser är så goda som de man aldrig får chansen att äta smakade jag på blandningen. Magnus också. Vi var rörande överens om att det kan ha varit världens bästa sås som någonsin dött värmedöden.
Så skrubbskäddorna serverades stekta med brynt smör och en gnutta lime i stället. Det var väl okej, men inget att skriva hem om. Och dessutom smakade kombinationen spetskål, bacon och en gnutta vitt vin nästan exakt som Kalles kaviar. Bisarrt och otippat.
Nåväl. Kombinationen pomerans, rosmarin och brynt smör ska testas så fort jag kommer åt att fylla på mitt pomeransförråd nere på ICA. Bara så att ni vet var ni läste det först.
Kommentarer
13 svar till ”Ska man misslyckas så ska man misslyckas grandiost.”
Heja! Det där är väldigt viktigt. Alldeles för få matbloggar handlar om misslyckandena. På’t igen!!
Pomerans och brynt smör låter enastående bra. Min skar sig också häromdagen (brynt smör är det svåraste att jobba med) men det finns en enkel räddning. Vispa ner en rejäl dutt kallt vatten och så kör man med stavmixern. Ett annat knep är att börja med några klickar rumsvarmt smör och sedan pytsa i det brynta.
Du har gjort det igen! nu är jag jättesugen på hollandäs.
Mitt basta tips ar att borja om pa en ny gula, tillsatt forst det skurna och sen smoret.
Tack för bloggsvar på min twitterfråga.
OK- nu fick du inte använda Isobels teknik denna gång,utan smält smör i stället.
Men undran. Om man låtit det brynta smöret stelna först? Kanske hennes teknik fungerat.
Skulle inte förvåna mig om du provar olika tekniker minst 10 ggr och sedan skriver en Taffel-artikel
jag har läst din blogg flitigt, men inte kommenterat tidigare. nu är det dock dags, för skrubbskädda har jag roliga minnen av.
jag var på kick-off på finnhamn på sensommaren 2010 och vi fick välja mellan tre förrätter, tre varmrätter och tre efterrätter (inte helt otippat). varmrättsval nummer ett var just skrubbskädda och bara ordet gjorde mig alldeles glad. jag kände mig för tillfället som en skrubbskädda i kropp och själ. detta till trots valde jag inte nämnda skädda, utan en lammrätt som var ganska medioker. jag smakade dock på skäddan och den var helt okej. den lämnade ingen önskan efter mer, men namnet skrubbskädda har jag applicerat på allt möjligt, inte minst en känsla av att man är just en skrubbskädda (den känslan infann sig för övrigt dagen efter själva middagen, som åtföljdes av nattbad och vin i mängd). vad jag ville förmedla var egentligen två saker:
1. din blogg är den bästa
2. skrubbskädda kanske inte är så gott, men det är ett härligt ord.
@Malin Undrar om inte Gitto som Ölandsuppfödd även är dito på skubbskäddan. Östersjöns plattfisk.
Men, kära du! Du vet väl att även solen har sina fläckar?
Du är bara bäst, så det så:-))
Patrik: jag är själv dålig på att skriva om mina misslyckanden. Grundtanken är “det här går ju inte att blogga”, visst känner du igen det?
Lisa: pomeranshollandaise SKA du testa. Totalt fenomenalt förutom uppfuckandet i utförandet. Och tack för tipset.
Hanna: det blev så äggrörigt att jag inte ens övervägde det alterativet. Grynigt är inte min grej.
Örjan: Du tror för gott om mig, därtill har jag varken tålamod eller smör nog. Däremot testar jag nog en gång till innan jag ger upp.
Malin: har jag sagt att det är för kommentarer som dina som jag älskar bloggandet?
Örjan igen: skrubbskädda eller flundra som det heter på ölänsdska åt vi sällan. Jag tror min far gjorde sig till ovän med fiskarna över något, vet inte vad.
Anki: jag har gigantiska fläckar. Men jag blir lika snopen varje gång en simpel smörsås skär sig. MVH alliterationernas mästare
Sss, jag trodde skrubbskädda var öländska. Eller nåt. Måste alltid tänka efter länge innan jag fattar vad det är för fisk. För mig som tillbringat somrarna i Roslagen heter det också flundra. Och inget annat.
Vi åt alltid flundran som den var. Tror jag, för det var mormor som stekte den. Men stekt bara, kanske med citron. Urgott.
Det går ju åt en del smör till en hollandaise.. var allt brynt? Eller bara en del som smaksättning?
Recept gärna.. när det lyckats :)
Iskallt vatten funkar jättebra och eventuellt en ny äggula.
Vi åt inte flundra för att ni gnällde så över benen – och så är det lite jobbigt att steka till nio personer. Typ osar. Och pappa har verkligen inte gjort sig ovän med någon fiskare. Kommer du inte i håg Harry och alla rökta ålar (Ooops – men det var OK då).
Plattfisk kallas skädda eller skrubba (finns många olika sortermed mer eller mindre fantasifulla namn)på västkusten. På Sveriges ostsida heter samma fisktyp oftast flundra, iallafall i folkmun och mindre petiga fiskdiskar. Sedan finns det förstås finvarianter som hälleflundra som får heta samma på båda Sveriges sidor.