Stress, äggfluff och chokladmousse

Skymningsljus, svalka och ensamhet brukar vara tillräckligt för att få tankarna att glida fritt. På mina sena kvällspromenader vet jag aldrig var de kommer att stanna till, men det är förstås en del av charmen. Koltrastens genomträngande visslande kan dra uppmärksamheten (om än bara tillfälligt) från det mest påträngande världsliga problem, trots det når jag sällan något slags meditativt tillstånd så här års. Det är helt enkelt för mycket som pågår därute, det knoppar, det brister och blommar och snart är det över. Det är så mycket som måste tas om hand nu, just nu, och med några få helt fria timmar i veckan blir det inte mycket gjort.

Se bara på granarna som skjuter ut sina limegröna årsskott. För varje dag växer de några millimeter och tappar något av sin charm. Skotten måste tas om hand nu. Men hur skall jag få tid till det? Och vad skall jag göra med dem med den lilla tid jag har? För samtidigt skall jag göra te på alla blad som nu är unga, oförstörda och löftesrika, innan de blir träiga och tråkiga. Och så allt annat som jag planerat för från det att jag drog snötäcket över huvudet någon gång i november.

Hoppas att det inte låter som att jag beklagar mig. Frustrationen jag känner nu över allt jag inte hinner göra skulle jag nog känna även om jag hade all tid i världen att experimentera och testa som jag ville, det ligger djupare än så, mycket djupare. Timmarna är för få, minuterna går för snabbt och sekunderna är alldeles för korta. Inte bara på försommaren, och inte bara när det gäller ätliga och smakliga växter.

På kvällens promenad stannade tankarna på sabayonne (sabayon?), det värmda och fluffigt vispade äggskum som i en söt och smäktande italiensk variant heter zabaglione och som klär skivade jordgubbar lika självklart, lent och drypande som italiensk smörsång får understryka lokalfärgen i Bo Hagströms olika tv-program. Anledningen var nog att jag gjorde en sabayonne-baserad chokladmousse tidigare idag, och jag började fundera på savorösa varianter av detta äggfluff. Sabayonnen till min mousse vispade jag hårt tills den var helt kall, och den blir då relativt stabil. Om ett blad gelatin får smälta med under den varma fasen av sabayonnen blir skummet ännu mer stabilt när det svalnat. Vad kan man ha det till? En luftig salladsdressing? Ett bearnaisemoln? När ett skum kollapsar i munnen frigörs smaker snabbt, och det kombineras med en lyxig, smältande munkänsla när det sker. Jag får nog återkomma till det här.

Till dess kan ni alltid testa mitt recept på chokladmousse, som det gjordes idag. Ganska LCHF-vänligt, och jag tyckte nog att jag kunde belöna mig lite efter veckans resultat på vågen: -10 kg sedan årsskiftet! Läs gärna också Lisas genomgång av chokladmoussens hemligheter, jag hade den tungt i bakhuvudet när jag lagade till min mousse, och resultatet blev därefter: guldstjärna.

Chokladmousse

receptmakare: peter jägerbro (men mest magnus “xoko” johansson)

4 ganska små efterrättsportioner

Jag gjorde den här moussen på fri hand, men själva principen har jag lånat/snott, och det som är genomtänkt och smart kommer från Lisa Förare Winbladhs mousseinlägg.

• 1 ägg
• 1 äggula
• 1 msk socker
• 1 msk vatten
• 1/2 kaka god mörk choklad, snåla inte
• 1 nypa salt
• 2 dl vispgrädde, nästan rumsvarm

1. Vispa ihop ägg, äggula, socker, vatten i en pålitlig kastrull. Vispa vigoröst under uppvärmning eller i vattenbad tills fluffet tjocknar, men gör inte äggröra av det!
2. Häll ner allt i en sval bunke och vispa tills kallt, helst med elvisp.
3. Vispa 1.5 dl av grädden lätt.
4. Smält chokladen med resterande grädde tills den nått 55 grader. Låt den svalna lite grand. Rör i saltet.
5. Vänd ner en liten klick av chokladen i äggvispet. Blanda ordentligt.
6. Vänd ner resten av chokladen.
7. Vänd ner en klick av grädden. Blanda ordentligt.
8. Vänd ner resten av grädden, försiktigt nu!
9. Häll upp i ganska små koppar, eller i en enda stor kopp om du är sån.
10. Låt sätta sig i kylskåp minst en timme.
11. Ta ut ur kylen en stund innan servering.
12. Bjud en två-och-ett-halvt-åring på moussen och se hur ögonen skvallrar om paradisets fröjder.