Söndagsmatiné: Matpaparazzi på supermercadon

Som ni kanske vet vid det här laget brukar jag alltid spana in livsmedelsbutiker när jag är ute och reser. Med åren har jag blivit en ganska driven matpaparazzi som fotograferar allt från inspirerande gavelfrontningar och sambandsexponeringar (flera varor som placeras ihop för en synergieffekt) åt personalen till roliga förpackningar och  matvaror, av vilka många hamnar här på bloggen. Är jag i mindre butiker brukar jag alltid fråga om lov, men på större supermarkets kör jag “dum turist”-tricket så länge det bara går eftersom en fråga garanterat hade besvarats med ett nej.

Det enda stället där jag fegat ur hittills är på Carrefour i Antibes, för de har bergis rekryterat sina grobianväktare ur Främlingslegionen och jag är rädd både om mig själv och kameran. Därför får ni varken se kassaledarna åka inlines längsmed den sextio stationer långa kassalinjen eller de fina färskvaruavdelningarna. Om ni inte åker dit själva, vill säga.

På varuhuset Mega i Playa del Carmen lyckades jag i alla fall komma ända fram till brödavdelningen utan att bli stoppad, så jag tänkte berätta lite hur det såg ut där. Mega var, vilket framgår av namnet enormt stort, flera tusen kvadratmeter. Det första jag tänkte på var hur rent det var. Det doftade klor från golvet och all personal i färskvaruavdelningarna såg ut som om de rustat sig för svininfluensan i full mundering med handskar, hårnät, rockar och munskydd.

Butiken hade ett eget tortillabageri där nyggräddade majstortillas staplades i höga travar. De bjöd generöst och alla förbipasserande fick ett varmt bröd som smakade nötigt och gott.

I fiskavdelningen märktes det att vi befann oss i en kuststad. Diskarna glänste av röda snappers, makrill, flygfisk, svärdfisk och tjocka skivor grouper och tonfisk. Störst utrymme hade de levande krabborna, ombundna med snören av palmblad. 

Köttavdelningen dominerades av biff och kyckling. Yucatanerna äter förhållandevis mycket fläsk, men den största produkten var utan tvekan kyckling och kycklingdelar.

Vid sidan om köttet fanns en delikatessavdelning med ost och olika sorters mole (sås). Jag provade lite olika sorters mole poblano och den grövsta var i särklass bäst med sin rökiga, sesamsöta smak (hade den varit en whisky hade den helt klart varit en Islay). Men smaken är olika, min man tycker att mole är bland det läskigaste som finns.

Den mest kända osten är från regionen Oaxaca och är en trådig, mozzarellaliknande ost som använnds på liknande sätt till fyllningar och gratänger. Av dessertostarna var den milda färskosten Panela som exponerades mest. Till skillnad från queso oaxaca behåller den formen vid tillagning. Jag köpte en bit som jag åt med guavapastej.

Nä, nu måste jag verkligen ut och hämta en nypa luft innan handbollsmatchen i kväll, turneringen har fullkomligt absorberat mig. Men jag hann en bit till på Mega, så mer matshopping utlovas i nästa inlägg!