Grisknorrar alltså. Ni tror jag galen måhända? Men jag är ett geni!
Först koka grisknorrarna riktigt möra, sen torka dem i ugn för att få till bra knusper på huden. Och det gick! Visserligen höll jag på att ta livet av mig själv på grund av den spottande heta oljan, men lite hud kan man gott offra för Konsten.
Resultatet blev fantastiskt frasiga svålar som brast vid första bettet och gav vika för långa trådar av gelatinöst kött. Senapsdipp, surkål och färskpotatis råstekt i baconfett var tillbehören.
Friterade grisknorrar med senapsdipp
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: många långa timmar, men det är det värt!
Om grisar kunde flyga…. Men i väntan på det är det här grisens motsvarighet till kycklingvingar.
- 8 grisknorrar
- 2 liter vatten
- 2 dl vitt vin
- 2 lagerblad
- 10 svartpepparkorn
- 1 msk salt
- olja eller ister till fritering
- senapsdipp:
- 1 dl bra dijonsenap (Borniers är oslagbar)
- 1 dl creme fraiche
- 1/2 rivet syrligt äpple
- 1/2 tsk torkad timjan
- Raka svansarna om det inte redan är gjort. Jo, de har borst. Frågor på det?
- Är svansarna hela, skär av de yttersta 5-10 centimetrarna. Där finns nästan inget kött ändå och tar bara plats.
- Koka upp en rejäl kastrull vatten och släng i svansarna. Stormkoka 10 minuter och häll sedan av vattnet. Skölj svansarna. Det här gjorde jag eftersom mina svansar luktade lite skumt, luktar dina bättre kan du skippa det här steget.
- Koka upp vatten, vin och alla kryddorna. Sjud svansarna däri i två timmar eller tills de är riktigt möra.
- Sätt ugnen på 100 grader och lägg svansarna på ugnsgallret (en plåt under är bra, de droppar). Låt knorrarna ligga och gona sig 2 timmar så att de torkar upp lite.
- Under tiden blandar du ingredienserna till senapsdippen och förbereder övriga saker du vill äta till.
- Nu är det dags för det roliga: fritering!
- Hetta upp en rejält med olja eller ister i en tjockbottnad kastrull. Den ska bli sisådär en 180 grader.
- Släng i några knorrar och SPRING FÖR LIVET! Det spottar och fräser om det och då och då kommer enorma eruptioner av kokande olja kastas rätt upp i luften. Lite som ett vulkanutbrott alltså. Bra är ett sådant där stekpannelock av nät som man kan köpa från Clas Ohlson för en spottstyver.
- Fritera knorrarna tills svålen puffat upp och fått fin färg, ungefär 10 minuter. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper.
- Hugg in.
Kommentarer
18 svar till ”Slutet på grisen”
Du funderade inte på att använda hårtork i stället?
Nej, jag har faktiskt ingen. Är nog enda tjejen utan.
Din bror måtte älska dig!
Anna B: Han tar mig för given. Men det är jag glad att han kan! :)
Hm. Inte utan att jag blir sugen.
Bra, det är meningen.
Lysande! Jag har ätit en del knepiga delar av båda grisar och får (öron och tarmar och sådant) friterat som tapas i Spanien, men kan inte minnas att något har förklarats varit svansar. Om Google Translate har rätt (brukar väl vara sådär med den precisionen) har du berikat världens matkultur med Giro de Cerdo Frita. Fast, risken är väl stor att detta redan är den urgamla traditionen i den mest avlägsna byn i Extremadura…
Säkerligen. Spanjorer har ju för vana att äta exakt allt som överhuvudtaget kan ätas på ett djur. Vilket är sympatiskt, även om det givetvis har varit av nödtvång.
Min mor har berättat från sin tid i Spanien att man bland annat lät blodet från de nackade hönsen stelna på fat, skar i skivor och stekte i olivolja och vitlök.
Saliverar som Pavlovs hundar:-)
Jag måste tillstå att jag aldrig tidigare känt mig sugen på svans men nu faktiskt överväger att prova. Det ser ju gott ut på riktigt! Tror dock inte jag får familjen med mig så det räcker nog med ett par till mig.
Du är bäst Gitto!
Anki: :)
Hanna på Möllan: Din familj fattar inte vad de missar.
Hanna: Tackar ödmjukast.
Läste denna för ett tag sen och tänkte grisknorrar = aldrig i livet!:
http://denbrunamaten.se/2011/02/20/falsk-pizza-senapspanerade-grisaknorrar-med-kumminpantoffler-och-mullvad/
Nu verkar ditt recept nästan gott men jag har akdrig sett grisknorrar i detta landet (förutom pà levande grisar)
Lysande! Jag har ätit Andoni Aduriz grisknorrar på Mugaritz i San Sebastian. Vill minnas att de var confiterade. Riktigt goda!
Mmmm, jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli sugen på grisknorr, men det blev jag!
Hälsar fröken Dill
Alltså, jag äter ju i vanliga fall inte kött men råkade äta friterad grissvål i Thailand nyligen – krispigt och gott. Smakade förvånansvärt lite gris.
Christine: det är skillnad på knorrar och knorrar om vi säger så. :)
Oskar: Det kan jag tänka mig!
Fröken Dill: Jo, de har faktiskt en alldeles egen charm.
matochtjat: Det är en väldigt mild och fin smak och något av det bästa jag vet.
Har du sett detta? Hur kul som helst ju
http://bloominthepark.blogspot.com/2011/09/homage-to-pork-fat-we-all-know-you.html