Det händer alla, även rutinerade matshoppare som matälskare; att jag som i trans plockar ner ett hyperfet babianstjärtsfärgad salami i shopingkorgen. Jag gillar den inte, den innehåller mättat fett i mängder. Kort sagt den gör plånboken tunnare och mig tjockare utan att jag blir ett smack lycklig. Varför ligger den då där? Jo, för att den var nedsatt till en tredjedel av ordinarie pris och blev däremot oemotståndlig. Just nu håller jag på att sanera min ekonomi och tänker extra mycket på vad jag köper.
Jag är uppvuxen med en klok och sparsam mor som likt en pavlovsk jycke började dregla så fort hon ser skymten av en illande röd prislapp.”Gissa vad den här kostade” brukade hon sedan triumferande utbrista vid middagsbordet. Det kunde vi tyvärr ofta. Hennes fantastiska matlagningskonster drogs ner av halvtaskiga råvaror. Fortfarande har jag svårt att göra mig kvitt denna tidiga prägling. Ännu börjar mina näsborrar vibrera som på en jakthund var gång jag får upp en fyndvittring. Då gäller det att ta det lugnt och resonera – att använda kallt förnuft mot sina instinkter.
Du kan träna upp motståndskraften hemma: öppna din garderob och kolla. De plagg som du använt minst är förmodligen köpta till oemotståndligt låga priser. Ändå var de en dålig affär. Extraprisvarorna har en tendens att hänga kvar. Kläderna i garderoben och maten runt midjan. Att shoppa är en konst som kräver disciplin.
Extrapriserna kostar kunderna miljarder varje år. Vi låter butikerna bestämma vad vi ska köpa. Och det är sällan nyttiga saker reas.Nej, det är påfallande offta choklad, läsk, feta saker. Ett annat trick är att få kunderna att köpa 3 för 10 när man egentligen bara vill ha en. Det krävs en nästan omänsklig ansträngning att tacka nej till sådana erbjudanden. Det är att begå våld på sin stenåldersnatur. Du kanske inte klarar det varje gång. Men nästa gång du möts av sirensången från snaskhyllan kan du blunda med öronen och inse att du blir manipulerad. Gå sen och ta en liten bit av den choklad du gillar allra bäst. Det är alltid en god affär.
Varför är det lockpriser på onyttiga varor? Gissa vad affärerna tjänar mest på att sälja? Mat med lång hållbarhet, lite svinn och stora påslag. Grönsaksavdelningarna ger inte många kronor i vinst jämfört med avdelningen för chips, läsk och kakor. Ett genomsnittligt svenskt hushåll lägger 1/4 av sina matpengar på sådana lyxprodukter. Det är de kalorierna som gör oss feta. Tänk så gott du kan äta om du istället lägger de pengarna på att uppgradera den riktiga maten.
Bästa sparknepet i kommentarerna nedan (eller på din blogg) vinner titeln Veckans matnörd!
Kommentarer
36 svar till ”Sparknep: Det är dyrt att handla billigt”
Man blir ofta lurad av butikerna. Igår besökte jag Lidl för att se om de hade något billigt erbjudande. Blomkål för 9,90:-/kg och broccoli (500 g) 2 för 15:-.
Eftersom jag är ensam äter jag inte 1 kg färsk broccoli innan den blir dålig, så jag tog enbart ett huvud. Det visade sig att det kostade 7,50:-. Snacka om att vilseleda! Inte konstigt att mycket mat kastas, när vi hela tiden ska köpa så enorma kvantiteter! Mitt bästa sparknep är att göra en lista på det man behöver. Hittar man erbjudanden i butik som kan bytas ut mot något på listan tar man det, annars skippar man erbjudandet (eftersom man antagligen inte behöver det).
Min gamle far, som är 90 år och från en generation där man har vana vid att spara, är galen i extrapriser. Men det han köper är oftast smarriga franska ostar som han lägger ner i frysen. Han har alltid sagt att man ska vänta med att köpa det där dyra och lyxiga man suktar efter, liksom låta det mogna i skallen ett par veckor. Då blir man klar över om man verkligen vill ha det eller om det mest är tröstköp man är ute efter. Och så säger han att det är tre saker man ska se till att förse sig med: Bra mat, bra skor och en bra säng.
Själv försöker jag hålla nere matkostnaderna, som inte är så jättestora för ett ensamhushåll, genom att långkoka stora mängder som jag portionsförpackar och lägger i frysen. Då har jag alltid mat att ta med mig till jobblunchen och slipper den desperata jakten på middag efter jobbet då jag gärna blir lite puckad av hungern och slänger ner grejor som italienska überinplastade charkuterier i korgen.
Tack, förresten, för en inspirerande blogg som jag alltid blir glad och berörd av att besöka.
Ja visst är det så att man nästan begår brott om man inte handlar 3 stycken för 25 kronor även om man bara behöver 1. Jag älskar att handla men vi pratar ofta här hemma om att vi måste börja se över vårt handlande av livsmedel. Nu har ju priserna höjts till skyn som en raket också!
Jag vet av erfarenhet att många kommenterat våra förhållandevis låga matkostnader. Vi handlar ekologiskt så långt det går och har en stående prenumeration på grönsaker och frukt. Trots att det logiska vore att tro att våra matkosnader är högre en genomsnittsfamiljens så är det faktiskt lägre, så pass låga att när diskussioner kring matpriser kommer upp brukar folk tro att jag skojar.
Vad är då vår hemlighet, jo den så fantastiska matsedeln! Hos oss planeras maten 2 veckor i taget och inköpslistan skrivs utefter matsedeln. När jag sedan väl är i affären köper jag precis det som behövs för att laga maten, inget mer. Det gör att väldigt lite kastas hemma hos oss, vilket håller kostnaderna nere.
Vi försöker också äta efter säsong och mycket vegetariskt vilket ger utrymme att handla ekologiskt och hålla matkostnaderna nere.
Så mitt tips är precis som ditt, undvik att fylla-på-förråden handla, det blir dyrare i längden!
Kika gärna in på:
http://bryggare.nu/katjasmat/2008/04/14/ordning-pa-vardagsmaten/
där finns en lite mer inpiration till att hålla matkostnaderna nere och vardagsmaten rolig!
Jag har blivit ganska duktig på det där och även fått min man att bli det. Han var livsfarlig förut men numera är vi så väldigt ordentlig när vi handlar.
Två spartips: Räkna ut vad du sparar genom att köpa 3 för 10 t.ex. Oftast handlar det om ören eller någon enstaka krona. Det är OK om det handlar om sådant som är stapelvaror, t.ex. krossade tomater. Annars inte.
Och det viktigaste: handla aldrig aldrig aldrig på fastande mage. Se till att vara mätt. Det är bättre faktiskt att gå till och med på McDonalds innan storhandlingen och äta, det blir nyttigare i längden för plötsligt med mätt mage så försvinner suget efter chips, kakor och godis! En påse pommes räddar dig från tre påsar chips!
Fast bäst är förstås att äta en näringsriktig och balanserad måltid innan matshoppingen :-).
Jag har haft en sådan tur att min mamma revolterade mot extrapriserna och två-för-en-erbjudandena när jag var i tonåren. När jag var liten levde vi väldigt magert, och när mamma äntligen fick lite mer att röra sig med revolterade hon mot allt rödmärkt och började bara köpa bra saker som hon ville ha.
Men det är lätt att bli frestad av den där extra avokadon eller vad det nu kan vara.
När frestelsen infinner sig tar jag upp varan och känner på den. Sedan stirrar stint på den och frågar den: “Behöver jag verkligen dig?” (säg det inte högt; folk glor så) och det gör jag ju oftast inte.
Är jag fortfarande frestad, föreställer jag mig den ihoptorkad i vårt grönsaksfack/i skålen på fönstret. Det brukar do the trick.
En kolonialvara som vi använder ofta och/eller har lång hållbarhet kan jag tillåta mig falla för. Efter att ha tänkt över om vi har plats för den i det pyttiga köket, förstås.
För handlande i allmänhet gäller förstås att man handlar efter lista. Även när man bara springer ner till affären på hörnet.
Hu så dåligt jag skriver. Jag ber om ursäkt och skyller på feber.
Jadu, det här var inte lätt. Jag handlar alltid saker jag bara använder en gång och gillar att testa nya produkter. Men mitt tips är väl skygglappar på! Gör en lista innan du handlar, gå in och köp bara det. Ja, det säger väl alla, men ibland (läs alltid) när jag gör listor så går jag ändå och kollar på andra saker. Men vid ett fåtal tillfällen så har jag bara koncentrerat mig på det jag verkligen vill ha, gått in, tagit det och sedan blivit förvånad över hur billigt det blev i kassan.
Sedan kanske man ska skriva som att det är till ett barn, istället för ris, så skriver man råris och märket för är det “luddigt” börjar man bara kolla runt en massa.
Egentligen handlar det väl om, som så mycket annat att bestämma sig. Har länge försökt införa någon gräns för hur mycket jag ska handla för varje månad och sedan följa det men det hjälper inte för jag vet i bakhuvudet att jag faktiskt har råd med det i alla fall.
Enda gången jag verkligen sparat pengar var när jag faktiskt inte hade några att spendera. Jag hade inget val helt enkelt än att köpa bara 1 istället för 3, även om jag skulle spara några kronor i det långa loppet för just då hade jag inte det. Och kanske man inte lär sig att spara fullt ut förrän man kommer dit?
Jag har de senaste månaderna haft anledning att lära mig lite mer om hur de som driver butikerna tänker eftersom vi börjat sälja våra datorprogram till dem. Jag har då lärt mig att det viktiga i allmänhet är att få in folk i butiken, till exempel med extrapriser och kuponger. Väl där är det inga större problem att få oss att köpa precis de varor som har störst vinstmarginal. Det visar sig nämligen vid mätningar att i genomsnitt 70 % av köpbesluten tas i butiken!
Vad kan man då dra för slutsatser av detta?
1) Gå inte till butiken
2) Om du ändå går till affären, ta inte med dig några pengar
3) Ta åtminstone inte med dig några kuponger
eller
4) Förhandla till dig en såpass hög lön att matkostnaderna aldrig kan bli ett bekymmer. (Alternativt: bli matskribent så att kostnaderna åtminstone är avdragsgilla :) )
Jag vill bara påpeka att de olika förslagen i punkt 4 är just två vitt skilda alternativ.
Usch ja! det är så lätt att saker slinker ner i korgen. Är det bara jag som tycker att paprikan har blivit extremt dyr?
Jag märker verkligen skillnad när jag handlar tillmig själv och när jag handlar till skolan för i de senasre fallet blir det bara det förnuftiga och planerade.
Mitt tips är att skriva inköpslista, handla med en kompis och byt lista.
För en himla massa år sedan hade jag en workout-video med Florecne Griffith-Joyner. Filmen avslutades med kostråd, och Flo-Jo konstaterade “Iif you don´t buy it, you don´t eat it”. Det har, visserligen mest ur ett viktperspektiv, avhållit mig från många djupdykningar bland transfetterna.
problemet är kanske allt jag blir bjuden på dårå.
När man har ett litet hushåll, okej jag är singel, multimaxiförpackningar att glömma även om jag har köpt storförpackningar av torrvaror som mjöl och socker, förutsatt att jag vet att jag hinner använda det. Jag har i ngen användning, har jag upptäckt av 3 till priset av en heller om det inte är något jag bara älskar. Annars blir det bara stående.
Det råder frysmoratorium just nu. Jag stoppar saken i frysen men äter inte upp det. Nu får jag inte handla mer förrän den är utäten till stor del.
Och så köper jag alla asiatiska såser och ingredienser till sånt plus ris i storpack och i asiatisk butik till en bråkdel av kostnaden från en vanlig affär.
Och kryddor. Kryddor har jag inte handlat på Ica på många år, inte när man får 250 gram kardemumma för 25 kr på orientalisk butik. Dessutom lär man sig mcyket när man ser sig om.
Aldrig shoppa hungrig (Spenatmamman har alldeles rätt) och det bästa spartipset är att aldrig ta frun med och handla! I vårt fall händer det VARJE GÅNG när vi är ute tillsammans att vi hamnar i en ( eller flera!) mataffär och handlar en massa, och sen hem och proppa kyl och frys plus laga för brinnande livet. Visserligen är det kul, men då och då måste frysar rensas ut och det hamnar en hel del av det på tippen.
Mitt spar tips är att även om det är svårt jag vet men man behöver inte dricka Prince Vlademir från Kusmi tea. Mvh Daniel
Karin – jo, jag har också reagerat över paprikan. 90 spänn kostade den häromveckan och 69 kr igår. Jag odlar paprika för fullt (hoppas på att bli rik).
Jag håller med alla som propagerar för en inköpslista, och att sedan hålla sig till den till 100%. Även om du ser något, som du kommer på att du behöver, så är tåget tyvärr kört för den veckan (veckohandla allt utom mjölk), då får du helt enkelt komma ihåg att skriva upp det på nästa veckas lista.
Och för att spara maximalt med pengar så skall man såklart försöka undvika helfabrikat (helst också halv-) och i stället göra så mycket som möjligt själv. Även hyperfet babianstjärtsfärgad salami… :)
Mitt bästa sparknep framöver, om jag får för mig att impulsköpa någon hyperfet salami, blir såklart att tänka på att den är “babianstjärtsfärgad” – det attributet mildrar nog det värsta köpsuget…
Annars helt klart att laga mycket med ägg och rotfrukter och andra fattiggourmetdelikatesser.
Som några redan påpekat är det bäst att inte gå hungrig till affären. Och Inköpslista är ett måste, om man överhuvudtaget ska ha någon chans till att inte köpa en massa extra.
Jag tar gärna en titt i skafferi, kyl och frys när jag skriver ner vad jag ska handla. Det har ju hänt en och annan gång att jag bara skrivit ner något på lappen, handlat det och när jag kommer hem upptäcker att jag redan handlat samma sak sist jag var i affären. Som den vegetarian jag är funkar det ganska bra med “två för en-produkter” om det gäller grönsaker. Men då är jag noga med att det ändå ska gälla frukt och grönt som jag gillar och normalt ingår i min kost.
Ocg jag säger veckohandla inte men det beror väl på familjesammansättning och sånt.
Jag hinner inte äta upp det och så är jag ombytlig i äthumöret. Idag ska jag äta stuvad vitkål, igår var planen en helt annan. Och så köper jag inte sånt som jag kanske eventuellt kan äta men som jag inte kommer göra ändå. Lika bra köpa de dyra marinerade kronärtskockorna på en gång istället för de som bara blir stående tills man får kasta.
Listor är förstås bra, men jag skulle ändå vilja invända lite mot det där med att hålla stenhårt i den. När jag bodde i Frankrike lärde jag mig att man går till marknaden och kollar in vad som är fint eller billigt just den dagen. Först då bestämmer man vad man ska ha till middag eller vad man vill storhandla av inför veckan. Man kan ju ha en lista ändå, men göra lite avsteg ifrån den om man ser att det till exempel finns väldigt fin makrill inne.
I princip är jag för listor men i praktiken funkar det inte för mig. Det är ju lite av mitt jobb att spana på det som är bäst för stunden. Jag måste erkänna att min prenumeration på eko-grönsaker drar ner kostnaderna. Då är man tvungen att äta mer grönsaker och frukt och palerar mer i förväg utifrån lådan.
Louise, du har naturligtvis rätt när det gäller att gå “till torget” för att handla. Då är ju själva impulsköpandet hela grejen. Vi i Götet går ju till exempel inte till Feskekörkan med en inköpslista i handen.
Och Lisa, du får väl ha en stående punkt på listan som lyder “något spännande att testa” så dövar du samvetet någorlunda. :)
Björn: Jo, jag förstår vad du menar och jag var rädd att verka lite snobbig där med mitt snack om mysiga Parismarknader. Men jag tror metoden funkar även i snabbköp, när det gäller färskvaror alltså. Ser jag väldigt fin blomkål så köper jag ju den även om den inte står på listan. Och har jag planerat att köpa blomkål, men den som finns inne är oanständigt dyr, trist eller importerad från orimliga avstånd så fimpar jag det.
Nejdå Louise, inte tyckte jag att det lät snobbigt det där med (de underbara) marknaderna i Paris. Har man inte upplevt dem, så har man missat något väsentligt vid sitt besök där. Hade du däremot sagt att du var på Disneyland och käkade en Big Mac, då jäklar! :)
Och jo, vid närmare eftertanke så brukar jag inte skriva ut de specifika grönsakerna på min lista, utan just bara “grönsaker”. Så kanske jag i alla fall ibland gör mig skyldig till onödiga impulsköp den vägen. Men grönsaker brukar ju trots allt vara billiga, så…
Grejen för min del har varit att inte överhandla. Basvaror och sedan komplettera med färskvaror. Inte så mycket extrapriser för hur kul är det när man står där med 4 x Y och har ingen jävla aning om var man a) ska lägga det och b) hinner bli less på det. Det gäller ju inte tvättmedel och sånt men ändå. Jag upptäckte t ex att jag har tillräckligt med japanska brödsmulor för att räcka till någon gång efter sommaren. Hur gick det till? Jo varje gång jag har varit och handlat i Stockholm har jag antagit att jag inte hade någon och köpt mer. Samma sak med vinäger. Jag hade fyra flaskor balsamvinäger där jag hade använt en tesked i alla på ett ungefär. Jag har utgått från att när det ska vara balsamvinäger, då utgår jag ifrån att jag har ingen och köper en flaska till.
Lite ordning och reda, att man inte överhandlar, jag gör lista och kommer inte ihåg att handla enligt listan, och lär sig på det stora taget vad som går åt. Jag vet att jag inte lär behöva köpa kyckling på bra länge. Eller panko (brödsmulorna) heller. Har jag ordning och reda? Har jag lärt mig att inte överhandla? Njae, inte riktigt. Det tar tid att manövrera foodie-genen ;)
Jupp listor säger jag med, men jag är inte så strikt jag skriver typ någon frukt, lite grönsaker till stir fry och sen mer specifik pa basvaror. + Att jag alltid tillåter mig testa på något nytt om jag tycker det ser gott ut.
Det är otroligt sällan jag köper något jag inte ska ha/använder för det har jag helt enkelt inte råd med.
Handlar det gör jag varannan dag pga;
a) Skolåda till lägenhet med pytteliten kyl med frysbox…..jupp jag har därför även mat i garderoben och i soffbordet.
b) Är så ombytlig att jag inte vet vad jag vill ha två dagar senare.
c) Affären ligger på gång avstånd
Alltsammans leder till billig och bra mat och nästan aldrig bortkastad mat.
Har en kompis som jobbar med reklam, han berättar alltid om hur alla (enligt honom) alltid går på reklam och hur lätt det är att fånga nya kunder. Det roliga är att han blir så irriterad att jag hör till den 1% som inte går på reklam (ju mer reklam desto mer bojkottar deras produkter, både medvetet och undermedvetet), endast använder kuponger och rabatter på produkter jag använder. Detta gäller även kläder och skor.
Hehe borde bli personlig shoppingcoach åt de svaga och tjäna pengar som jag sen kan spendera på god mat.
Louise, självklart kollar man om något är extra frächt också. I alla fall just fisk och ibland grönsaker. Men grejen är att om man planerar utrifån att äta det som är i säson så får man ju oftast fräscha råvaror. Och även om jag inte vet vilken fisk jag ska ha så är fisken inplanerad, jag köper inte fisk bara för att de är bra att ha;)
Eller nu ljuger jag nog lite;) Ser något väldigt frächt ut eller har ett bra pris kan även jag köpa lite extra och frysa in, men tricket är att ha benkoll på frysen och verkligen äta upp det sedan.
gammalt knep
köp de bästa råvarorna och förädla
1. baka eget surdegsbröd på saltåkvarnsmjöl i storpack!
2. lägg in egen sill
3. gör egen krispig müsli på bla ekologiska havregryn från coops eget märke (de levereras via saltåkvarn its a bargain)
Ett tips är att lära sig vad som verkligen går åt i hushållet och vad som blir stående. Så slipper man det klassiska dilemmat från klädområdet – att ha skåpen fulla med matvaror och ändå ha en känsla av att det inte finns något hemma som går att äta. Och att dessutom regelbundet gå igenom gömmorna, så att man får bättre koll på vad man egentligen har hemma. Och givetvis använda de varorna, om det ska få någon effekt. :-) Tog mig flera år att få kläm på den ruljangsen, fram tills dess låg mycket längst ned/bak i skafferi och frys och blev gammalt. Så länge jag håller mig till detta är det inte så farligt att köpa hem lite lagom med oplanerade grejer – de går ju åt om jag konsekvent tar avstamp i det som finns hemma. Och matnyfiken som man är, är det ju roligt att köpa hem oplanerade saker ibland.
Utöver detta passar jag på att köpa hem t.ex. lax och kyckling när det är billigt och frysa in. Det är varor som jag vet går åt, och är en trygghet att ha i frysen under fattigare perioder.
Så för min del handlar det om att hamstra lagom av sånt jag vet går åt och orka stå emot impulsen att hamstra allt annat också.
Bästa sparknepet?
Bli student, inget lär dig att spara snabbare än när du inte har några pengar.
Björn – eller långtidsarbetslös…efter en lång studieperiod.
Jag har alltid inköpslista med mig när jag storhandlar, som jag aldrig läser. Sen får min man leka “här är ditt kylskåp” det funkar fantastiskt bra, och med hungriga barn och matlåda till jobbet är det knappt det blir nåt i komposten.
Jag vet! (Fasst nu är det för sent… grattis till segern Malinka!)
Många hävdar att man ska ta med en lista till affären. Ännu bättre är naturligtvis att ta med en Lisa till affären, och sedan ta med henne hem så hon får laga maten. Det blir bergis så gott att ingenting förfars! :)