Springfika på Manhattan

Min fina väninna (tillika Taffel-skribent) Argot Murelius är en fenomenal matguide på Manhattan. Hon är inte bara fena på att snoka upp riktigt bra ställen, hon vet också att plocka fram exakt rätt kryddburk ur hyllan och välja det bästa på menyn. Dessutom är hon hej och du med nästan alla handlare värda namnet. Och hon bangar inte för seriösa diskussioner om hur man bäst ska tillreda grodynglen av bratwurst-dimensioner som sprattlar i plasthinkar i Chinatowns mindre nogräknade butiker.

Hon drog med mig till ett ypperligt glasställe, dessutom lurade hon mig att smaka på de småkakorna med svarta oliver på Abraço i East Village (86 East 7th Street, mellan 1st and 2nd Ave). Åh, jag säger bara åh! Jag är en sucker för knapriga kakor. De sötsalta läckerheterna hade genom oliverna en rostadchokladighet och salta umamitoner som matchades av en generös smörighet. Texturen var så där knusprig och flakig som en riktigt bra pajdeg. och sockret var perfekt doserat. Ja, Abraçao excellerar överhuvudtaget i kategorin de själva kallar semi sweets. Du kan också sätta tänderna i smårätter som fina frittata eller bakade borlottibönor med tomat och dill om du vill ha helsalt istället för halvsött. Kaffet, som kommer från en La Marzocco-maskin, är givetvis alldeles ypperligt. Det märkligaste är att det inte är ett dugg dyrt heller.

Abraçao betyder omfamning på portugisiska och efter ett besök på den lilla pärlan vill man verkligen ta hela världen i famn. Fler fynd från Manhattan kommer att presenteras pö om pö. Även om jag bara tillbringade några timmar i matbutikerna räckte det för att min gastronomiska världsbild skulle förändras en smula. det enda förtretliga är att jag fortfarande inte hittat ett övertygande recept för grodynglen.