Skamlöst bloggade han någon annans recept: Heléne Johanssons bröd på äpple och russin

Ibland funderar jag över de stora, mer betydelsefulla dragen i livet och tillvaron. Som till exempel vad det var som fick mitt bakande att gå från ängslig experimentverksamhet till trygg förvissning om att det jag tar ut ur ugnen kommer att bli bra och ätligt. Mina första surdegsförsök bjöd på stenhårda, platta och intensivt syrliga kakor. Numera, även om bröden inte alltid blir vad jag väntat mig, är det svårt att misslyckas helt.

Så vad var det då? Likt alla andra i surdegssvängen har jag stått med våg och mätt ut exakta proportioner, rört, skakat, ängslats, matat och rört lite till. Proportionerna i recepten har varit som skurna med kniv, i oro för att minsta avvikelse ger ett misslyckat resultat. Och utan att till fullo förstå vad som händer på ett mikrobiologiskt plan kommer jag aldrig att kunna göra bra surdegsbröd – trodde jag åtminstone.

Först när jag läst brunkebergsbagaren Heléne Johanssons Bröd släppte det. Stämningen i boken är avslappnad och där förklaras och ges recept som verkligen bakats igenom och inte bara skurits ner från industriell verksamhet (som de recept som kräver 127 g surdeg, eller 12.5 g jäst). Att följa recept som fungerar är oerhört lärorikt, och den största behållningen med bra recept är att jag omedelbart vill – och klarar av att börja ändra på dem.

Igår gjorde jag hennes äpple- och russinbröd. Jag har haft russin liggande sedan jag silade av vildjästen, och äpplen har vi på gården. Men jag tweakade förstås receptet en aning. Jäst hade jag ingen, så jag tog dubbel mängd surdeg, en blandning av vete- och rågsurdeg. Första jäsningen fick pågå ungefär 3h innan jag stjälpte upp den påfallande blöta degen på bakbordet och påbörjade den mjöligaste rundrivning jag någonsin lyckats med. Sedan fick bröden jäsa mellan 1-2h på mjölad duk innan gräddning. Framåt senkvällen smakade jag det första brödet, med smör och grynig ost. Det gick knappt att sluta äta. Knaprig skorpa, segt, tuggigt inkråm – som utlovat, och vilken smak!

Jag ger er en receptskiss nedan, och nu vet ni (om ni inte redan visste det) var ni kan hitta en riktigt bra bakbok. Det finns flera böcker, det finns nog också bättre. Men ingen som ger mig sådan lust att baka.

Äpple- och russinbröd

Heléne johansson, tweakat av peter jägerbro

3 mindre eller 2 större bröd

Använder du jäst kan du skära ner på surdeg och jästid. Det blir ett sött, smakrikt bröd som med ost och marmelad passar till kaffet och till kvällsteet.

  • En näve blötlagda och avrunna russin
  • 3 äpplen, urkärnade och tärnade
  • 200 g vetesurdeg
  • 200 g rågsurdeg
  • 450 g vetemjöl special
  • 100 g durummjöl
  • 40  g mörk sirap
  • 5 tsk salt
  • 350 g vatten (lite mindre vatten skulle inte skada)
  1. Blanda allt utom russin, äpplen och salt i en skål. Arbeta med din hushållsmaskin och degkrok i minst tio minuter.
  2. Tillsätt salt, arbeta vidare minst 5 minuter.
  3. Lägg i russin och äpplen och arbeta tills allt är blandat.
  4. Låt degen jäsa i bunken i 3-4h.
  5. Häll ut degen på mjölat bakbord och med mycket mjöl och lätta fingrar, rundriv till 2 eller 3 bröd.
  6. Låt jäsa på plåt eller handduk i 1-2h, med skarven nedåt.
  7. Sätt ugnen på 225 grader varmluft, baka bröden tills de tagit fin färg, eller till 98 grader om du är sådan.
  8. Låt bröden svalna och sätta sig innan du skär upp dem.

Kommentarer

9 svar till ”Skamlöst bloggade han någon annans recept: Heléne Johanssons bröd på äpple och russin”

  1. Lisa aka sambon

    Mycket smaskigt blev det. Jag börjar bli bortskämd med nybakat surdegsbröd var och varannan dag.

  2. Peter Jägerbro

    Jag har en fördeg till en poilâne i svalen…

  3. Örjan

    Slölyssnade på Radio Sörmland idag
    Då fastnade mitt öra för en ett reportage om löktrav
    Tyckte mig känna igen sättet hur växten beskrevs.
    (Hade tidigare läst din text på Taffel)

    Javisst var det Du som berättade- reportagerepris från Radio Östergötland

    Vänligen lägg upp länkar till radiosinslagen så fler kan kan få lyssna på dem, så länge de finns tillgängliga.

  4. Peter Jägerbro

    Så vår promenad i Valla har tagit sig till sörmland nu!

    Jag har lagt upp länkar i ett gammalt inlägg. Alla finns inte där, men de är på samma ställe åtminstone.

    http://kortomgott.taffel.se/2010/06/07/din-radiorost-fran-vagrenen/

    Och snart är det svampradio. Kanske.

  5. Bra inlägg! Har länge varit sugen på att prova bara surdegsbröd… detta gjorde mig ännu mer sugen. Dags att göra slag i saken!

  6. Peter Jägerbro

    Absolut att du ska! Bara man får häng på hur man skall göra så är det så enkelt, så enkelt. Att resultatet sedan varierar lite skriver jag på ödet.

  7. Katarina

    Hej!
    Jag har en fråga ang Helenes rågsurdeg. I boked skriver hon att vetesurdeg ska baseras på 60g mjöl och 60g vatten medan rågsurdeg ska ha 60g mjöl och 120g vatten. Sedan när man matar på den så ska man göra det med 60g vatten och 60g mjöl, gäller det även rågdegen, eller ska man här ta 60g mjöl och 120g vatten som i grunden? Jag gjorde med 60g av båda när jag matade på den och tyckte den blev lite tjock. Tacksam för svar/tips!

  8. Katarina, jag följer inga speciella viktangivelser när jag startar upp en surdeg, det går alltid bra ändå. Det enda jag tänker på är konsistensen. Den första surdegen skall vara ganska lös, lite rinnande, men när man matar den vidare så ser jag till att den tjocknar lite genom att öka mängden mjöl vs. vatten. Efter ett par matningar skall den ha en konsistens som gröt: inte rinnande men heller inte fast. Sedan är det enkelt att mata den och få den att överleva. För alla utom Lotta, som det verkar.

  9. Katarina: det ovan gäller surdeg på råg. Gör jag en vetesurdeg börjar jag med en russinjäst och använder den vätskan som startvätska, men annars samma princip. I hennes bok och på nätet står hur man sätter fart på en russinjäst.