Stadd i kovadd

Min sambos mage putar betänkligt, men det beror inte på att hon drömmer, kräver och äter ohemula mängder svindyr lakrits – kausaliteten är den omvända. Lakritsbegäret är en av hennes cravings, det sug efter ett speciellt livsmedel som många gravida kvinnor drabbas av. Ett sug lika tvingande och kompromisslöst som hjärnans glupande syretörst hos en drunkande.

Mannen roll i graviditeten brukar vara en skuldmedveten statists. Väl medveten (och ofta påmind) om att de vedermödor som väntar kring förlossningen är hennes finner han sig lugnt i att köras iväg till nattöppna mackar i jakt efter saltgurka, gelehallon, Ben&Jerry’s-glass (en gemensam faktor i varje västerländsk kvinnas graviditet), senap eller krita.

Men även om jag inte kommer att kunna dela min sambos förlossningssmärtor tycks jag dela hennes graviditetssymtom. Jag tänker på en märklig och omtvistad företeelse – couvade. I ett förhållande där kvinnan är gravid påstås mannen kunna genomlida en skengraviditet. Mannen kan gå upp i vikt, få skenvärkar, sömnsvårigheter, näsblod och styvnade bröstvårtor. En mer cynisk betraktare skulle säga att mannen passar på.

Märklig och omtvistad – men jag tror på couvade och är stadd däri. Förutom viktuppgången och de styva bröstvårtorna följer jag henne med mina cravings. Där sambon har sin lakrits drömmer jag om rått kött: den metalliska, fylliga och blodsöta smaken av rå högrev. Konsistensen, de djuriska känslorna som väcks. Jag drömmer om lådvis med ostron: skälvande råa, friska och salta. Jag drömmer om halvcentimetertjocka skivor av fet laxmage, doppade i flingsalt, hur de rumstempererade, sladdriga fiskfeta skivorna slinker runt i munnen som en andra tunga. Jag drömmer om märg, bara värmd och flingsaltad; jag matar mig själv med glansiga, flottiga fingrar.

Skengravida blivande fäder därute – vårda er couvade ömt, den är ett bevis på att ni förstår hennes besvär och har accepterat er skuld. När hon ligger på BB och bälgandas lustgas och stirrar vilt och fientligt på er för att ni – era jävlar – satte igång allt för nio månader sedan löser den er från skuld och ger er ork nog att ta hand om den allra första, mekoniumklistriga blöjan.