Skördefest på Hötorgshallen

Salsiccia från Pallas delikatesser. Nästan omåttligt gott.

Igår var det skördefest i Hötorgshallen vilket betydde en massa smakprov och vin. Väldigt trevligt, även om övergödd var ordet som osökt dök upp efter ett varv nere i matkatakomberna. Och då försökte jag ändå låta bli att provsmaka allt. Epic fail.

Några bilder ska ni få, även om Magnus totalstrejkade som fotograf. “Jag ska äta”, konstaterade han bestämt och högg in på parmaskinkan. Nåväl, jag lyckades hålla kameran tillräckligt stadigt för att få ihop åtminstone lite ögongodis trots att ljuset var “mysigt” snarare än kameravänligt!

Kenneth på Bondens Matbod är notoriskt kameraskygg. Till min stora sorg fastnar han inte heller här ordentligt på bild. Men det gör i alla fall stans godaste hallonsaft från Bodarpsgården.

Lisa må vara inte-så -hemligt förälskad i Pär-Anders på Hav. Men min favorit är utan tvekan Micke som lyssnade omåttligt tåligt på mitt ostronklagomål. I fredags köpte jag nämligen fyra ostron av hans kollega. Vid hemkomst var ett dött och två torra. Det överlevande var dock grymt gott. Jag ska få nya ostron vid tillfälle.

På Hav bjöd man på små söta babymatsbägare med krabbkött i hovmästarsås och en smörstekt krutong till. Hade jag inte redan varit så mätt hade jag gladeligen satt i mig tio stycken.

Och på tal om ostron…

Jag vet att det är fult att objektifiera människor. Men det kan väl inte gälla när man är så här söt som ostronmannen på Melanders Fisk? Dessutom var han så skicklig på att öppna ostron att jag bara stod och gapade en lång stund. (Ja, det var faktiskt på grund av hans skills och hade inget att göra med hans utseende!)

Ostronet var av en sort som jag inte kommer ihåg vad den heter, men det hindrade mig inte från att utropa det till det godaste jag ätit på mycket länge. Det kan delvis berott på att min gom vid det här laget var något övermätt på alla underbara, men tungfördummande charkuterier och krävde friska havssmaker.

Jag vet att det här fotografiet är helt uselt. Men kolla alla märkliga sydamerikanska läsksorter på Mi Esquina! Som den tillsatshycklare jag är kan jag inte tänka mig något roligare än att provdricka mig igenom dem…

Förutom ostronen var Österqvists gravade oxfilé kvällens godaste. Jag åt tre stycken, sedan skämdes jag lite och lommade vidare. Fast jag gick tillbaka en sista gång i hopp om att jag bytt utseende efter ett varv runt Hötorgshallen. Ingen tittade i alla fall snett på mig när jag tog en portion till.

Österqvists potatissallad var för övrigt en ny och alldeles underbar bekantskap. Rejäl syra balanserades fint av den fettkrämiga konsistensen. Frankfurtern till var dock ingen större hit.

Och slutligen. Ska ni snacka ost med någon är det med Theo Drakos på Osthörnan. Han är ostautodidakt och nästan skrämmande kunnig. Den pecorino sardo han bjöd på igår kväll var pretty darn fantastisk och det var inte långt ifrån att jag regresserade till mitt första pecorinobeteende och åt upp hela fatet.

Kort sagt var det en väldigt trevlig kväll. En massa goda saker fastnade dessvärre inte på bild: kycklingvingarna på Hellqvists, chorizon med chimichurri på Latinamerikanska och kantarellsoppan på Saluplats 30 var alla värda att nämnas. Samt någon slags kryddig sylta på Mi Esquina som blyghet och språkförbistring hindrade mig från att ta reda på mer om… Det får bli nästa gång jag är där!