I Åkerboskolans matsal på åttiotalet härskade Vera. Hon var lång, fågelskrämmemager och hade hennarött kortklippt hår. Det är ingen underdrift att säga att vi var livrädda för henne. Med de öländska föräldrarnas tysta medgivande höll hon sig inte för god för att tvångsmata de av oss som inte självmant skrapade tallrikarna rena. Hon är antagligen skyldig till hela generationers olustiga förhållande till mat.
Men ändå, vilken mat hon lagade! Även om tonvikten låg på brunsås och potatis så var det god brunsås och egenskalad, nykokt potatis. Och godast av allt var hennes pizzabiffar: små pannbiffar fyllda med en oreganokryddad tjock tomatsås (tillbehören var givetvis brunsås och potatis). Jag tror jag åt tio stycken en gång, och då gick jag nog fortfarande i lågstadiet.
Det var pizzabiffarna jag kom att tänka på på bussen hem för ett par dagar sedan när jag var vrålhungrig och toktrött. Det resulterade i nedanstående recept.
Tacobiffar
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: 30 min
Allt som innehåller köttfärs och tacokryddor är gott, så är det bara!
- 600 g blandfärs
- 1/2 tsk salt
- 1 ägg
- 1/2 gul lök
- 2 chipotle
- 1 stor vitlöksklyfta
- 1 msk tomatpuré
- 2 tsk spiskummin
- 2 tomater
- 1/2 röd paprika
- några stänk tabasco
- salt, svartpeppar
- 1 1/2 dl riven ost
- olivolja til stekning
- till servering:
- valfria tacotillbehör
- Blanda färsen, salt och ägg och rör några minuter till en smidig färs.
- Finhacka lök, chipotle och vitlök. Stek långsamt i olivolja tills löken blivit genomskinlig. Tillsätt tomatpurén och spiskummin och rör om.
- Hacka tomat och paprika och blanda ned det i fräset. Låt puttra tills nästan all vätska kokat in. Smaka av med salt, svartpeppar och tabasco.
- Dela färsen i 8 delar. Rulla varje del till en boll. Blöt händerna i kallvatten (eller olja in dem) och platta ut en boll i taget till en platt kaka. Lägg någon matsked av grönsaksfräset i mitten tillsammans med en nypa riven ost. Vik samman kanterna och nyp ihop. Forma sedan till en biff.
- Stek biffarna på medelsvag värme i 4-5 minuter på varje sida. Servera med valfria tacotillbehör, t ex guacamole, nachos, gräddfil och bönsallad.
Kommentarer
9 svar till ”Skolmaten revisited”
Det saknas nog ett “inte” i meningen “de av oss som självmant skrapade tallrikarna rena”?
Helt korrekt! Det är vådan av att hetsskriva innan man ska rusa till bussen!
Var givetvis tvungen att – som (för)skolkock att att skriva ett par rader om det här inlägget. Vilket fint inlägg. Tack, Gitto!
Ja, visst har skolmaten satt outplånliga spår. Fiskpinnar eller något som ens påminner om fiskpinnar kan jag fortfarande inte äta pga skolmaten trots att jag annars älskar både fisk och panering. Fiskpinnar ska inte serveras varannan torsdag flera år i rad och dom ska inte “stekas” i ugn.
Skolmatsalens kokta torsk med äggsås är en rätt jag minns med glädje och återskapar själv flera gånger om året även om jag kryddar betydligt mer själv.
Jag minns min skolmat som i det stora hela bra mat även om salladsbordet inte var uppfunnet och vi fick skala potatisen själv. Det mesta var också gott, och på den tiden lagades faktiskt maten på skolorna. Det var bara dom där j*vla fiskpinnarna jag till slut vägrade äta!
Stackars er som hade fiskpinnar! Vi hade torskpanetter: panerade torskfiléer med gurksås och potatis. Det är fortfarande något av det godaste jag vet.
åh det är mycket jag inte har ätit sedan den tiden! men framför allt “mattanterna” som vakade över en som hökar, tvingade en att äta upp allt och man fick inte ta maten själv.. jag minns att jag fick sitta och äta tills jag grät och var sist kvar i matsalen. Ugh.
Hmm, du verkar ha haft tur. Min grundskolemat var väl ok men inte mer. Gymnasiematen påminde ibland om hundmat (jag överdriver inte – pytten var hemsk).
Åsa: Ja, de var verkligen grymma, mattanterna. En av våra mattanter körde en gaffel i kinden på min klasskamrat som vägrade äta upp. Den gick rätt igenom kinden och hon fick ärr av det. Men det sjuka var att hennes föräldrar höll på mattanten.
Saxit: Jo, norra öland på åttiotalet var lite utanför resten av världen. Min sladdsyrra går kvar där, och nu är det samma skit som överallt annars: kycklingnuggets och förkokt potatis. Sorgligt, verkligen.
Galet vilka minnen som dyker upp! Lite blandad kompott av bnåde bra och dåligt, men jag minns mest att de äckligaste soppan de bjöd på var nåt de kallade hotch-potch, sönderkokta burkgrönsaker mest. Vi fick en ny sorts järpe varje vecka, men kunde aldrig se skillnad på deras höst- jägar – mexijärpe, osv osv…