Stinkkremla, igen

Ni minns väl att jag åt stinkkremla för några dagar sedan. Nu har jag gjort det igen.

Den här gången förvällde jag svampen först. Tanken var inte att koka bort varje antydan till smak utan att få bort lite mer av den skarpa, beska smaken som senast dröjde sig kvar i munnen efter varje tugga. Stinkkremlan är ju en av de skarpa kremlorna. Och giftiga? Bland de skarpa kremlorna finns väl en och annan som anses vara svagt giftig, i den meningen att magen kan bli irriterad. Det finns även ätliga kremlor som är lite skarpa (som storkremla och tegelkremla) men för de kremlorna försvinner den lite skarpa smaken vid tillagning.

Helt försvann den alltså inte för stinkkremlan fast jag lagade till den under ganska lång tid. Den här gången förvällde jag alltså svampen först, i kanske fem-sex minuter innan jag stekte den gyllene i smör på rätt låg värme och avslutade med grädde. Helt försvann inte beskan. Men nåt annat stod helt klart. Att bakom den skarpa smaken är stinkkremlan en god svamp! Den smakar inte som någon annan svamp jag ätit, lite som lagrad hårdost, den typen som drar åt välanvända skor. Lukten från den råa svampen är inte heller så farlig, men den är överväldigande och kan bli lite kväljande om jag sniffar för länge och för väl. Sambon kunde bara tänka på pepparrot när hon luktade. Hon gillar inte pepparrot.

Jag gör kanske ett försök till, och förväller svampen riktigt länge. Kanske några andra därute också gör ett test? Det ligger en hel del i potten. Äran i att få äta en svamp som inte många andra ätit. Eller vanäran i att ha försökt pracka på folk en stinkande, giftig lortsvamp.

Edit: För att inte bli beskylld för att dra någon i fördärvet ovetandes så anses stinkkremlan vara svagt giftig, magretande. Det finns ingen anledning att äta några större mängder av den. Kanske inte någon anledning att äta den överhuvudtaget? Själv har jag tagit moderata smakprov, inget mer. Och när jag experimenterat färdigt kommer jag att låta stinkkremlan stå ifred.