I Hongkong hittar man en mattradition som kombinerar det kinesiska köket med västerländska inslag, vilket så klart inte alls är speciellt märkligt då regionen varit under brittiskt styre en massa år.
Svartpepparsås är en vanligt förekommande bas i många rätter och i den spåras både de östliga och västliga traditionerna. Från England har vi tomatketchup och worchestershiresås och från Kina kommer ingredienserna risvin och soja. Kombinationen är förunderligt bra och var inte rädda för att överdriva mängden svartpeppar. En riktigt svartpepparstark maträtt är det sällan man får avnjuta. Givetvis finns det förtitusenmiljarder sätt att laga en hongkongsk svartpepparsås på och jag har inga som helst ambitioner att vara autentisk. Jävligt sällan jag har det faktiskt.
I grunden ville jag ta vara på resterna från en tjälknöl jag gjorde för några dagar sedan. Även om jag i regel gör små tjälknölar, den här gången baserat på 1 kg ytterlår från älg, så är det svårt att äta upp allt kött. Som tur är så är varianter på stekar alldeles utmärkt att överföra till andra rätter några dagar senare. Med lite funderande och trixande har jag faktiskt lyckats få det där kilot kött att läcka till runt 15 portioner utan att det för den delen känns snålt. Först klassiskt med potatisgratäng, saltgurka med mera, senare på mackor och så slutligen i den här grytan. Jag älskar att låta maten liksom yngla av sig på det här sättet. Riset som blev över från den här rätten blev för övrigt en slags fried rice som käkades en vardag.
Hur ni gör tjälknölen lägger jag mig inte i, kom bara ihåg att det är onödigt att köra upp den för högt i temperatur, speciellt om ni har älg. För mig räcker 60°C gott och väl. Då blir det saftigare att bygga vidare på köttet i andra rätter också.
